Flashback bygger pepparkakshus!
  • 1
  • 2
Igår, 11:15
  #1
Medlem
Jag blir vansinnig på mig själv, för att jag känner mig då som en svag man.

Om jag hamnar på G med någon eller fallit för någon, så är det som så att bara hon finns i världen och jag gör allt för hennes skull. Allt ifrån att jag kan skämmas för jobbet jag har eller känna att jag vill eller hoppas på uppdrag jag utfört. Projektarbeten jag sysslar med och hoppas att hon skall notera m.m.

Hela huvudet kan kretsa kring henne och jag hoppas att hon skall dyka upp vid en evenemang.

Jag har insett att detta också tar på mitt psyke, eftersom ingenting spelar någon roll. All intressen ''dör'' och jag vill bara göra saker för henne.

Det finns inte någon som jag vill ha, bara hon.

Sedan kan jag också må dåligt, för att jag kan inbilla mig att hon inte vill ha mig. Varken som vän eller någonting annat. Jag kan känna mig tom, men också att det kan kännas värt döden eller flytta långt bort ifrån staden.

Hur vanligt är detta, när man fallit för någon?
Citera
Igår, 11:25
  #2
Medlem
Sök på limerence på YouTube och Google. Det är kopplat till anknytning
Citera
Igår, 11:46
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mawes
Sök på limerence på YouTube och Google. Det är kopplat till anknytning
Tack skall du ha!

Emotionella toppar och dalar: Glädje upplevs när personen visar tecken på reciprocitet, och djup förtvivlan om de verkar ointresserade.

Tvångsmässigt tänkande: Tankar om den andra personen tar upp en oproportionerligt stor del av ens tid och energi.

Fysiska reaktioner: Känslor av eufori, hjärtklappning eller ångest vid tanken på eller närvaro av den andra personen.

Tre punkter som träffade helt och hållet!

Speciellt det där med fysiska reaktioner och emotionella-delen...

Fy fan...Vad man känner sig sjuk och dålig nu.
Citera
Igår, 11:52
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Djicp
Tack skall du ha!

Emotionella toppar och dalar: Glädje upplevs när personen visar tecken på reciprocitet, och djup förtvivlan om de verkar ointresserade.

Tvångsmässigt tänkande: Tankar om den andra personen tar upp en oproportionerligt stor del av ens tid och energi.

Fysiska reaktioner: Känslor av eufori, hjärtklappning eller ångest vid tanken på eller närvaro av den andra personen.

Tre punkter som träffade helt och hållet!

Speciellt det där med fysiska reaktioner och emotionella-delen...

Fy fan...Vad man känner sig sjuk och dålig nu.

Jag förstår dig, det är fruktansvärt att känna sådär. Du är inte sjuk eller dålig. Men jag gissar på att du inte kunnat känna dig trygg och avslappnad med någon av dina föräldrar?
Citera
Igår, 11:58
  #5
Medlem
Konstnarren5s avatar
Ömsesidigt? Om inte, vänd genast ryggen. Du slösar bort din energi och liv på någon som inte bryr sig om dig.
Citera
Igår, 12:27
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Djicp
Jag blir vansinnig på mig själv, för att jag känner mig då som en svag man.

Om jag hamnar på G med någon eller fallit för någon, så är det som så att bara hon finns i världen och jag gör allt för hennes skull. Allt ifrån att jag kan skämmas för jobbet jag har eller känna att jag vill eller hoppas på uppdrag jag utfört. Projektarbeten jag sysslar med och hoppas att hon skall notera m.m.

Hela huvudet kan kretsa kring henne och jag hoppas att hon skall dyka upp vid en evenemang.

Jag har insett att detta också tar på mitt psyke, eftersom ingenting spelar någon roll. All intressen ''dör'' och jag vill bara göra saker för henne.

Det finns inte någon som jag vill ha, bara hon.

