Åldersdiskriminering på jobbfronten allt vanligare mot äldre

https://www.aftonbladet.se/ledare/bl...es-berattelser

Jag tycker det är otroligt läskig att folk med erfarenhet inte kan få jobb. Folk som rekrytera är ju dum hela huvudet, vilket å andra sidan chefer brukar vara.
Jag har själv 20-30 år enligt mitt yrke och jag får inte heller komma på intervju, som tur är så har jag fast jobb men jag är inte nöjd så jag söker i emellan åt men helt meningslöst.

Däremot så tror jag det hade varit skillnad mot om jag hade varit chef, jag tror inte folk diskrimineras där pga ålder. Men alla har inte lust och vara chef. Jag vill bara komma till mitt jobb och göra det jag ska göra och åka hem.

Det är riskfyllt att anställa en ganmal, trött stöt. De har krämpor, gnäller och går snart i pension.

Ałlt beror väl på.


Är man frisk och kan köra bil finns det alltid taxi.

Det ställer dock en ny bra väckarklocka för oss som är 35-50 år att hålla sig frisk.

Jag blev arbetslös vid en flytt.
Har en gedigen CV, kan inte/vill inte specca här
Kunde aldrig drömma om att bli arbetslös då jag tar "vad som helstjobb".
Skriver om och tonar ned min CV då det är typ jobb som ligger i de lägre nivåerna.
När man söker vissa jobb så kräver de fullständigt personnummer för att ens kunna skicka in det formulär vissa företag har på webben. Får då svar inom et dygn: tack men hejdå.
Förstår inte att företagen får avkräva personnummer då det är åldersdiskriminering.

En person som arbetar på en svensk myndighet med just sånahäringa frågor sa: ingen arbetsgivare vill anställa kvinnor som passerat viss ålder.
Förklaringen var att de hellre tar in de med lönebidrag, nyinvandrade, de under 25 mm.
Även fast det är låglöneyrken jag försökt ta mig in i så blir det inte ens intervju.
Retar mig då jag ibland ringer företag/myndigheter där de anställda i deras call center knappt kan prata svenska och jag som pratar perfekt svenska får göra omformuleringar tills de förstår.

Det är läskigt.
Ännu läskigare är det med svenskar som försöker förstöra den trygghet som finns för de som är långtidsarbetslösa och skydda politikerna som får flera miljoner i fallskärm.

Problemet med marknaden idag är att det är för mycket oerfarenhet och för mycket förlitande på ramar som de utgår ifrån. Samtidigt som man inte ställer några krav alls på AG, tvärtom så nedmonterar man de steg för de.

Men oroa er inte långtidsarbetslösa, från och med 2025 så får ni enbart 5000:- efter skatt har era nya politiker beslutat. Samtidigt som man gjorde det lättare för företag att sparka folk i utbyte mot att en liten begränsad andel får studera på universitet med lön från jobbet, FINANSIERAT AV SKATTEBETALARE.
Win - Win för företagen igen.

När ska svensken förstå att lobbyisterna kontrollerar allt i Sverige medans den tyste svensken får det bara värre och värre.

Det var sorgligt att läsa berättelserna.. tyvärr till dig TS och övriga ser jag ingen förbättring framåt i samband med AI och automation.
Regeringen måste ta sitt ansvar och börja förbereda för ett bidragssamhälle när alltmer jobb försvinner.

Det är diskriminering på alla fronter nu.
Inte bara ålder.

Min åsikt är att det är på grund av att ett begränsat jobbutbud som blir bara värre, därmed kan företagen ställa skyhöga krav.

Såhär har det varit länge med skitjobb.
Företag som utnyttjar de bidrag de får från AF och väljer då dessa individer.
De individerna är säkerligen inte lika införstådda i svenskt samhälle och regler och blir också därmed lättare att utnyttja.

