Elitidrottsman i Umeå häktad 2025-01-10

https://www.vk.se/2025-02-15/misstan...nat-umea-2f8c6

Citat från VK.se

Elitidrottaren har trots de nedlagda misstankarna i samförstånd med sin klubb valt att lämna Umeå för att fortsätta sin karriär i ett annat land.

– Det har nog varit jättetufft för honom och jag tror att det här är det bästa för honom att få gå vidare i sin karriär, säger en företrädare för klubben.

Det intressanta är den totala skillnaden i syn på vad som är adekvata utredningsåtgärder och lämpliga processuella förfaranden mellan å ena sidan åklagare och å andra sidan försvarsadvokaten.

Åklagaren menar att det inte alls är lättvindigt som häktningar sker utan att det "krävs en trovärdig berättelse från målsäganden" medan försvarsadvokaten menar att det inte "krävs mer än en anmälan och ett utpekande för att det ska ske ett anhållande och en häktning för våldtäkt".

Personligen tror jag att försvarsadvokaten är mer nära sanningen. Varken åklagaren eller domstolen gör några mer långtgående analyser av när det är skäligt att frihetsberöva en människa.

Vi har egentligen en ganska perverterad syn på vad den "goda staten" får göra i rättsutredningar. I det här fallet har alltså elitidrottsmannen, baserat på målsägandes trovärdiga berättelse, kommit att bli avskild från mänskligheten och inlåst med fulla restriktioner. Hela hans liv har ställts på ända, han kan inte ringa någon, han får inte prata med någon (annat än kriminalvårdare, polisen, åklagaren och försvarsadvokaten), han kan inte längre välja vilka aktiviteter han ska göra om dagarna, inte vad han ska äta, inte när han vill gå ut och Gud vet vad.

Allting baserat på en "trovärdig historia" som drygt en vecka senare inte längre är en trovärdig historia och han ska då släppas ut igen.

Sverige är ett extremt land. Vi har kritiserats av Europadomstolen för våra långa häktningstider och isolering av frihetsberövande, men vi skakar av oss kritiken utan närmare eftertanke. Rättssäkerhet och rättssäkerhetsgarantier är inte längre så viktigt, så länge som vi jagar det eftersträvansvärda målet att straffa potentiella våldsverkare.

Jag säger INTE att vi inte ska ta anmälningen på allvar, inte att vi inte ska utreda det, inte att vi ska negligera målsägandes rättssäkerhetsintressen eller att det inte ska vara brottsligt att mot samtycke utöva sexuella handlingar. Det jag säger är att vi måste höja miniminivån för vad som krävs för att en människa ska frihetsberövas med hänvisning till "sannolika skäl" och vad som kan anses "objektivt".

I det här fallet fanns aldrig sannolika skäl och det kan inte anses objektivt att frihetsberöva honom med tanke på den sparsamma utredning som vid tillfället hade vidtagits.

Från artikeln.

Citat från vk.se

Den som falskeligen anklagar någon för brott kan bli misstänkt för falsk angivelse. Det har dock aldrig varit aktuellt i det här ärendet, enligt åklagare Viktoria Lundqvist.

– Det som krävs för det generellt är om det för oss framstår som att målsäganden har ljugit för att få den här personen fälld för brott. Då tar vi kontakt med polisen som får utreda det. Men det har som sagt inte varit aktuellt här.

– Det som krävs för det generellt är om det för oss framstår som att målsäganden har ljugit för att få den här personen fälld för brott. Då tar vi kontakt med polisen som får utreda det. Men det har som sagt inte varit aktuellt här.

Vet inte vad du ville mena på med citatet.

Det är en väsensskillnad mellan att någon tror sig ha blivit våldtagen, att någon medvetet försöker sätta dit någon för att ha våldtagit och att sen gå vidare med att häkta någon på sannolika skäl misstänkt för en våldtäkt baserat enbart på en målsägandes utsaga.

Jag citerade bara artikeln, hur de tänkte.
Läst artikeln?

Jo jag har läst artikeln. Det är en sorg och en tragedi för rättssamhället kan jag tycka. Han borde inte ha blivit häktad överhuvudtaget baserat på vad som framkommit. Nu har ju åklagaren fördelen att kunna gömma sin inkompetens i det faktum att förundersökningen aldrig blir offentlig då åtalen läggs ned.

Fast kritiken från Europadomstolen som du refererar till är ju inte tillämplig här. Det här är ju snarast om häktning på lösa boliner, och det har vi, vad jag har mig bekant, inte fått någon kritik av Europadomstolen för. Jag kan ha fel, men jag tror att häktning på sannolika skäl på lösa boliner är något som mest sker vid just sexualbrott, och är en reflektion av den allmänt lite mer sangviniska syn på bevisning som nuförtiden kan förekomma i den typen av mål.

Men det här fallet är ju intressant, eftersom den häktade släpps efter en vecka, trots att åklagaren har två veckor på sig till nästa häktningsförhandling vid sannolika skäl. Då måste det ha skett något rätt dramatiskt med bevisningen som gör att den påtagligt och i ett sammanhang har försvagats. Givet uppgifterna om att ingen teknisk bevisning var klar, är det enda jag isåfall kan komma på, att det har hänt något, eller sagts något, som tydligt har försvagat målsägarens trovärdighet.

