Vid vilken tidpunkt i historien började övervikt ses som oattraktivt?

I en stor del av historien så har övervikt betraktats som statusfyllt då det var ett tecken på välstånd.

Framförallt under t.ex. medeltiden samt under 1700-1800-talen var ju svält utbrett pga. missväxt mm. och det var då i princip enbart överklassen som var överviktiga. Idealet var ju att man skulle ha rejäl fetma, tittar man på gamla porträtt av adelsfamiljer var de väldigt stora i kropparna. Att vara smal betraktades på motsatt sätt som att man var fattig och inte hade råd att äta (vilket ju var sant).

När ändrades detta ideal? Idag är det ju tvärtom, fetma betraktas i hög grad som lågstatus och folk med pengar prioriterar ofta ett hälsoideal. När började fetma ses som oattraktivt, var det omedelbart efter missväxtåren eller senare?

Möjligen att övervikt var en statussymbol förr i tiden men har svårt att se att det skulle ansetts vara attraktivt. Dock skulle man nog gärna ha lite hull som man kan se på många målningar av nakna människor. Erik den 14:e skickade väl en ganska så smal bild på sig till Elizabeth av England på 1500-talet t ex.

Eftersom att mat inte alls var lika lätt att få tag på förr var det väl inte så konstigt att övervikt symboliserade status eftersom att det var ett tecken på att man hade tillgång till mycket mat, vilket i sin tur antydde att man var välbärgad?

Idealet ändrades väl under någon gång på 1800-talet? Eftersom att industriella revolutionen ägde rum och fler fick jobb och kunde ha en egen inkomst.

Statusfyllt ≠ attraktivt, får man väl säga. Den ungdomligt spänstiga och hälsosamma kroppen har alltid varit mest attraktiv.

1960-talet.

Misstänker att vad som förr betraktades som övervikt sedan länge nu är passerat och normaliserat. Här ett dåtida fläskberg (Rubens 1577-1640, Venus at the Mirror). BMI kom på 1800-talet. Nån som sett efterhandsberäkningar från förr i tidens stora kungar etc?

Vad som betraktas som attraktivt är ju förstås kontemporärt och präglat av hur förhållandena såg ut vid den aktuella tiden.

Under svälttider så sågs det som attraktivt att vara tjock, då det signalerade att man hade det tillräckligt bra ställt för att äta sig mätt. Idag när det finns ett överutbud av mat ses det som attraktivt att vara smal, då det signalerar att man har det tillräckligt bra ställt för att vårda sin hälsa.

Var ju dock tufft för arbetarklassen under första tiden i industriella revolutionen då man jobbade vrålmycket för svältlön, så man blev knappast fet på en arbetarlön heller (tänker främst på England i början av 1800-talet).

Hur vet du det?

Det var då jag växte upp.

Det var sällan man hörde att någon var för tjock på den tiden.

Jo, den kroppsformen är ju ganska långt ifrån dagens ideal där man hellre ska ha så lite fett som möjligt och ha synliga muskler och konturer.

Är nog svårt att efterhandsberäkna då man saknade moderna måttverktyg men utifrån porträtt kan man dra slutsatsen att de rika var ganska feta.

Fast det kanske var tidigare än så? Tänker nån gång under första decennierna av 1900-talet när matbrist inte var lika akut, trots att man hade ransoneringstider under världskrigen och brist på många produkter.