Offentlig anställning vs anställd i näringslivet, motivation?

Jag kan fatta att om man jobbar i det offentliga kan det ofta vara en drivkraft att jobba for the greater good (nu förstår jag att många kommer att skriva att offentliganställda inte jobbar alls etc), men vilka drivkrafter finns om man bara sliter ut sig för att någon annans företag ska gå bra?

Bättre lön, och man kan ha ett stimulerande arbete.

Men lönen skulle jag tro.

Och det man producerar kan ju ha allmännytta det också, oftast är det ju så.

Om du ser dig ikring där du är så är ju det materiella producerat i privat sektor.

Oftast bättre betalt, roligare arbetsuppgifter, bättre kollegor och mer frihet.

Garanterat bättre karriärmöjligheter, inom det offentliga är det trögrörligt.

Tror det där är sanningar med modifikationer.

Jo det har jag inte tänkt på, att man kan uppleva att man bidrar till samhället även i det privata.

Lönen är nog viktig för alla oavsett arbetsgivare, och har man pluggat lite går det att tjäna helt ok i offentligheten med.

I princip allt är bättre i privat sektor - bättre lön, bättre villkor, mer flexibilitet, mindre byråkrati och så vidare. Det enda som egentligen är fördel med offentlig sektor är att du har en väldigt säker anställning och kan i princip aldrig få sparken. Det kan kännas tryggt, men det attraherar också en viss typ av kollega - den ängsliga och inte speciellt duktiga offentlig-sektor-tanten, som helst vill dricka kaffe och skvallra, men inte producera något av värde.

Samtidigt känner jag många inom näringslivet som har chefer som inte bara är dåliga utan beter sig rakt av vidrigt mot sina anställda. Något chefer inom offentligheten inte kommer undan med på samma sätt eftersom facket ofta är starkt. Så det finns väl för- och nackdelar med mer flexibilitet och mindre byråkrati antar jag.

Det finns mer än socialtjänst, vet inte om alla offentliganställda känner att de gör något viktigt?

Och även om det är lyx och onödigheter man gör, tror du inte det är kul att jobba på t ex Königsegg?

Läkemedelsindustrin är privat, Permobil är privat... och är man MÖP måste det ju vara kul att jobba på SAAB.

Jag skulle säga att det där är väldigt varierande. Det du skriver här kan stämma i t.ex. kommuner och regioner. Jag har själv jobbat i sådan miljö tidigare och där var nivån på kollegorna varierande. Det fanns absolut de som var riktigt bra men också de som var allt annat än bra. I andra delar av offentlig sektor är konkurrensen hård och de som rekryteras i toppklass generellt. Det skapar en betydligt roligare miljö.

Att cheferna generellt skulle vara bättre i offentlig eller privat sektor (i mer generell mening) tror jag är väldigt svårt att säga. Det finns så klart arbetsplatser som har bra ledarskap. Ofta är det personen eller personerna i toppen som påverkar allting väldigt mycket. Detta gäller i lika hög grad i offentlig som i privat sektor.

Att facket skulle göra att ledarskapet i offentlig sektor fungerar bättre låter naivt att påstå. Däremot finns oftare tydligare spelregler som man förväntas följa. I praktiken förekommer dock intrigerande och fulspel på många arbetsplatser även inom offentlig sektor. Vill man bli av med en person så ser man till att lösa det. Jag har sett detta i praktiken själv.

Vilka delar tänker du specifikt på? Och menar du att dessa delar har hård konkurrens och attraktiva jobb även jämfört med motsvarande i privat sektor? För det är ju där jämförelsen måste ske, mellan vad offentliganställda och privatanställda med samma bakgrund har för arbetsklimat, inte skillnaden mellan åklagare och butiksbiträden.