Allting som sker har en mening - sant eller falskt?

Jag tror att jag har postat inlägget i rätt forum. Om jag inte har gjort det så får moderatorerna flytta det till rätt ställe.

I våras när jag träffade en väldigt speciell människa för första gången så fick jag jättestarka känslor i min kropp för den personen. Jag trodde då att det fanns en mening med det och att vi hade träffats för att vi skulle rädda varandra. Läste också på sidor på internet där det stod om själsfränder och om människor som levt tillsammans i tidigare liv. Vi skulle nu återförenas igen efter att ha känt varandra i liv förut. Var det bara tokigheter i mitt huvud, eller tror ni att människor som i det nuvarande livet söker sig till varandra har träffat varandra i tidigare liv? Finns det någonting magiskt med när människor träffar varandra eller är allting bara förnuftigt och tråkigt? Jag vill tro att det inte bara är en slump att man helt plötsligt kan känna så starkt för en annan människa, och att det också finns en mening med att den människan inte tycker om en lika mycket som du tycker om den. Det ska på något vis bara skaka om ditt huvud. Tror ni att ni och den som ni är tillsammans med och älskar har träffats av en mening - eller skulle den som ni är tillsammans med precis lika gärna kunna vara någon helt annan människa?

Själsfrände-twinflame och liknande är bara hittepå.
Vad är oddsen i följande scenario:

Miriam 14 år i oktober, hade sommarlov 2024 och träffade Oliver 15 år på en lekplats en ljum sommarkväll i Jakobsberg.
De blev helt tagna av varandra och blev galet förälskade, kära, ja allt därtill.

Vi är troligtvis ett oändligt antal civilisationer i universum, att där bara finns en, en enda person som Miriam räknar som sin ende och sanna tvillingsjäl och det råkar vara Oliver på planeten Tellus, i världsdelen Europa, i landet Sverige och där i Jakobsberg, en lekplats en sommarljum kväll ett sommarlov iväg.

Trams.

Mening är vad man gör av något som händer. Det är ett mindset. Man kan förstås alltid känna att det var meningen att just ni träffades, för att det finns många beröringspunkter s a s. Det är något man ofta säger för att förstärka de band man känner.

Inom new age sektorn brukar man prata en hel del inom detta. Man beskriver det som att alla människors liv är som trådar. I vissa fall korsar trådarna länge, i andra så går de tvärs över varandra en enstaka gång och ytterligare andra så kan de passera varandra flera gånger. Det är ett sätt att försöka beskriva något abstrakt med en konkret bild.

Men, framförallt är det vad ni gör det till. Vill ni tänka att det är så, så gör det. Om något händer längs vägen kan ni se det som en lärdom.

Jag tror på ödet men mycket kan man styra ändå.

Inget som händer nånstans på Jorden och i universum har ens en uns mening även om det kan upplevas och ändå visa sig bli så - vilket inte är samma sak som att det hade någon mening.

Ödet är en fascinerande idé, dvs att man iofs kan ha stor frihet i varje stund att göra vad man vill, men att något slutresultat ÄNDÅ är förutbestämt. Deprimerande idé om det handlar om sorgliga slut, som för t ex Oidipus i det antika grekiska dramat, men jätteromamtiskt om det handlar om kärlek, och då iaf utan någon större skada om det skulle vara fel.

Har funderat en del på hur detta skulle kunna modellernas matematiskt. Närmare bestämt, hur modelleras en random walk, där varje steg är slumpmässigt, men slutdestinationen ändå förutbestämd? Går det ens? Svaret är JA.
Exempel: 1D random walk, dvs bara framåt och tillbaka längs en x-axel, med start vid x=0. Antag att man har en påse med t ex 110 vita kulor och 100 svarta, huller om buller. Inför varje steg drar man en kula (utan återlägg). Om kulan är vit ökas x med 1, och om den är svart, minskas x med 1. Detta ger en helt slumpmässig promenad, men som ändå helt säkert kommer landa på x=10!

Detta kan formuleras matematiskt , och det går även att formulera modellen i kontinuumgränsen med väldigt många allt mindre steg, som en Wienerprocess.

Kanske Gud spelar den sortens spel med oss och våra strävanden?

Naturligtvis inte.
Om jag slår dig, gör jag det för att jag är en ful typ.
Inte för att det har en högre mening.

Allting har en mening men det är ingen mening med det.

Men gud finns ju inte 🙂

Hur vet du det?

Finns Kalle anka på riktigt?

Nej men jag vill se dina bevis för att Gud inte finns, bara.