Är det här en mild depression som jag har eller börjar att utveckla?

Gör jag en utredning för autism, så kan det också kanske visa sig om jag har ADHD/ADD?

Vilka inlägg har du reagerat på att jag skulle ha ADHD/ADD?

Tror du tänker lite fel eller högt nu. Du säger att du skulle vilja flytta till stockholm.
Du säger även att USA vore drömmen för att det lätt att bilda bekantskap där.
Hur har du fått denna information? Har du endast varit där via youtube och följt någon youtuber
tiktok eller annan media?
Du säger samtidigt att du sökte hjälp för eller ang autism. Ev kanske en form av ADHD /ADD.
Varför tror du det kan vara bra i stockholm? Om man EV lider av dessa åkommor ska man väl ha lugn och ro.


Det lär man inte få i stockholm som är stressat man har knappt tid att umgås. Man skjuter ihjäl folk på löpande band.
Måste kanske vara bättre i Norrland eller småländska skogarna bara chilla loss.

Jag har funderat på att be om en ADHD-utredning själv men inte "orkat" ta tag i det, dessutom är väl kötiden svinlång

Men jag gissar på att dom kan bedöma olika saker under samma utredning.

Med dina gamla trådstartar så såg det ut som att du funderar mycket så det var därför jag föreslog SSRI + psykolog ADHD/ADD var mer det där med att du skriver att du har svårt att ta tag i saker.

Jag kan inte ''röra'' på mig. Hela dagarna går ut på att jag surfar runt på nätet och samtidigt avskyr det och känner att jag blir ''tokig'' över hur mycket tid jag slösar bort. Jag har alltid mer eller mindre skjutit upp saker, men nu känner jag att jag skjuter upp saker mer än vad jag brukar göra.

Jag vill så gärna gå ut, men jag känner samtidigt att det är ''meningslöst''. Jag tycker dock det är så vackert med snön som ligger på marken och samtidigt som det är ljust och soligt + blått himmel ute. Men jag vill gå ut, men ändå gör jag inte det. Det finns ''ingen poäng''.

Jag sysslar så gärna med olika hobbies, men mitt pågående verk, har jag bara om och om igen skjutit upp, eftersom det känns så ''stort'' pyssel och ''jobbigt''. Samtidigt som jag vill göra det.

Det är mycket jag vill, men samtidigt ändå inte för att det känns bara så ''jobbigt''.

Två positiva saker som jag har gjort, är att jag letat upp en intressant bok som jag beställt och kommer få på tisdag. Stadsbiblioteket hade det inte, så var tvungen att beställa boken till Stadsbiblioteket så jag kunde låna den.

En andra grej var att jag tog tag i kragen och gick till gymmet, som jag inte varit på länge. Det bli ingen särskilt hård träning. Lite mindre än lagom, skulle jag säga.

Allt denna problematik började redan i höstas.

Jag förlorade ett jobb, men fick två extrajobb. Dock räcker inte försörjningen till och jag hittar inget deltid eller heltids arbete. Men jag är ändå glad för mina två extrajobb. Bara om jag kunde försörja mig med det, så hade det varit toppen.

Den andra grejen var att jag i princip förlorade en vän. Egentligen relativt nära vän, eller åtminstone en vän som jag brydde mig mycket om. Vi hade lite olika intressen för varandra. Jag tror hon var mer intresserad av KK, vilket jag inte hade något emot. Men jag trivdes mer för sällskapet och atmosfären. Så med tiden började jag bli osäker vart jag hade henne och vi gled bara ifrån varandra. Det blev en rätt emotionell telefonsamtal precis innan jul. Men jag har varit emotionell gått och väl under hela året som varit, för att jag just inte vetat vart jag hade henne och fick känslan av att jag förlorade någon som jag brydde mig så mycket om. Jag blev inte klok av hennes mixade beteende som jag upplevde som mixade signaler. Det är möjligt att jag också gav hennes mixade signaler.

Hursomhelst, så bet detta på mig + min ekonomiska kris. Att jag förlorade jobbet, brydde jag mig inte så mycket om. Men jag behöver bara ett jobb som jag kan försörja mig. Jag vill inte ha socialbidrag och allt stressar mig.

Jag vet inte om jag känner mig nedstämd. Jag kan nog ändå beskriva mig själv rent emotionellt som sorgsen och nedslagen. LITE misslyckad och patetiskt. Jag tänker på hur jag varit för bara något år sedan. Hur tramsig jag var och är en smula arg på mig själv för det.

Jag hade idéer för verk, men saknar material.

Så jag sitter hela dagarna och gör ingenting och ''kan inte röra på mig''.

Jag sitter just nu med kopp kaffe och något ätbart framför mig. Jag planerar på att gå ut en vandring i alla fall, med det fina vädret och vackra snön ute.

Jag behöver hjälp.

Om det finns någon härinne som varit i samma sits, så begär jag om tips. Ha i åtanken på att jag inte har något umgänge. Så jag kan inte ringa efter en polare för att umgås. Så jag är helt själv och söker tips.

Promenera ute, hoppas jag att det hjälper. Men kan jag göra annat för att koma ut i det dåliga hålan, så blir jag glad.

Tack på förhand!

Jag vill så gärna gå ut, men jag känner samtidigt att det är ''meningslöst''. Jag tycker dock det är så vackert med snön som ligger på marken och samtidigt som det är ljust och soligt + blått himmel ute. Men jag vill gå ut, men ändå gör jag inte det. Det finns ''ingen poäng''.

Jag sysslar så gärna med olika hobbies, men mitt pågående verk, har jag bara om och om igen skjutit upp, eftersom det känns så ''stort'' pyssel och ''jobbigt''. Samtidigt som jag vill göra det.

Två positiva saker som jag har gjort, är att jag letat upp en intressant bok som jag beställt och kommer få på tisdag. Stadsbiblioteket hade det inte, så var tvungen att beställa boken till Stadsbiblioteket så jag kunde låna den.

En andra grej var att jag tog tag i kragen och gick till gymmet, som jag inte varit på länge. Det bli ingen särskilt hård träning. Lite mindre än lagom, skulle jag säga.

Angående om att resa eller till och med flytta utomlands. Jag skulle så gärna vilja flytta till Stockholm. Den staden är större än min stad och allt kändes spännande.

Jag skulle vilja flytta till U.S.A. Om jag nu fick drömma lite. Det är lätt att bilda bekantskap där