Vilken grad av nivåer är panikångest?

Jag har en kollega på mitt jobb som har varit sjukskriven i ca 7 månader på grund utav utbrändhet.
Men denna kollega har haft mystiska försvinnanden och isoleringar hela tiden som kommer lite då och då. Ibland kan kollegan bara isolera sig i en hel vecka...bara borta liksom...

När man frågar kollegan hur den mår så säger den att den har fått panikångestattacker. Det jag inte riktigt förstår är att kollegan verkar ha haft detta i flera år nu. Kollegan käkar mediciner på mediciner och går på något psykmöte lite då och då för att prata med någon läkare.

Kollegan är inte direkt jättebra på sina arbetsuppgifter. Det låter på kollegan att denne får göra allt inom sin avdelning. Men när man frågar andra kollegor så är denna kollega bara en i mängden och andra är mera erfaren än vad kollegan är.

Kollegan har sagt till mig att när denna har panikångestattacker så kan dessa vara i flera timmar. Oftast på morgonen och varar kanske i flera dagar. Kollegan är 100% nykterist då alkohol förvärrar situationen säger den. Att dricka en lättöl eller två förvärrar situationen bara dagen efter.

Jag misstänker att det är något annat som ligger i grund för dessa attacker som kollegan inte vill gå in på. Eller så är kollegan inte medveten om sig själv.

Hur som helst: Hur skulle ni bedöma att dessa panikångestattacker är? Är dom grova, medel eller enkla? Eller är dom så allvarliga att psykhuset är nästa steg?

Jag fick höra ett rykte från en annan kollega att den kollega som har fått panikångestattacker har fått diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Vem jag har hört det ifrån vet jag inte. Men detta är bara ett rykte på arbetsplatsen. Vad tror ni? Trovärdigt eller konspirationsteori?

Generaliserat ångest syndrom.
Man lever i en ångest spiral där ångest blir triggad av minsta lilla.
Man går och ältar och oroar sig över allt och ingenting.

Når någonting lite jobbigt för en normal person händer så kickar det igång ultra ångest för en person med GAD.

Vidare när man går runt och har ångest i flera år så blir man trött och utmattad och extra känslig,
Tillslut blir ångest en del av personligheten.

Bakfylle ångest är annorlunda men lika.
Tänk dig det alla dagar långa typ.

ingen konspiration.
men kollegan verkar ju överdriva dock... som dina kollegor säger om ansvaret.

Jag hade en kollega som alltid sjukskrev sig den sista torsdagen i varje månad. Det var ett stort mysterium. Vad jag minns var hon borta över helgen, så kanske en lagom lång binge drinking i samband med löning. Vad vet man om människors hemliga liv...

Se om du kan utröna något liknande mönster med din kollega. Magkänslan har oftast rätt.

Inom psykologisk diagnostisering har man listor med olika symptom. Uppfyller man flera av symptom så kan det vara till hjälp för att bedöma att någon har en diagnos. Uppfyller man nästan alla symptom så kan man bedömas ha en svår version. Att en diagnos är av den svåra versionen betyder inte nödvändigtvis att den är värre fysiologiskt, eftersom många diagnoser har symptom som "påverkar arbetet negativt" och liknande. Diagnoserna som finns har symptom som överlappar varandra så psykologen behöver använda utarbetade flödes diagram för att försöka rama in vad personen har för underliggande problem. Vissa diagnoser används i forskningssyfte och andra är för att få terapi, vård eller pengar från försäkringar.

Det är inte ovanligt för folk som går till psykologen att få olika diagnoser, det kan bero på att olika psykologer har olika uppfattning om diagnoserna, känner till olika symptom bättre och sämre, själva diagnostisering kan förnyas utvecklas och ändras, att symptomen är missvisande, förändras, tillkommer eller försvinner. Att dricka alkohol är nog inte mer farligt för någon som är utbränd, men om man kommer in och luktar sprit och berättar att man dricker mycket så kanske man blir diagnostiserad som alkoholist istället och får fel behandling som gör kanske inte gör problemet bättre. Kan ju vara medicinen som kräver att man håller sig nykter.

"Emotionellt instabilt personlighetssyndrom" haha! Kan ju verka som det om någon får en panikattack, men nej. Att få panikattacker är inte tecken på en bristande impulskontroll. Utbrändhet är nog inte helt fel eftersom det hänger ihop med panikattacker. Att personen skulle ha borderline också är ju möjligt, men då bör ju symptomen också anges.

Vad får dig att tro att det skulle vara GAD?

Detta är nog bara lathet. Inga diagnoser.


Så vad tror du nivån kan vara på denna panikattack?
Min kollega verkar ha varit så här halva livet.

Jag tror inte riktigt att det bara handlar om det, men en del av det kanske.
Jag reagerade på att du nämner panikångest attacker i flera år.

Paniksyndrom funkar så att man har serier av panikattacker. Ofta varierar dessa genom året. Det kan gå flera månader utan en attack, sedan kommer de hela tiden. En panikattack fungerar ungefär så här, du blir "iskall", skakar, du har grav panik, du kanske segnar ner, du hyperventilerar, du kanske kräks, du känner att detta går aldrig över du kommer må så här alltid, du känner att du sett sanningen och så här ser den ut. Efter ett tag avtar paniken. Ibland kan den helt sluta och man är trött och somnar men det kan också vara så att man får en liten frist med kvarvarande ångest , sedan kommer en ny attack och så fortsätter det.

Under en panikattack fungerar man inte alls. Du kan inte jobba när du ligger och skakar. Har man serier av panikattacker så klarar man ofta inte att äta. Ibland slutar man dricka vatten i flera dagar. Man kan inte ta hand om sig själv. Ofta slutar attackerna av sig själva efter några veckor eller några månader. Vissa är helt återställda mellan, men ofta så har man nedsatt fysiskt och mentalt immunförsvar för att det tär. Det finns inga moderna mediciner som hjälper mot panikångest. De som används idag, antidepressiva, kanske hjälper en av tio med paniksyndrom. Bensodiazepiner kan behandla detta men de skrivs inte ut, även om man kommer att begå självmord utan. Något mer du undrar?