Världen rör sig mot dramatiskt ökande klassklyftor

Enligt en rapport (baserad på Forbes data) som Oxfam släpper inför veckans toppmöte i Davos så väntas de första dollarbiljonärerna materialisera sig det närmaste decenniet – de som har förmögenheter på över 1 000 miljarder dollar.

Samtidigt befinner sig antalet fattiga på ungefär samma nivå alltsedan 1990.

https://www.oxfam.org/en/press-relea...r-while-number

Världen rör sig alltså mot dramatiskt ökande klassklyftor.

Saxat ur Oxfams rapport:


Andrew Tate kommenterade nyligen (för 10 månader sedan) detsamma i en mycket intressant podd:

https://youtu.be/PI2ENghQ83k?si=wRM0uZj_rOOFEnI_&t=14


Andrew Tate's persona (som han använder för att sälja ett koncept och som gjort honom till miljardär) kan man tycka vad man vill om, men utöver det så levererar Tate också kristallklara analyser om samtiden, och kanske måhända framtiden i bl a denna podd i vilken Tate för fram teorin att historien är cyklisk och att mänskligheten rör sig tillbaka till ett system som är mer traditionellt (demokrati, socialism, etc är tämligen moderna företeelser historiskt).

Lyssnade själv på podden med Tate för ett antal månader sedan och har haft den i bakhuvudet sedan dess. Tycker mig som ett resultat av detta se alltmer av ett mönster av det slag som Tate (och Oxfam) pratar om. Dvs en mänsklighet som vänder tillbaka mot en mer traditionell indelning av saker och ting - och då inte minst ekonomiska eftersom vi befinner oss på forumet Nationalekonomi.

Att diskutera:

. Stämmer hypotesen att vi rör oss tillbaka mot ett mer traditionellt indelat samhälle med dramatiskt ökande klassklyftor?

. Vad innebär detta för Sverige/svenskar?

. Vad innebär det globalt?

. Vad ser ni för möjligheter/problem?

Det stämmer inte, man prognostiserar att extrem fattigdom kommer vara utrotat år 2030-2035.
https://en.wikipedia.org/wiki/Extreme_poverty

Det här med klyftor, vem bryr sig?
Så länge du investerar och sparar flitigt själv så är biffen klar.

Extrem fattigdom såsom svält får man hoppas utrotas, men att många kommer att leva på UBI (Universal Basic Income) i "smart cities" utan att äga vare sig bil, bostad eller ha råd att resa är ett utökat klass-samhälle. Åtminstone i svensk bemärkelse.

Arrogans är vägen till fördömelse. Kloka investeringar är nyckeln. Spara i fiat lär inte resultera i något annat än fattigdom givet inflationen.

Frågan är väl vad man pratar om. Klassklyftor är relativa. Frågan borde snarare vara, hur har folk det generellt. Om man har stora klassklyftor och människor har det bra generellt, är väl bättre än små klassklyftor och att majoriteten svälter generellt.

Problemet är när man vill avskaffa klassklyftor och skapa jämställdhet som vänstern. För deras jämställdhet har ingen nivå eller ens ett begrepp om det. Så om alla svälter är alla jämställda och vänsters mål om att avskaffa klassklyftorna är uppfyllt. Deras idealsamhälle.

Startade inte tråden med ambitionen att diskutera huruvida ökande klassklyftor är moraliskt eller omoraliskt. Startade den mest för att reda ut om det stämmer att världen går mot ökande klassklyftor och vad detta isf innebär för Sverige/svenskar men även världen i stort.

I podden jag länkar till ovan tänker sig Tate att ökande klassklyftor (i Väst) handlar om global utjämning, och att massinvandringen implementerats med detta som ambition.

Detta är någonting positivt som fler borde hylla. Anledningen att vi har miljardärer beror på att dessa individer bidragit med någonting positivt och värdefullt till samhället som folk är beredda att betala pengar för. Lyckas någon nå upp 1 000 miljarder dollar skulle det bara vara ett tecken på en massiv värdetransaktion till samhällets invånare.

Så vad innebär det för svenskar och resten av befolkningen ur ett globalt perspektiv? Jo, mer välstånd till alla.

Det är precis det Oxfam-rapporten konstaterar att det INTE innebär.

Precis, men i verkligheten innebär det det.

