Är frikyrkorörelsen en parentes?

Att frikyrkorna är en återvändsgränd vet de flesta sedan länge. Men kommer det också visa sig vara en parentes? Det är kanske så att alla inte har förmågan att genomskåda bluffen och att frikyrkorna kommer fortsätta finnas kvar.

Jesus och Kristendomen är i ropet just nu. "Trendigt" är ett ord som jag sett användas. Men det är nog djupare än så.

Det skrivs som aldrig förr om kristen tro på kultur- och ledarsidor.
Kristan teman ploppar upp i TV-serier.
Guds existens diskuteras i rikstäckande teve.

Unga män (och en hel del kvinnor) flockas i katolska församlingar för katekesundervisning.
Svenska Kyrkan rapporterar att antalet konfirmander är större än på flera årtionden.

Frikyrkorna vill förstås också vara med på ett hörn, men de flesta församlingar står och stampar. Många av dem förlorar medlemmar, främst genom hembud med även genom aktivt val. Naturligtvis finns det frikyrkoföreningar som drar till sig nya, men ofta är det redan frälsta som tröttnat på sitt gamla sammanhang och lockas av något "häftigare" eller som till exempel inte gillar den nya pastorn (inget nytt alltså, så har det varit länge i frikyrkorörelsen).

Jag vet att det, trots nyheter om Jesus och Kristendom som "trendigt", går rysningar på många håll i frikyrkorna. För även de kan se tecknen: Eftersom det är Katolska kyrkan och Svenska Kyrkan (även de ortodoxa kyrkorna ser en tillströmning men det ger inte upphov till rubriker i media på samma sätt) som i första hand drar de unga så inser pastorer, förkunnare och frikyrkliga ledarskribenter att det är den historiska kristendomen som lockar. Det är dåliga nyheter för frikyrkorörelsen, som ju har ett helt annat tilltal.

Så frågan är: Kommer det visa sig att frikyrkorna var en parentes eller kommer de att finnas kvar även i framtiden?

Har du exempel?

Nu tänker jag något där andra än religiösa diskuterar sånt.

Tror att många frikyrkor kommer stänga. Gå in i valfri församling och kolla medelåldern där. Budskapet är urvattnat och glöden borta sedan länge. En del kyrkor lär väl finnas kvar men många kommer slå igen.

Det är nog väldigt svårt att tävla med Svenska kyrkan. Det är ett gigantiskt samfund. Vore det ett bolag hade de varit ett av Sveriges största, de har av historiska skäl i stort sett ensamrätt på kristendom i Sverige.

Frikyrkorna i jämförelse är mer som "indie" lokala småföretag med väldigt tajt organisation.

Tror dock knappast det kan vara negativt för frikyrkorna att fler blir kristna. Om de "nyfrälsta" menar allvar, kommer det alltid uppstå meningsskiljaktigheter och finnas folk som vill tro på sitt sätt. Och då finns frikyrkorna där att fånga upp dessa.

Så är det nog, men är det så vanligt att gå från Svenska Kyrkan till frikyrkan? Jag menar, är man van med liturgi, psalmsång och ganska nedtonade gudstjänster så är väl steget till frikyrkan ganska stor. Möjligen Equmenia, men vem går dit? Är det inte troligare att de snarare går åt det katolska eller ortodoxa hållet?

Jag tänker på debatten mellan ateisten Eric Rosén och teologen Joel Halldorf i Aktuellt för ett par veckor sedan.

Var iaf runt 200 pers i alla åldrar på plats sist jag besökte en frikyrka.

Kommer ihåg Vinyard och trosrörelsen runt 2000. Besökte en församling i Stockholm det var sinnessjukt. Folk låg huller om buller på golvet och skrek och talade i tungor. Kändes bara obehagligt. Kom själv från lugna Frälsningsarmén där folk inte höll på med sådant.

Vilken församling besökte du? Har inte besökt en frikyrka på många år men vet att många är döende.

Är Hillsong helt ute igen`?

Där har ju varit skandaler internationellt, men de växte som attan.

I oroliga tider dras folk till traditionella rörelser, känns tryggt..
Ordning och reda med strikt liturgi.

Liberalismens tid: Under större delen av 1900-talet var världen mycket tryggare.
Barnen kunde leka ute utan pedofiler som fotograferade.
Ungdomar åkte folkabuss från europa genom Iran och Afganistan till Indien.
Då orkade folk med otryggheten i en gudstjänst som inte är liturgiskt uppstyrd.

Om 50 år kommer Judendomen ha ersatt stora delar av kristendomen genom att icke Judar börjar leva efter de 7 Noakitiska budorden.

Om 50 år är de flesta som bryr sig om vad som står i bibeln ha lämnat kristendomen. Det kommer mest vara kulturellt kristna som inte tror som fortsätter döpa/gifta begrava i kyrkan.

Vår tid är mycket mer intresserad av sucession och kontinuitet. Vilket på sätt och vis är en bra sak. Många frikyrkor startade på 1800-talet och därefter. Vissa som resultatet av väckelser, som etablerade kyrkor eller frikyrkor inte hade plats för. Andra är mer eller mindre sekteristiska.

Men. Parantes? Nja. Se det som ett tidshistoriskt dokument då det svenska samhället var vällldigt annorlunda än det är idag, tänk in sociala och demografiska hänsyn i hur frikyrkligheten utvecklades och hur det blev och hur de blev etablerade samfund med verksamhetsrutin. Det kan man nog säga är en parantes nu. Något som är förlegat och kommer att tyna bort. Men, initiativen som sådana kanske inte är en parantes, även om de måste vara annorlunda idag.

Idag behövs något annat då drog- och sexträsket samt våldet är utbrett liksom att Islam är en stor maktfaktor i det svenska religiösa landskapet. Moralförfallet är det värsta någonsin. Det tarvas nytänk för nya kristna att förhålla sig till detta. De kommer de inte att ha stöd för vare sig i kyrkligheten eller frikyrkligheten. Något nytt måste upp. Vare sig innanför eller utanför kyrkorna och samfunden.

Finns det verkligen någon statistik på att kyrkorna signifikant ökar sina medlemsantal eller är det bara en trend som rör några få nytillkomna? Vad jag vet fortsätter många att lämna kyrkorna och samfunden.