Varför vill man INTE ha barn?

Jag tror att det kan finnas många anledningar.

- Den omogna: Man är helt enkelt inte redo än

- Den egoistiska: Man vill inte ta ansvar för någon annan än sig själv

- Den rädda: Man tror inte att man klarar av det. Kanske p.g.a. en egen svår barndom, förlossningsskräck e.d.

- Den självskyddande: Man har svårt att få barn och intalar då sig själv att man egentligen inte vill

- Den bekväma: Man tror inte att man orkar med det


Min fråga riktar sig snarare till er som väljer bort att skaffa barn, trots att ni har goda förutsättningar att kunna ta hand om barn. Hjälp mig att förstå er.

Och till er som inte kan få barn men som vill ha så beklagar jag verkligen. Det är inte en fråga ställd till er.

Varför vill man INTE ha barn?

Den ansvariga: Jag har inte de ekonomiska-/sociala-/utbildningsmässiga förutsättningarna/tillräcklig tro på världens existens/andra tyngre saker...så jag väljer att inte sätta barn till världen för deras skull.

Lever vi i olika världar?

Med krig och pandemier och annat skit är det väl helt okej att sluta skaffa barn tänker jag...

Vad är det för värld man sätter ett barn till idag?

Du beskriver mig ganska bra där. Tror inte att jag passar som pappa eller att jag skulle bli en bra sådan.

Mänskligheten är avskyvärd och bör utplånas. Dessutom är existensen ett straff. Att sätta barn till världen är med andra ord en fruktansvärd förbrytelse.

Världen har alltid varit orolig. Folk har historiskt tenderat att skaffa fler barn under oroliga tider eftersom det ger (gav) en trygghet för framtiden. Det där är bara bortförklaringar.

Jag vill inte föra vidare ärftliga diagnoser och det svarta psyket som det gett mig

Vilket är oerhört ansvarslöst, grymt och framförallt egoistiskt. Men människor på den tiden förstod väl inte bättre. De behövde arbetskraft och omsorg på ålderns höst.

De människor som idag väljer att skona andra från att behöva existera är snarare altruister.

Vad äre som egentligen har förändrats historiskt? Det har alltid varit krig och elände mer eller mindre. Vissa tider är bättre än andra? Men garantin finns aldrig för någonting ska vara helt bra och perfekt läge

På ett annat sätt får vi nu lära oss att allt är inte guld och gröna skogar och att man kanske inte kan ha tex den lyxiga drömlägenheten man ville ha när man skaffar barn? Men vad gör det? Kanske nyttigt å leva enklare, mindre? Kanske vettigare barn som blir till när inte allt är perfekt hela tiden med det materiella.

Finns ju andra bitar som är viktigare.

Säger som gynekologen - Ingen ide och planera för mycket.

Tror de beror på vilket land - och vilken individualism man befinner sig på

När Sverige vänjer sig vi oroligare tider o sämre tillgångar kommer nog fler barn föddas. Men kulturen och förväntningar är att man ska ha det bättre (dvs stor lägenhet/hus/karriär osv) innan man skaffar b i Sverige. Om vi pratar svensson.

Omogen, egoistisk och bekväm här.

Man har hjärntvättats i generationer så man har aldrig haft nån känsla för kärnfamiljen, vårat verkliga syfte här i världen.