Jag diskuterar inte moral. Utan att man måste bena upp vad man pratar om. Vänstern pratar hela tiden bara om klassklyftor och mäter allt i det. Men man har inte ett välfärdsmål. Ingen nivå.

Klassklyftorna ökar nästan garanterat mellan de rikast och de fattigast. Det beror på globalismen. Om man säljer en produkt på en begränsad marknad, begränsar marknadens storlek, hur mycket man kan tjäna. Kan man tjäna 10 miljoner på den svenska marknaden, kan man tjäna 7-8 miljarder globalt.

Däremot är det en stigande skala från de som har minst, till de som är rikast. Det finns även människor med olika förmögenhet mellan de här. Så när de rikaste blir rikare, blir de näst rikaste rikare också. Man drar ut skalan över ett större område. De som ligger i mitten idag, har betydligt mer än de som låg i mitten, säg för trettio år sedan.

Problemet är inte att det finns rika människor utan att det finns fattiga, även om de har minskat betydligt. Men om man vill hjälpa dem, måste man sätta en nivå, där man menar de borde ligga på för att ha ett bra liv. Inte bara koncentrera sig på klasskillnaderna, för de säger inget om hur de som har det sämst faktiskt har det.

Sen förstår jag att det här sticker i ögonen på många. Att vissa kan bli så ofantligt rika. Men det handlar egentligen om juridik. Bättre konkurrenslagar, vissa spel på börsen som inte handlar om investeringar, utan ren spekulation och mycket annat. Men det är ett annat ämne. Men det går att sprida ut det mer med internationella lagar och konkurrens. Men inte avskaffa.

Men deras rikedom säger ändå inte hur alla andra har det. Man ser bara skillnaderna, men inte hur det är totalt.
För välfärden har samtidigt med det, ökat enormt i världen.

Så man måste se det utifrån hur man har det generellt. För ökade klassklyftor kan göra att människor får det bättre och sämre. Det beror på hur de ser ut generellt. Men bara skillnaden mellan de rikaste och fattigaste, säger ingenting om det.

Tänker fortsätta om invandringen. De som drivit den har gjort det ur en massa olika aspekter beroende på hur de ser det som har sammanfallit. I Sverige skulle vi förmodligen fått det bättre utan, då löner skulle ha stigit med färre innevånare. Vissa företag hade tvingas flytta ut, vilket skulle ha gett mer arbete i andra länder och höjt deras levnadsstandard.

Men ur företagarnas synpunkt har man lyckats undvika det och hålla ned lönerna med invandringen. Ur Pk-kärringarnas sida har det handlat om mamma-känslor. Man har tyckt synd om dem, framförallt unga pojkar. För vissa, som du säger har det handlat om att sprida välfärd lite sporadiskt. För vänsterrasister om att kunna skrika rasister när människor protesterat mot invandringen. Så det har funnits en massa olika anledningar som sammanfallit. Det är än mer komplicerat än det här.

Det största problemet för framtiden är egentligen de stora etniska och kulturella skillnaderna som i en stor ekonomisk kris, kan riktigt spåra ut och där kan de ekonomiska skillnaderna mellan de etniska grupperna spela stor roll.



Problemet har varit att man inte tillåt människor att kritisera. All kritik har setts som rasism och gör det än faktiskt hos många. Men hur det kommer att påverka Sverige och resten av väst, beror egentligen hur det är fördelat mellan de rikaste och de fattigast. Inte själva skillnaderna från toppen till botten.

Det är oftast sant för den första generationen miljadärer. Problemet kanske är mer på sikt om rörligheten försvinner och förmögenheterna stannar i ett fåtal familjer som lever på avkastning och räntor

...det intressanta är väl att "de (förment) ökade klassklyftorna" inte beror på att någon egentligen fått det sämre utan på att de som haft det bra tidigare nu har fått det ännu bättre relativt övriga. Alla* har alltså fått det bättre materiellt, medicinskt osv men de som hade det "bäst" har fått ännu lite bättre än övriga... ingen har i praktiken fått det sämre.

Så funkar socialistisk/socialdemokratisk demagogi - "Titta de där har fått det ännu bättre än vi har, det ger oss rätten att ta från dem!".



*utom de i fundamentalt muslimskt styrda länder liksom de i socialistiskt styrda länder. Där blir det de facto oftast sämre för alla utom makteliten.