Citat:
Tillägg: Eftersom det finns en tidsfrist och lagen säger kortvarig fastspänning så kombinerar man så gott som alltid och på rn gång en fastspänning med sövande läkemedel. Så trådstartaren behöver inte vara orolig. Målet är lugn och välmående. Om patienter slåss behöver man bälta i väntan på att akutmediciner verkar. Om.ni sett inslagen om BUP i Västmanland så säger verksamhetschefen där i en intervju att personal fick frakturer och skador under perioden den/de patienter det handlade om vårdades. Det är alltså inte små barn som gråter stilla utan människor under 18 som kan ha en god förmåga att bruka våld. Ni kan tänka en stund på att även de killar och tjejer under 18 som mördar och misshandlar i gängkonflikter, sitter på SiS och what not också vårdas på BUP.
(Det fetade)
Vilket är helt sjukt eftersom många blir mer traumatiserade av läkemedlet än av fastspänningen, men det tar man ingen som helst hänsyn till och det pratas det aldrig om. "Målet är lugn och välmående", min (jag är inte TS) största skräck är läkemedlet så det är knappast något lugnande i det uttalandet!
Jag är en av de som tänker så, Zombie en annan:
Citat:
Återigen, vi är alla olika.
Det känns som stenåldern att patienten själv inte får ha en egen krisplan där den själv får välja vilka tvångsåtgärder som fungerar bäst för just den personen. Givetvis utifrån psykiatrins verktygslåda som är fasthållning, bältning, injektioner, avskiljning och lågaffektivt bemötande.