Flashback bygger pepparkakshus!
Igår, 19:47
  #97
Medlem
Stormcatchers avatar
Att ta livet av sig själv är ingen lösning. Gör inte det.
Citera
Igår, 19:53
  #98
Medlem
Kan vara bekvämligheten i förhållandet, de var ihop i många år, ”man ska skaffa barn”, han trodde inte att det fanns bättre/inte insatt i världen och människorna än, trodde att det var vad han förtjänade, tyckte synd om henne och ville göra henne glad.
Kanske trodde klassikern att ett barn skulle göra saker bättre m.m.
Men du borde seriöst fråga honom, sånt ska man prata om, och verkligen om ni skulle vilja ha barn ihop.
Är han medveten om att du kanske(?) inte vill ha barn NU men om ett tag? Det gör ju också skillnad. Då lugnar han sig nog och kanske till och med bekräftar att ja men DÅ kan jag se det som en möjlighet.
Även om ni har historia så tog det ju faktiskt slut och ni har ni bara provat på nytt i fem månader. Det är väldigt kort tid.
Och han ångrar sig ju säkert att han skaffade barn med just henne så självklart är han livrädd för att göra samma misstag igen. Och där får du ge det tid och bara ”bevisa dig”.
Och han har ju inte sagt nej, han är rädd och vet inte ÄN. Och det är helt okej. Fokusera på er kärlek och glädje så faller alla bitar säkert på plats naturligt
Citera
Igår, 20:01
  #99
Medlem
Varför ville han ha barn?
Citera
Igår, 22:37
  #100
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kvinnopiraten
Ja jag kan inte sluta grubbla varför han skaffade barn med henne. Han ska ha haft rejäla tvivel på henne, pga hennes låga funktion osv. De var ihop i många år. En person som inte ens fixar att arbeta och bara sitter hemma, hur kan det vara en lämplig förälder & lämplig för ett 18årigt åtagande? Hur SJUTTON tänkte han? Men JAG som har bra funktion & arbetsmoral, inte bråkar med honom osv duger kanske inte.

Med det sagt tror jag vi behöver ett par år minst för att se om vi funkar- inte skaffa barn NU. Men jag skulle vilja att han var mer säker på att han vill OM saker skulle gå bra.

Om jag skulle ta livet av mig skulle han aldrig få veta varför, det vill jag heller inte att han ska ha på sit samvete.

Bara för att någon är sjukpensionär måste hon inte vara en dålig mamma, hon kan tvärtom ha mer tid för barnet än många andra föräldrar. Jag är själv kroniskt sjuk och har ändå varit ensamstående mamma i många år - jag är högutbildad och har kunnat hjälpa barnet med all typ av skolarbete och har alltid sett till att hen gått i förskola och haft kompisar och fritidsaktiviteter - så även om jag själv inte orkar allting har barnet alltid haft andra människor runtomkring.
Din inställning till mammans sjukdom och till hur du absolut måste ha barn för att vinna över henne tyder på att du faktiskt är mentalt sjuk, vilket jag skulle säga är värre än en rent fysisk åkomma.
Sök hjälp med detta innan du sätter barn till världen! Och att vilja skaffa barn genom att mannen råkar göra dig gravid av misstag är sånt som sätter alla oss andra kvinnor i dålig dager - var ärlig!
Citera
Igår, 22:41
  #101
Medlem
Situationen med mannen barnet och barnets mor har triggat någon slags psykos hos TS, som behöver hjälp av kvalificerad vård. Börja hos psykakuten. Hjälp finns, bara sök. Bryt den onda cirkeln.
I dagens Expressen står om finländska längdåkerskan Jasmi Joensuu som kom hem efter en tävlingshelg till beskedet att maken vill skiljas. Kolla den artikeln, hon ger inte upp (kunde tyvärr ej länka).
__________________
Senast redigerad av kringkring Igår kl. 23:08. Anledning: Tillägg
Citera
Igår, 23:01
  #102
Medlem
Du behöver akut hjälp.

Ingenting kommer bli bättre av att du avslutar livet. Om du älskar mannen så mycket som du säger, utsätter du inte honom för detta. Tänk dessutom på det barn som faktiskt redan finns.

Livets mening, ditt värde som människa är på inget vis beroende på om du har fått barn eller ej.