Sedan kan jag också må dåligt, för att jag kan inbilla mig att hon inte vill ha mig. Varken som vän eller någonting annat. Jag kan känna mig tom, men också att det kan kännas värt döden eller flytta långt bort ifrån staden.

Hur vanligt är detta, när man fallit för någon?
Å, det känner jag igen från ungdomen, när man blev sjukt kär. Det är närmast en hormonell psykos, riktigt jobbig är den. Jag antar att den evolutionärt ska bädda för att man ska bilda familj. Det har jag ju gjort och har vuxna barn, och kär på det där viset var nog 15 år sedan senast. Tack och lov.
Citera
Igår, 12:50
  #7
Medlem
DragforADHDs avatar
det låter inget vidare faktiskt
Citera
Igår, 12:52
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Konstnarren5
Ömsesidigt? Om inte, vänd genast ryggen. Du slösar bort din energi och liv på någon som inte bryr sig om dig.
Jag försöker...Gör ont.
Citat:
Ursprungligen postat av Smulgubbe
Å, det känner jag igen från ungdomen, när man blev sjukt kär. Det är närmast en hormonell psykos, riktigt jobbig är den. Jag antar att den evolutionärt ska bädda för att man ska bilda familj. Det har jag ju gjort och har vuxna barn, och kär på det där viset var nog 15 år sedan senast. Tack och lov.
Fy fan...Som vuxen borde man slippa sådant.
Citat:
Ursprungligen postat av DragforADHD
det låter inget vidare faktiskt
Det är absolut inget vidare. Jag är fan patetiskt och sjuk....
Citera
Igår, 13:00
  #9
Medlem
Konstnarren5s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Djicp
Jag försöker...Gör ont.

Fy fan...Som vuxen borde man slippa sådant.

Det är absolut inget vidare. Jag är fan patetiskt och sjuk....
Det gör ont ett tag. Styrketräna och skaffa hobby inom sport, kultur, motsv. Börja läs böcker.
Citera
Igår, 14:57
  #10
Medlem
DragforADHDs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Djicp
Jag försöker...Gör ont.

Fy fan...Som vuxen borde man slippa sådant.

Det är absolut inget vidare. Jag är fan patetiskt och sjuk....
skaffa någon hobby
Citera
Igår, 15:00
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Djicp
Jag blir vansinnig på mig själv, för att jag känner mig då som en svag man.

Om jag hamnar på G med någon eller fallit för någon, så är det som så att bara hon finns i världen och jag gör allt för hennes skull. Allt ifrån att jag kan skämmas för jobbet jag har eller känna att jag vill eller hoppas på uppdrag jag utfört. Projektarbeten jag sysslar med och hoppas att hon skall notera m.m.

Hela huvudet kan kretsa kring henne och jag hoppas att hon skall dyka upp vid en evenemang.

Jag har insett att detta också tar på mitt psyke, eftersom ingenting spelar någon roll. All intressen ''dör'' och jag vill bara göra saker för henne.

Det finns inte någon som jag vill ha, bara hon.

Sedan kan jag också må dåligt, för att jag kan inbilla mig att hon inte vill ha mig. Varken som vän eller någonting annat. Jag kan känna mig tom, men också att det kan kännas värt döden eller flytta långt bort ifrån staden.

Hur vanligt är detta, när man fallit för någon?

Du har kanske Borderline? Det är lite som narcissism fast istället för att jaga status så jagar man en ny kärlek ideligen. Besatt av en särskild person är ett kännetecken. Det kallas för limerence, eller för supply.

Det är alltså inte kärlek du känner, utan något helt annat.

Skulle varmt rekommendera att börja söka information om detta, och att lära dig hur man skapar trygga relationer osv
Citera
Igår, 17:42
  #12
Medlem
Det låter som äkta kärlek. Kärlek vrider om huvudet på de som drabbas. Det finns ingen anledning att sjukdomsförklara trådskaparen.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in