Vi vet inte vad som föranledde varken häktningen på sannolika skäl eller dess avbrytande, men se mitt inlägg ovanför. Det har rimligen hänt något som påtagligt har försämrat bevisläget under häktningstiden. Det kan man i allmänhet inte skylla åklagaren för. Observera också att åklagaren minsann inte enväldigt beslutar om häktning - det gör tingsrätten, och dess beslut kan överklagas till hovrätten. Riktigt vad skit som helst kan en åklagare inte komma med och få den misstänkte häktad.

Nej anledningen att jag lyfte exemplen från Europadomstolen var för att effekterna av att sitta häktad i Sverige är i regel ganska långgående. Isolering är något av det mest nedbrytande en människa kan bli utsatt för. Därför ska häktning ske endast när det är mer motiverat än den inskränkning som det innebär i den misstänktes rättigheter.

”Sverige har under flera år fått upprepad kritik från både FN:s och Europarådets tortyrkommittéer för sina långa häktningstider och för att Sverige i alltför hög utsträckning ålägger de häktade restriktioner, vilket leder till att häktade i Sverige sitter isolerade för länge. Kommittéerna menar att den långvariga isoleringen i svenska häkten riskerar att skada de häktades psykiska och fysiska hälsa avsevärt.”

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/42022

Om du läser de andra artiklarna i VK gällande fallet så kommer du att se att det inte fanns någon teknisk bevisning vid tillfället för häktningen. Inte heller hade man hunnit höra de vittnen man skulle höra.

”Mannen greps i tisdags och sitter nu anhållen. Under fredagen begärdes han häktad, på sannolika skäl misstänkt för två fall av våldtäkt. En häktningsförhandling ska hållas under lördagen. Enligt den häktningsframställan som lämnats in till Umeå tingsrätt ska våldtäkterna ha skett i Umeå kommun.”
https://www.vk.se/2025-01-10/elitidr...r-i-umea-1fdc3

” – Vi väntar på viss teknisk bevisning, säger åklagaren på fredagen.”

” – Den ena misstanken om våldtäkt är nedlagd och den andra är pågående. Vi väntar på viss teknisk bevisning och några förhör som ska hållas. Efter det får vi ta ställning till hur vi ska gå vidare efter det, säger hon.”

https://www.vk.se/2025-01-16/elitidr...n-slappt-f79f8

Det enda som legat till grund för häktningen, mest troligt, har varit precis som åklagaren nu säger - det är en trovärdig berättelse från målsägande. Frågan är då om det kan anses på sannolika skäl styrkt att någon begått ett brott utifrån en utsaga från en målsägande allena.

Vart vi vill lägga ribban för när det är objektivt motiverat att häkta någon på sannolika skäl är ju helt och hållet en konstruktion som vi som samhälle avgör. Men i min uppfattning är det lite väl magstarkt att häkta någon baserat endast på en trovärdig utsaga, som efter en vecka inte längre räcker till häktning.

Vi kommer inte kunna granska underlaget nu i efterhand. Men det är ändå extremt märkligt att en åklagare väljer att häkta en misstänkt på sannolika skäl den ena veckan, för att därefter nästa vecka lägga ner ena brottsmisstanken och släppa honom.

Något du också kan notera om du läser artikeln när han släpptes framgår att:
”Finns det någon tidsram för detta?
– Nej, jag kan inte säga någon direkt tid. Vi jobbar så fort vi kan, men ärenden med frihetsberövade och liknande måste prioriteras före. Det beror på arbetsbelastningen i övrigt.”

Jag vet inte hur den exakta arbetsbelastningen ser ut för åklagarkammaren i Umeå, men om vi utgår utifrån uttalandet kan vi alla fall misstänka att de har en ansträng arbetssituation. Det leder i min mening till att bedömningar som egentligen ska vara väl underbyggda och kvalificerade sker mer på känsla och styrt utifrån pressade förhållanden.

Man vill inte göra fel gentemot målsägande, så då tar man till häktning oavsett om det faktiskt finns objektiva skäl för det. Jag har utvecklat det resonemanget tidigare, men det är möjligt att flyktrisken skulle anses vara så pass stor att det var motiverat, men i övrigt har jag svårt att se på vilket sätt han skulle kunna ha stört utredningen.

Slutligen, jag är mycket väl medveten om att häktning sker av domstolen, men det är snarare en formell process där domstolen i huvudsak alltid beviljar den utan att egentligen göra någon prövning. För en liknelse kan du se på hur förvaltningsrätten hanterade frågan om LVU på pojken i fallet som nu sänds på Uppdrag Granskning.

Pratar du med några försvarsadvokater i landet så kommer de nog ganska oavkortat bekräfta för dig att den uppfattningen jag har delar de med mig och att domstolen är en institutionell instans snarare än någon rättssäkerhetsgarant.