Citat:
Det där är väl ganska givet. Alltså att snubben ställer det kravet (helt rimligt), och att kvinnan överhuvudtaget inte ens gör sig tillgänglig för att dejta någon som inte har egna barn om hon inte vill ha fler. Allt annat känns ju egoistiskt. ”Du ska ta hand om mitt barn men du får inget eget barn från mig som tack för besväret.” Tror de flesta inser det, och tänker som jag gör; dvs om man inte vil ha fler barn så gör man sig överhuvudtaget inte ens tillgänglig för att träffa någon ny. (Skillnad om det är självgående tonåringar, men om det t ex varit som för mig som var ensam med barnet nästan redan från början. Jag vill inte ha fler, och vill inte ta hand om någon annans barn heller, så ser därför inte möjligheten att kunna träffa någon vare sig utan barn med med eget/egna barn sedan tidigare.
Sedan bara för att vända på steken, så finns det massor med skäl för ensamstående föräldrar att välja bort någon som inte har eget/egna barn. De som inte har barn kommer aldrig kunna förstå någon som har barn. Som förälder måste man prioritera barnet vare sig man har lust för stunden eller inte. Man är inte flexibel och kan inte vara spontan, behöver planera saker mer och kan inte riktigt göra som man känner för. T ex kan inte resa när man vill, flytta var man vill, kan inte jobba vilka tider man vill osv osv.
Och så kanske man är trött eller utmattad lite då och då, och det där kommer någon utan barn aldrig att kunna förstå. Och observera att det inte går att jämföra en ensamstående förälder på heltid med någon som är lekfarbror 4 timmar varannan söndag (och slipper undan allt det jobbiga). Eller med någon som ser sitt husdjur som sitt barn, för det är inte samma sak.
Folk som inte har barn är lite av en varningssignal tycker jag. De förstår inte livets problem riktigt…
Sedan bara för att vända på steken, så finns det massor med skäl för ensamstående föräldrar att välja bort någon som inte har eget/egna barn. De som inte har barn kommer aldrig kunna förstå någon som har barn. Som förälder måste man prioritera barnet vare sig man har lust för stunden eller inte. Man är inte flexibel och kan inte vara spontan, behöver planera saker mer och kan inte riktigt göra som man känner för. T ex kan inte resa när man vill, flytta var man vill, kan inte jobba vilka tider man vill osv osv.
Och så kanske man är trött eller utmattad lite då och då, och det där kommer någon utan barn aldrig att kunna förstå. Och observera att det inte går att jämföra en ensamstående förälder på heltid med någon som är lekfarbror 4 timmar varannan söndag (och slipper undan allt det jobbiga). Eller med någon som ser sitt husdjur som sitt barn, för det är inte samma sak.
Folk som inte har barn är lite av en varningssignal tycker jag. De förstår inte livets problem riktigt…
Du behöver inte oroa dig, vi utan barn. Frivilligt. Har noll intresse av er med barn i alla fall. Inte heller är vi intresserade av att vilja förstå er och era barn problem. Det är snow flakes som tänker så där. Man går runt och tror att man är märkvärdig. I det här fallet för att man har barn. Ingen jävel som bryr sig om detta.
Mina kvinnliga barnfria vänner har samma inställning till män med barn. Vi håller oss undan. Du kan lita på att vi flyr, när vi ser att det finns barn involverat. Nu kan du sova bättre inatt