Vad är grejen med David Bowie egentligen?

Jag är fullt medveten om att Bowie har en stor tråd här på forumet, men om jag får så vill jag starta en tråd där vi specifikt diskuterar anledningen till att han är så uppskattad av många.

Varför är han så hyllad?

Min spontana tanke är att han blev känd mer för sin androgyna stil snarare än musiken. Hade det endast varit glamrock-fans som hyllar honom så hade jag kunnat köpa det, men nej, även folk som dissar Mötley Crüe för att de är "glambögar," och "fjollor" hyllar Bowie rätt rejält.

Är det musiken? I så fall undrar jag vad som är så speciellt med den. Jag har lyssnat på några av hans skivor och visst, några låtar är inte direkt dåliga, men jag skulle ljuga om jag sa att jag får mersmak.

Jag tycker t.ex Alice Cooper har gjort bättre saker, en annan glam-nisse från 70-talet.

Nej har aldrig fallit för Bowie heller. Framförallt, hur mycket av musiken har han skrivit? Han är väl mest en man som levererar som personlighet och på scenframträdanden?

Ja, flera olika skäl - en bra lyriker (texter), en bra skådis (filmer och scen-alter egon)... en androgyn image... en förmåga att komma igen efter missbruk. Intelligent och snabbtänkt med utseendet på sin sida - rätt man på rätt plats vid rätt tid. Skandalerna (exempelvis nazi-flirtandet 1970) skapade en mystisk aura som gick att kommersialisera.

Har för mig att han skrev texten till alla låtar på albumet "Space Oddity" i alla fall, som enligt mig är en riktigt bra skiva.
Varför tycker jag om skivan? Tja..Tycker om hans röst, goa texter och allmänt snyggt producerad.
Vad det är för genre struntar jag i. Vissa säger glamrock andra folkrock.

Han gjorde inte en typ av musik utan gjorde väldigt mycket olika typer av musik. De flesta äger musik av Bowie, inkl. musiker, musikproducenter, sångare, poeter, författare osv. Vilket är rätt ovanligt. Han gjorde en del "genre-musik" också, i synnerhet på 80-talet när han var så kolad att han inte hörde resultatet men sen kom han loss igen på 90-talet.

Till att börja med, så var ju David Bowie "glamnisse" endast under drygt tre fyra år i början på sjuttiotalet, innan det ägnade han sig åt hippiefierad och rätt medioker folk/pop, innan dess ren pop i mitten på sextiotalet. Han bytte ju persona och stil/genre ganska många ggr. 1975 och framåt var det inte mycket "glamrock", snarare vit soul, ett par år senare stack han till Berlin och skiftade stil igen med mer introvert arty musik, sedan blev det pop och disco för hela slanten, efterpå ägnade han sig åt ren dansmusik, sedan åt någon mossig variant av britpop.

Dock kan jag i viss mån hålla med om att han är aningen överskattad, han gjorde i min värld få helgjutna album, merparten är rätt ojämna och en del av dem har heller inte åldrats särskilt väl. Från hans heydays är det väl främst Ziggy Stardust, Aladdin Sane, Young Americans och Station To Station som är helgjutna mästerverk. Sedan finns det en jädra hög med bra låtar utspridda över hela karriären. Även hans sista album Blackstar är att beteckna som ett av hans främsta verk, och det albumet har ju mer gemensamt med exempelvis Van Morrisons Atra Weeks än något av hans tidigare verk.

I min värld är David Bowie mer intressant som person, konstnär och skapande av olika gestalter än albumartist. Han var under sjuttio och åttiotalet ett unikum, nittiotalet och framåt är egentligen inte mycket att hänga i julgranen alls (möjligen som liveartist), förutom de sista två tre åren i sitt liv, då han levererade två riktigt bra och konstnärliga album.

Tror väldigt mycket av musiken var laborerad fram med de proffsmusiker som han anställde. Om du tar "Ashes to Ashes" som exempel är det ganska enkel struktur på musiken, någonting som i princip vem som helst med rudimentära musikkunskaper kan lägga fram (som Bowie själv) men musiken spelas på ett väldigt raffinerat sätt som bara proffsmusiker doodlar fram.

Han brukade mejsla fram texter med "cut up", han matade in intressanta texter i ett datorprogram som mixtrade med texterna och kastade om dem i olika ordning så den tillverkade nya ord och meningar från han matade in. "Hello Spaceboy" är helt gjord med cut up.

han var en av de första som införde teater i musiken , mycket av det han gjorde var skit , men det som var bra det var väldigt bra ,provade alla stilar från disko till vete fan, bäst var han runt 73 ock för ca 10-15 år sen

han gjorde i stort sett rubbet, från första skivan 1967 till sista 2016

dessutom spelade han gitarr, akustisk gitarr, munspel, kalimba, stylophone, chord organ, piano, saxofon, synth, mellotron, vibrafon, xylofon, trummor.

han producerade, arrangerade och mixade.

Han är ju död, varför pratar ni om honom som att han levde?

Är inget superfan men Lady Stardust och Rebel Rebel håller jag högt.

För mig är David Bowie den största av dem alla, mycket beror det på att mina tonår sammanföll med hans konstant förändrade persona - jag förändrades och han kom med nya album i en ny genre och en förändrad stil, samtidigt som jag genomlevde mina formativa år.
Upptäckte honom sent 60-tal (i mina tidiga tonår) och följde honom sedan dess. (Hittade sedan lite alster från David Jones (innan han bytte namn) och tycker nog att dessa håller bra 60-tals-/London-klass.)
Utöver musiken och texterna var han en bra skådespelare (både film och teater) och i de intervjuer man såg/ser tycker jag mig notera en person som hänger med i tiden - han hade tidigt en positiv (och kanske något förhoppningsfull) åsikt om hur Internet skulle påverka samhället och världen.
Personligen tycker jag det dippade lite med "Let's Dance", experimentet med Tin Machine var helt OK, och han kom tillbaka rejält på 90-talet (inte kommersiellt dock).
De sista åren var starka, "The Next Day", "Blackstar" och "Lazarus" rundade av denna artists besök på på vår lilla planet.