Vem föredrar ni prata med? Kommunikatör eller sakkunnig?

Myndigheter bemannas i allt större utsträckning av kommunikatörer som ska sköta kontakten med medborgarna. Men vill vi egentligen prata med dem, eller föredrar vi att prata med sakkunniga?

Anta att du ska bygga om bostaden och behöver bygglov. Du hör av dig till kommunen för att diskutera din stundande ansökan. Vem skulle du föredra att diskutera saken med av:
1. En kommunikatör, troligen med medieutbildning i botten
2. En tjänsteman som handlagt bygglovsärenden i ett antal år

Vem föredrar du? Varför?
Finns det ärenden till myndigheter där du skulle föredra att prata med den andre (av ovanstående) än den du valde här?

Tjänstemannen i samtliga avseenden i samtliga situationer utan undantag.

En kommunikatör pratar väl med media och producerar material kommunen kan använda?

Hade jag varit journalist med frågor som rör snöröjningens brister så är det kommunikatören jag vänder mig till.

Är kommunikatörer verkligen bara till för att prata med media? Jag har snarare bilden att de ska kommunicera med allehanda människor som har kontakt med myndigheten.

Troligen inte det heller nej. Kommunikatören kommer ju bara att trycka upp en glättigbroschyr i ansiktet på än vilket är föga givande. En journalist värd namnet skulle nog gå åt den som har ansvar för snöröjningen och inte någon spindoktor som kommunen anlitat, kanske rentav med frågan varför man lägger massa pengar på en kommunikatör istf snöröjning.

Du har rätt, dom har en jäkla massa olika uppgifter. Ofta ospecificerat så politiker och tjänstemän "slipper offra värdefull arbetstid på oväsentligheter", läs kan gömma sig bakom kommunikatörerna för att slippa ge raka besked om saker som dom kan för lite om eller inte vill diskutera...

I kommunen där jag bor framställdes det som positivt att kommunikatörerna kunde förse media med material så slapp dom leta och fråga efter det själva...
Tror fan att det passar bra, att själv få presentera det man vill som är "positivt" i deras ögon och slippa besvärliga frågor om annat som helst ska gömmas.

i exemplet, så givetvis den med erfarenhet om liknande ärenden.

men i praktiken kan vi dra något om mitt liv och erfarenhet.

jag var inlåst på psyk medelst LPT. hade varit inlåst så och så många månader vilket innebar att det var tid för en sk rättegång, inom sjukhusets väggar. dagen innan, tror jag, denna sk rättegång skedde, kom en "sakkunnig" in i rummet och visserligen verkade väldigt bra på att lyssna. mötet kändes inte oväntat direkt, då jag kvällen innan eller så, hade hört som om det var ande prata till mig , inom mig, som sade "jag är Gabriel". och således när personen som uppenbarligen var intresserad av mitt fall och som plötsligt dök upp i rummet med "normala" kläder och inte påstod sig vara sjuksyrra eller läkare, så berättade jag snart att det finns en ande i min kropp som säger att han heter Gabriel.. han tappade nästan hake, och jag kommer inte ihåg ett endaste ord av vad han möjligen sade. När vi sedan möttes på den sk rättegången, och om inte minnet sviker mig helt, så när han fick ordet så sade han typ "lås in på livstid".

edit , jo möjligen så presenterade han sig med titeln "sakkunnig". åtminstone är jag tämligen säker att jag minst har läst det på något papper.