Vissa feminister tycker att män inte behövs. DNA från två kvinnor kan teoretiskt sett ge upphov till en fullt fungernade individ. Alltid en kvinna, dock! (Vilket ju är vad feministerna drömmer om).
Nu har vetenskapsmän lyckats med det motsatta, alltså skapa en livskraftig avkomma från DNA från två manliga partners. Än så länge bara hos möss, men ändå.
https://www.theguardian.com/science/...rom-male-cells
https://www.technologyreview.com/202...wo-dads-crispr
Jag antar att man ännu behöver en livmoder för fostret att växa i. Konstgjorda sådana har tagits fram för att odla ägg från djur, men det anses oetiskt att odla fram ett människofoster på det sättet. Det tycks i alla fall vara teknisk möjligt, ifall samhällets syn förändras.
Så var lämnar det feminismen i sådant fall? Istället för det ultimata matriarkatet, där bara kvinnor finns eller där männen inte längre behövs för reproduktion, skulle det kunna bli det ultimata patriarkatet; en värld där kvinnan inte längre behövs för fortplantning.
Själv tycker jag båda ovanstående alternativ är sämre än dagens, där både kvinnor och män behövs för reproduktion. Men som en motvikt till feministiska våta drömmar är det bra att veta att det numera tycks vara möjligt. Och visst är det faschinerande vad medicin och teknik kan åstadkomma? Eller är det kanske skrämmande istället?