Vi är två lyckligt gifta (man och kvinna). För ett par år sedan gick jag med på att skaffa en liten hund för barnens och fruns skull. Det ångrar jag nu bittert. Min fru är stenhård mot mig och barnen (och sig själv). Men när det kommer till hunden så finns det inga gränser! Idag övertalade hon mig att låta hunden sitta vid mitt skrivbord medans jag jobbade och hon stack ut på ett ärende.
När hon gått så ringde det på dörren och medans jag tog emot (hennes) paket så pissade hunden på min matta under mitt skrivbord. När jag tillrättavisade hunden så blev han aggressiv och jag slängde ut honom på gården. När hon kom hem med barnen så fick jag först tillrättavisa barnen (efter att redan ha sagt till) att han måste stanna ute och bli straffad för att lära sig. Sen efter middagen så kommer min fru upp med hunden i famnen och gullar, fast jag redan har sagt till att han måste vara ute som straff!
Till saken hör att jag redan tvättat flera utomhuskuddar som hunden pissat på och nu måste jag ta min matta (från mitt kontor) till tvätten imorgon. Jag känner att jag är den enda i hushållet som uppfostrar hunden för att han inte får pissa inne i huset medans min fru och barn bara förlåter honom direkt.
Jag vill inte leva i ett hus som stinker av hundpiss men jag får inget gehör. Jag känner också att min fru är hårdare mot mig och barnen medans hunden är förlåten direkt för allt, ”han är ju bara en hund”.
Jag ångrar att jag sa ”ja” till att skaffa hund. Jag gillar honom också och ofta är han bra, men det driver mig till vansinne att jag verkar vara den enda som uppfostrar honom även om jag var den sista som ville ha en hund!
Var bara tvungen att skriva av mig. Jag blev heligt förbannad idag. Imorrn så måste jag sticka extra och få mattan tvättad medans jag är den enda som verkar bry mig om att uppfostra hunden!
När hon gått så ringde det på dörren och medans jag tog emot (hennes) paket så pissade hunden på min matta under mitt skrivbord. När jag tillrättavisade hunden så blev han aggressiv och jag slängde ut honom på gården. När hon kom hem med barnen så fick jag först tillrättavisa barnen (efter att redan ha sagt till) att han måste stanna ute och bli straffad för att lära sig. Sen efter middagen så kommer min fru upp med hunden i famnen och gullar, fast jag redan har sagt till att han måste vara ute som straff!
Till saken hör att jag redan tvättat flera utomhuskuddar som hunden pissat på och nu måste jag ta min matta (från mitt kontor) till tvätten imorgon. Jag känner att jag är den enda i hushållet som uppfostrar hunden för att han inte får pissa inne i huset medans min fru och barn bara förlåter honom direkt.
Jag vill inte leva i ett hus som stinker av hundpiss men jag får inget gehör. Jag känner också att min fru är hårdare mot mig och barnen medans hunden är förlåten direkt för allt, ”han är ju bara en hund”.
Jag ångrar att jag sa ”ja” till att skaffa hund. Jag gillar honom också och ofta är han bra, men det driver mig till vansinne att jag verkar vara den enda som uppfostrar honom även om jag var den sista som ville ha en hund!
Var bara tvungen att skriva av mig. Jag blev heligt förbannad idag. Imorrn så måste jag sticka extra och få mattan tvättad medans jag är den enda som verkar bry mig om att uppfostra hunden!