Skitbolag vill inte ha in äldre vuxna som är dyrare, inte bekostad av AF och som vet vad som är rätt eller fel. För då kan det bli en dyr historia.

Det är en mycket inskränkt syn på hur äldre är. De flesta äldre är precis lika pigga som yngre och har oftast en högre arbetsmoral, fostrade genom livet, och har dessutom en omfattande erfarenhet som bara kan fås genom långt arbete.

Det är helt enkelt ålderism, ett fenomen som funnits i vårt samhälle under längre tid. Förr var det självklart att en äldre persons erfarenheter skulle värderas högt och så ser det ut i stora delar av världen, men inte här hemma.

Sedan är det förstås stor skillnad på vilken bransch det gäller och vilken typ av arbetsuppgifter det gäller. I vissa fall eftersöks just äldre, men det är idag ganska ovanligt...

Nu driver jag bara egna verksamheter, men personligen kollar jag alltid just på erfarenhet mer än utbildning och värderar det högt. Sedan märker man sannolikt ganska snabbt om man har med en trött eller pigg individ att göra, gammal eller ung.

Unga har dessutom "problemet" att de väldigt ofta har barn och detta resulterar i barnledigheter, VAB och annat som är hänförligt till detta. Vill man ha en person alltid finns på jobbet så är det inte fel att välja en äldre. Är de friska så kommer de sannolikt att ha högre närvaro på jobbet än yngre med barn...

Så kan det vara i vissa branscher, speciellt låglöneyrken, där man i annonser till och med ser formuleringar om olika anställningsstöd, på gott och ont. De får ännu billigare arbetskraft, men hur kvalificerade är de?

Sverige och Finland är värst i EU på åldersdiskriminering.

Tycker tvärtom. Ingen vågar anställa någon som just slutat skolan. Var supersvårt för mig att ta mig in på arbetsmarknaden för några år sen, men nu när jag jobbat några år går det så hiskeligt mycket lättare även att byta bransch.

Men jag förstår åt båda hållen, anställa en 55-åring med mycket erfarenhet är lika mycket av en risk för arbetsgivaren som en nyexaminerad utan arbetslivserfarenhet.
55-åringen snart pensionsdags och kanske inte har samma ork som en 30-åring samtidigt som en 19-åring inte vet någonting om hur man ska sköta ett jobb.. Kanske 55-åringen inte bryr sig lika mycket om att göra ett bra jobb längre, eftersom han inte kommer vara i lika stort behov av en bra referens som 19-åringen.

Men allt detta beror nog mycket på vilken bransch man är i också.

Ja ålder är den kategori som alltid tystas ner i diskrimineringen på arbetsmarknaden. Invandrare, kvinnor och andra könsidentiteter får gråta ut i MSM. Sällan att man vill lyfta ålder som diskrimineringsgrund.

Erfarenhet verkar vara av mindre intresse än mångfaldsmål och statliga bidrag. Resultat: unga människor som inte förstår vad det innebär att arbeta, som inte lärt sig respekt för andra, som inte förstår vad god service innebär, och som inte kan mycket om sitt jobb. Det senare p.g.a. att man - tvingas - hoppa runt på olika vikariat, timanställningar och bidragsprojekt och aldrig bygger upp någon kompetens. Förr stannade folk ofta kvar på sina jobb och samlade på sig en imponerande kunskap. Kundtjänst idag kan på sin höjd googla på företagets hemsida och läsa upp vad som står där. Dålig utbildning för nyanställda spelar också in. Arbetsgivare vill bara slänga in folk att jobba från dag 1.

Chefer vill inte heller anställa någon som kan avslöja hur dåliga och inkompetenta de är, eller möjligen ta över deras jobb. Kvinnliga chefer vill inte anställa någon med större rattar. För manliga chefer gäller ju större rattar, desto bättre.

Allt är bara en dålig teaterpjäs där ingenting är som det verkar. Skönt att man kan skönja slutet.

Risk och risk...
Det är det provanställningar är till för.