Ensamstående kvinnor -Förbrukade?!

https://www.ifau.se/Press/Meddelande...ce=chatgpt.com

Det är totalen för lindrig, måttlig och grav. 1 är vanligare än 2, 2 är vanligare än 3.
1. Lindrig intellektuell funktionsnedsättning cirka 50–70 (eller 55–75 beroende på bedömningsskala)..
2. Måttlig intellektuell funktionsnedsättning cirka 35–50 (eller 40–55 beroende på skala).
3. Grav intellektuell funktionsnedsättning under 35 (eller 40 beroende på skala).

Precis. Förr var det ju vanligare att man fick fler barn vid lägre begåvning. Min bild är att det idag är tvärtom - bland normala skandinaver. Har man inte råd finns det gott om preventivmedel och institutioner som hjälper en att inte skaffa barn. Därför tror jag, oavsett var man idag drar gränsen för olika klassificeringar, att någonstans runt 13,5% av befolkningen har så stora problem socialt eller ekonomiskt att det inte är märkligt alls om de aldrig skaffar barn. Och en del av dem kanske tvärtom är för begåvade för att hitta en matchande man enligt hypergama önskemål.

Såhär; vad tyder på att alla av de 13,5% kvinnor som inte skaffat barn vid 45 har gjort ett aktivt val. Det finns massa anledningar förutom att man inte vill. Vissa kan t.ex. inte och vissa bör inte o.s.v.

Ja det är man väl 😅. Men ärligt talat ligger det inte i ens största intresse att skaffa en ny partner. Man har redan barn att fokusera på, och att lägga ned energi på en till finns för alla vettiga inte ens på kartan

Störda kvinnor förmodligen borderline, narcissism och annat med i bilden gissningsvis. Är dom ute på tinder spring. Tänk på barnet han ska inte behöva vara med om att ha en hora till mamma det är typ som att hans mamma viker ut sig på onlyfans fast lokalt. Det gör dessa i jakt på någon idiot som väljer att acceptera dom och barnet.

Lev hellre som celibat än att acceptera en sån här morsa. Ni kommer aldrig tycka om barnet heller ni kommer skapa ett trauma högst troligt. Ni män som spelar förstående och visst påstår att det går.

Kan man väl säga, skulle det stå

Jag tycker du tänker helt rätt. Jag skulle aldrig dejta en ensamstående pappa.

Du får tycka vad du vill, de har uppenbarligen fått ligga iallafall.

Det här med att inte vilja ta hand om en annan mans avkomma brukar ofta komma upp i diskussioner här på relationsforumet.

Det är rimligt inte finna sig i att vara försörjare åt någon annans ungar samtidigt som man spelar en biroll i deras liv medan de har kul med pappan och går och bowlar på helgerna.

Däremot kan man ju så att säga ta över någon annans barn och göra dem till sina, lära dem sina egna värderingar osv.

Gillar man en kvinnas barn och känner sig själsligt befryndad med dem så kan jag inte se något problem med att göra på det viset och ta över rollen som den egentliga föräldern. Det är dessutom rätt bekvämt med en annan snubbe som måste hjälpa till ekonomiskt medan du står för uppfostran och samvaron med barnet.

Det håller jag inte med om. Dels kan det vara okej att vara med en ensamstående kvinna om man inte vill ha (fler) barn själv, och dels kan en kvinna som redan har barn troligtvis föda fler barn så länge hon inte är för gammal.

Men visst är det inte så lockande att försörja andra mäns barn och risken finns att förhållandet blir en reproduktiv återvändsgränd. Jag tror att man måste göra klart att man inte är nöjd med att vara bonuspappa. Då kommer kvinnan troligtvis vilja ha barn med en för att säkra relationen.

Varför det? Det finns kvinnor på 35-40 som kan producera bättre barn än 18-åriga tjejer.

Det där är väl ganska givet. Alltså att snubben ställer det kravet (helt rimligt), och att kvinnan överhuvudtaget inte ens gör sig tillgänglig för att dejta någon som inte har egna barn om hon inte vill ha fler. Allt annat känns ju egoistiskt. ”Du ska ta hand om mitt barn men du får inget eget barn från mig som tack för besväret.” Tror de flesta inser det, och tänker som jag gör; dvs om man inte vil ha fler barn så gör man sig överhuvudtaget inte ens tillgänglig för att träffa någon ny. (Skillnad om det är självgående tonåringar, men om det t ex varit som för mig som var ensam med barnet nästan redan från början. Jag vill inte ha fler, och vill inte ta hand om någon annans barn heller, så ser därför inte möjligheten att kunna träffa någon vare sig utan barn med med eget/egna barn sedan tidigare.

Sedan bara för att vända på steken, så finns det massor med skäl för ensamstående föräldrar att välja bort någon som inte har eget/egna barn. De som inte har barn kommer aldrig kunna förstå någon som har barn. Som förälder måste man prioritera barnet vare sig man har lust för stunden eller inte. Man är inte flexibel och kan inte vara spontan, behöver planera saker mer och kan inte riktigt göra som man känner för. T ex kan inte resa när man vill, flytta var man vill, kan inte jobba vilka tider man vill osv osv.

Och så kanske man är trött eller utmattad lite då och då, och det där kommer någon utan barn aldrig att kunna förstå. Och observera att det inte går att jämföra en ensamstående förälder på heltid med någon som är lekfarbror 4 timmar varannan söndag (och slipper undan allt det jobbiga). Eller med någon som ser sitt husdjur som sitt barn, för det är inte samma sak.

Folk som inte har barn är lite av en varningssignal tycker jag. De förstår inte livets problem riktigt…