Ge dig själv omsorg nog och sök hjälp, speciellt nu när det kommer högtider.
Citera
Igår, 23:59
  #103
Medlem
Nummer ett är att vara tillsammans med den som man känner är 'den rätte'. Vilket du säger dig vara.
Nummer två är barn. Han säger ju bara att han är osäker. Inte att det är ett definitivt beslut som gäller för all framtid.
Är nog ofta som både män och kvinnor ändrar sig, vad gäller skaffa barn.
Självmord låter ju som extremt överdrivet att ens fundera över.
Citera
Idag, 00:50
  #104
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kvinnopiraten
Vad gjorde terapi för dig? Att du nöjde dig med "sämre"? Jag vill ju inte bedra mig själv. Vill även fortsätta relationen så länge dey finns hopp att det kommer gå bra men vill inte vara obsessed då jag tror han kan bli bortskrämd av det.

Det handlar inte om att nöja sig med "sämre", utan att förstå vad man saknar eftersom det är det som triggar obsession. I mitt fall var det en man som bl a hade förmågan att på ett smidigt sätt visa att han inte brydde sig om vad omgivningen tyckte, en egenskap som jag då inte hade och saknade väldigt mycket. Efter att jag insett mina egna känslor, förstått vad som lockade mig så starkt till just honom, och började jobba på mig själv, stärkte mig själv, lärde mig att hantera omgivningens åsikter osv, blev jag kvitt den känslan. Det jag kände var ingen kärlek, men är man inne kommer man inte förstå det.
Citera
Idag, 02:17
  #105
Medlem
Inte för att vara en hobbypsykolog men detta tankesätt låter lite borderline.
Jag tycker absolut du ska söka hjälp för din mentala hälsa. Jag tror inte ett barn med honom är lösningen utan plötsligt kan något nytt komma som du obsessar över. Steg 1 är att du slutar jämföra dig med hans ex.
Citera
Idag, 05:40
  #106
Medlem
ReijoHervonens avatar
Tycker du ska söka hjälp och skriva in dig på nån frivilligavdelning vid psyksjukhus. Du mår inte bra alls och kommer inte att hitta några lösningar på ett anonymt nätforum.
Citera
Idag, 07:00
  #107
Medlem
Snusfris avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kvinnopiraten
Jag har en jobbig situation som jag ältat i diverse relationsforum. Är ihop med en man som har barn sen innan som är osäker på att han vill ha fler. Han är mitt livs kärlek och troligen kommer jag aldrig känna så starkt. Jag är 30+ och har inga barn. Har ingen barnlängtan i sig men längtan eftet barn med HONOM.

Det är ett verkligt problem och framtiden är oviss. Men problemet jag undrar över:

Jag har i princip bestämt mig för att begå självmord om det skulle bli så att det inte blir som jag vill dvs familj med honom. Jag tänker konstant på hans ex som fick ett barn av honom och går stundtals under av svartsjuka på det förflutna och värdelöshetskänslor. Känner liksom att självmord är enda utvägen då de enda andra alternativen kommer bli och de är mindre lockande än att dö.

1. Leva ensam för alltid
2. Leva med någon som är ett andrahandsval

Jag har provat lite terapi på Mindler men hjälper inget. Utåt sätt är jag högutbildad, kan ibland framdtå som lite ångestfylld och stressad men absolut inte som nåt psykfall tror jag. Har vänner och fanilj och bra kontakt med dem. Kan nämna att jag ALDRIG känt så här innan i relationer, alltid sett folk som utbytbara och ersättliga även om jag älskat.

Finns det någon annan lösning än självmord här? (Acceptera att vara olycklig är ingen lösning obs)

Självmord vore väl den fegaste utvägen. Alla har väl varit olyckliga. Va ingen quiter.
Citera
Idag, 07:13
  #108
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Verderia
Bara för att någon är sjukpensionär måste hon inte vara en dålig mamma, hon kan tvärtom ha mer tid för barnet än många andra föräldrar. Jag är själv kroniskt sjuk och har ändå varit ensamstående mamma i många år - jag är högutbildad och har kunnat hjälpa barnet med all typ av skolarbete och har alltid sett till att hen gått i förskola och haft kompisar och fritidsaktiviteter - så även om jag själv inte orkar allting har barnet alltid haft andra människor runtomkring.
Din inställning till mammans sjukdom och till hur du absolut måste ha barn för att vinna över henne tyder på att du faktiskt är mentalt sjuk, vilket jag skulle säga är värre än en rent fysisk åkomma.
Sök hjälp med detta innan du sätter barn till världen! Och att vilja skaffa barn genom att mannen råkar göra dig gravid av misstag är sånt som sätter alla oss andra kvinnor i dålig dager - var ärlig!

Det är nog olika på olika mammor men exet är sjukskriven pga grav psykisk sjukdom och har ingen utbildning. Flera gånger har hon visat att hon inre "orkar" ta hand om barnet lika mkt som han och lastat över ansvar på hobom, TROTS att han jobbar heltid med ett intensivt jobb.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in