Citat:
Ja allt är ju subjektiv egentligen 🙂 Nu kanske jag var lite elak mot Irländsk terrier men jag känner lite folk som har sådana och även folk som tävlar med dom och visst du kanske tar dig ur Lydnadsklass Start och sätter Apellklass spår men sedan så blir det väldigt jobbigt att avancera uppåt (även om du är en erfaren hundförare) så jag såg det väl lite ur mitt perspektiv.Ja, inget av det du skriver om aktivering och hur mycket hundarna behöver aktiveras är någon nyhet för mig.
Men nu ville ju TS ha en hund till att "främst hålla på med nosework, lydnad och agility, men även "onödig" aktivering som att lära den olika tricks." samt att h*n kan tänka sig att hålla på med spår.
Sedan kan h*n även erbjuda den 2-3 timmar motion om dagen.
Med så mycket tid att lägga ner på att motionera hunden plus all tid det övriga h*n är villig att lägga ner (Med tanke på vad h*n utöver motionen tänkt göra.) kan vi teoretiskt sett rekommendera i princip vilken hundras som helst som är inom den angivna vikten och pälsvården.
Som jag ser det är det knappast tiden för motion som ligger i underkant. Den är mer än väl tilltagen för de flesta raser. Hur mycket tid TS är villig att lägga på det mentala framgår inte.
Min invändning var främst mot att byta ut jakt mot träning med apportdummies. Visst går det att ersätta jakten med något annat för att aktivera en hund, men det får man ta något på liknande nivå. Att träna med dummies är definitivt inte dåligt, men för att det ska hamna på samma nivå som praktisk jakt får man styra upp ganska avancerade dummyträning
Sedan säger min erfarenhet mig att hundar är individer, så att Irländsk terrier är en ovanligt tråkig hund tar jag med mer än en nypa salt då det varierar från hund till hund även inom den rasen. Jag har träffat mer än en riktigt trevlig, aktiv och vettig irländare. Självklart inte lika smart eller lättlärd som en jaktlabbe eller Border collie, men det är det ju ytterst få hundraser som har med sig som standard.
Västgötaspets ser jag dock som en minst sagt lämplig ras utifrån vad TS efterfrågar oavsett hur Irländsk terrier än skulle vara.
Men nu ville ju TS ha en hund till att "främst hålla på med nosework, lydnad och agility, men även "onödig" aktivering som att lära den olika tricks." samt att h*n kan tänka sig att hålla på med spår.
Sedan kan h*n även erbjuda den 2-3 timmar motion om dagen.
Med så mycket tid att lägga ner på att motionera hunden plus all tid det övriga h*n är villig att lägga ner (Med tanke på vad h*n utöver motionen tänkt göra.) kan vi teoretiskt sett rekommendera i princip vilken hundras som helst som är inom den angivna vikten och pälsvården.
Som jag ser det är det knappast tiden för motion som ligger i underkant. Den är mer än väl tilltagen för de flesta raser. Hur mycket tid TS är villig att lägga på det mentala framgår inte.
Min invändning var främst mot att byta ut jakt mot träning med apportdummies. Visst går det att ersätta jakten med något annat för att aktivera en hund, men det får man ta något på liknande nivå. Att träna med dummies är definitivt inte dåligt, men för att det ska hamna på samma nivå som praktisk jakt får man styra upp ganska avancerade dummyträning
Sedan säger min erfarenhet mig att hundar är individer, så att Irländsk terrier är en ovanligt tråkig hund tar jag med mer än en nypa salt då det varierar från hund till hund även inom den rasen. Jag har träffat mer än en riktigt trevlig, aktiv och vettig irländare. Självklart inte lika smart eller lättlärd som en jaktlabbe eller Border collie, men det är det ju ytterst få hundraser som har med sig som standard.
Västgötaspets ser jag dock som en minst sagt lämplig ras utifrån vad TS efterfrågar oavsett hur Irländsk terrier än skulle vara.
Väldigt trevliga hundar men jämfört med vad jag är van vid så är de dumma som stenar och nu menar jag absolut inte att de är superkorkade som tex en Afghanhund som tydligen har hundvärldens lägsta IQ jämfört med Bordercollien som har det högsta.
Vill man ha en trevlig sällskaps och familjehund så absolut men vill man ha något att träna med även bara på skoj eller tom tävla om man kommer så långt i sitt hundintresse men om vi nu exkluderar jakthundsraser och tar något enkelt som passar bra i barnfamiljen men som hänger med på det mesta och som man dessutom kan tävla upp väldigt högt om man vill så skulle jag rekommendera Kelpie.
Typ Bordercollie light men som är jävligt rolig, enkel och smart eller varför inte en Aussie ifrån arbetande linjer. Det är ett kanonkul val också för den aktiva familjen som vill ha lite skoj med sin hund och träna diverse saker och kanske tom utveckla sitt hundintresse med tiden.
Sedan så visst ska du lägga upp dummyträning som riktig jakt så får du göra det ganska avancerat och helst med prylar som dummylauncher osv men jag tränar mycket grundläggande jaktapportering vid sidan av vad jag har som huvudsport och man kan lägga upp övningar på ett enkelt viss som de flesta riktigt duktiga jakt eller jaktprovshundar är både mentalt väldigt nöjda med och sover jävligt gott efter.
Nu känner jag dock ytterst få människor som äger springers och retrievers som ens pysslar med jakt men väldigt mycket jaktspringerfolk som pysslar med specialsök och vad det gäller retriever oavsett om det är labbe, flat eller jaktgolden så tävlingslydnad, bruks spår och sök eller specialsök där med undantaget en person som faktiskt jagar med sina.
Dessutom lite labbefolk som pysslar med saker som Missing People eller Svenska räddningshundars verksamhet plus de yrkesverksamma som jobbar med skarpa specislsök.
__________________
Senast redigerad av WhiskeyTango84 Idag kl. 16:36.
Senast redigerad av WhiskeyTango84 Idag kl. 16:36.
