Norsk laxodling är en stor affärsrörelse, laxarna i en fiskodling kan vara värda 60 miljoner dollar, fördelade på 11 runda nät.
Det finns flera problem med laxodling, ett är laxlus, ett annat hur mycket foder som går åt och hur detta foder ska produceras, ett tredje är avfallet som bildas, det är frågan om både exkrementer och överblivet foder som sjunker ner till havsbotten och dödar allt som växer där.
För att tackla problemet med laxlus har man försökt med olika kemiska och mekaniska metoder, men laxlusen har utvecklat resistens och laxarna tog skada. Numera används putsarfiskar, men de kräver ett avancerat boställe med tång och speciell mat. Dessutom krävs 10 000 putsarfiskar per 100 000 laxar. En ny lösning på problemet är en robot, av dessa behövs bara en eller två till 100 000 laxar. Den har AI-programvara och skjuter en laserstråle på laxlusen, som har en geleaktig konsistens och bränns upp och flyter iväg. De bägge metoderna kan användas samtidigt eftersom roboten tar de unga, genomskinliga laxlössen som putsarfiskarna inte kan se och putsarfiskarna kan ta de löss som gömmer sig i gälarna på laxen. Dessa metoder till trots förblir laxlus ett stort problem och kan plötsligt explodera i antal. Då är slakt av laxen enda alternativet.
När laxodlingen började användes hel småfisk, som sardiner, ansjovis och sill, som foder till laxarna. Sedan började man med pellets, som innehåller en del vegetabiliskt foder, det var mer praktiskt eftersom fodret kunde lagras en längre tid och inte började ruttna på samma sätt. Pelletsen innehåller 75 procent majs, vete och soja, 20 procent fiskmjöl, till största delen renset som blir över när filéer produceras, och 5 procent fiskolja. Det är viktigt att laxarna får foder av hög kvalitét om de ska behålla sitt innehåll av omega-3-fettsyror som gör dem attraktiva som hälsosam mat. Därför funderar industrin på om det går att odla mikroalger och mata laxen med dem. I naturen gör mikroalgerna omega-3-fettsyrorna som sedan passerar genom flera led av krill och andra kräftdjur till småfisk till större fisk, som laxar. Laxar är i grunden rovfiskar.
En annat metod som övervägs är att hålla laxarna i behållare som är ogenomträngliga för parasiter. Detta kräver mycket skötsel för att byta ut vattnet och ta hand om avfallet. Men betyder samtidigt att avfallet kan finna en användning som högkvalitativt gödsel eller biobränsle. Det förhindrar också rymningar, som är ett problem eftersom de odlade laxarna är genetiskt annorlunda jämfört med de vilda laxarna och har inte samma instinkter som att simma tillbaka till fjorden där den växte upp och leka, samt att akta sig för rovdjur. Dessutom skulle ogenomträngliga behållare få stopp på problemet att fodret lockar till sig unga laxar som kan simma in genom maskorna i nätet, en del av dem blir då uppätna men en del klarar sig, men kan bli smittade av laxlus eller andra sjukdomar och sprida dem vidare till det vilda beståndet.
Källa: "The Fate of Food" av Amanda Little
Vad tycker ni? Ska man äta odlad lax? Är det mest positivt eller mest negativt?
Det finns flera problem med laxodling, ett är laxlus, ett annat hur mycket foder som går åt och hur detta foder ska produceras, ett tredje är avfallet som bildas, det är frågan om både exkrementer och överblivet foder som sjunker ner till havsbotten och dödar allt som växer där.
För att tackla problemet med laxlus har man försökt med olika kemiska och mekaniska metoder, men laxlusen har utvecklat resistens och laxarna tog skada. Numera används putsarfiskar, men de kräver ett avancerat boställe med tång och speciell mat. Dessutom krävs 10 000 putsarfiskar per 100 000 laxar. En ny lösning på problemet är en robot, av dessa behövs bara en eller två till 100 000 laxar. Den har AI-programvara och skjuter en laserstråle på laxlusen, som har en geleaktig konsistens och bränns upp och flyter iväg. De bägge metoderna kan användas samtidigt eftersom roboten tar de unga, genomskinliga laxlössen som putsarfiskarna inte kan se och putsarfiskarna kan ta de löss som gömmer sig i gälarna på laxen. Dessa metoder till trots förblir laxlus ett stort problem och kan plötsligt explodera i antal. Då är slakt av laxen enda alternativet.
När laxodlingen började användes hel småfisk, som sardiner, ansjovis och sill, som foder till laxarna. Sedan började man med pellets, som innehåller en del vegetabiliskt foder, det var mer praktiskt eftersom fodret kunde lagras en längre tid och inte började ruttna på samma sätt. Pelletsen innehåller 75 procent majs, vete och soja, 20 procent fiskmjöl, till största delen renset som blir över när filéer produceras, och 5 procent fiskolja. Det är viktigt att laxarna får foder av hög kvalitét om de ska behålla sitt innehåll av omega-3-fettsyror som gör dem attraktiva som hälsosam mat. Därför funderar industrin på om det går att odla mikroalger och mata laxen med dem. I naturen gör mikroalgerna omega-3-fettsyrorna som sedan passerar genom flera led av krill och andra kräftdjur till småfisk till större fisk, som laxar. Laxar är i grunden rovfiskar.
En annat metod som övervägs är att hålla laxarna i behållare som är ogenomträngliga för parasiter. Detta kräver mycket skötsel för att byta ut vattnet och ta hand om avfallet. Men betyder samtidigt att avfallet kan finna en användning som högkvalitativt gödsel eller biobränsle. Det förhindrar också rymningar, som är ett problem eftersom de odlade laxarna är genetiskt annorlunda jämfört med de vilda laxarna och har inte samma instinkter som att simma tillbaka till fjorden där den växte upp och leka, samt att akta sig för rovdjur. Dessutom skulle ogenomträngliga behållare få stopp på problemet att fodret lockar till sig unga laxar som kan simma in genom maskorna i nätet, en del av dem blir då uppätna men en del klarar sig, men kan bli smittade av laxlus eller andra sjukdomar och sprida dem vidare till det vilda beståndet.
Källa: "The Fate of Food" av Amanda Little
Vad tycker ni? Ska man äta odlad lax? Är det mest positivt eller mest negativt?
