Att misslyckas med sina mål och drömmar – hur hanterar ni det?

GPT:

När man får ett dödsbesked – antingen sitt eget (vid en dödlig sjukdom) eller om en närstående har gått bort – går man ofta igenom en process av sorgebearbetning. En vanlig modell är Kübler-Ross fem faser av sorg, som beskriver känslomässiga stadier från chock till acceptans:

1. Förnekelse – "Det här kan inte vara sant."
En skyddsreaktion där man har svårt att ta in beskedet.

2. Ilska – "Varför händer det här? Det är inte rättvist!"
Frustration och ilska kan riktas mot sjukvården, sig själv, andra eller högre makter.


3. Förhandling – "Om jag bara gör det här, kanske det går över."
Ett försök att kontrollera situationen, ofta genom tankar om alternativa lösningar.

4. Depression – "Det är hopplöst, jag orkar inte mer."
En djup sorg och känsla av tomhet, ibland ångest och hopplöshet.

5. Acceptans – "Jag kan inte ändra det, men jag kan hitta ett sätt att gå vidare."
En sorts inre frid där man börjar anpassa sig till verkligheten.

Och min egen punkt

6: hittar ett nytt mål, kanske mer realistisk och uppnåbar

Jg var så nära att pensionera mig före 50. Drev ett par bolag på förfrågan av minnärmaste vän sedan 20+ år.efter 3år av stadig uppgång och bräknad omsättning 2017 på ca 4miljoner så blåste han mig.Jag rasade och laddes in på psyk efter 7 månader av 80-95 tim i veckan i ett försök att rädda bolagen och behålla mina anställda som var ledsna och oroliga att bli arbetslösa.
Jag hade ca 2,8 miljoner i privata medel på banken. Betalade bilar/ båt, motorcyckel och fick min lägenhet värerad till 1.1 miljon som jag köpte 2000 för 65000.
Min tanke var köpa en ny båt och sticka till spanska solkusten där jag hade vänner. Idag är allt borta. Fick problem med en ny överläkaren inom allmänpsykiatrin som rev allt jag planerat med min föra läkare. Hon var en ond människa och hon kastede utmig från allmänpsyk trots en diagnos svår adhd, tog bort medicinerna och började en kampanj att jag skulle mista min Sjukpenning. Detta pga att jag klagade på henne och tyckte att det var orimmligt att jag skulle börja med Elvanse när det var sagt concerta. Sedan skriva ut 20mg i 90 dagar, 30mg i 90 dagar, 40mg i 90 dagar. Då fattade jag att hon fick kickback på varenda Elvanse Kapsel.
Jag misste min sjukpenning då öläkaren ringer min kontakt på Fkassan och säger att jag var poitiv på amfetamin, ja!? Jag åt ju Elvanse! Det ger utslag. Men i journal anteckningarna min kontakt på Fkassan hade settskrev Öläkaren att jag åt concerta och skulle absolut inte vara positiv. Så i början av November stängdes eleni mitt Torp jag hyrde av. Jag hade i all stress glömt.och nu ville dom ha hela summan innan dom slog på igen. Försökte förklara som till Fkassan men ingen ville lyssna. Jag blev bostadslös och hade ingen aning om hur det funkade. Fick bryta mig in på kyrkans byggnader som var separerade från kyrkan, hade inte så dåligt samvete då. Kyrkor kan jag absolut inte bryta mig in.Så jag och min hundfick klara oss så gott det gick. Lärde mig att stjäla mat också. Har aldrig ens tagit en vindruva på ICA. Men tydligen aldrig försent, 50+. Gick till Soc men ag hade hund då kunde dom inte hjälpa till, inte deras praxis elle liknande. Från Nov 2022 till Mars2023 pågick detta. Sedan dog min morplötsligt. Hon var gammal men jag hoppades att jag skulle hinna ordna lite i livet innan jag besökte henne på ett demens boende. Men hon gick bort.var så knäckt och skämdes för min situation att jag inte klarade möta min släkt! Jag gick inte på begravningen.
Hur jag tacklar allt som hänt trodde jag att jag hade svaret på när jag började skriva. Men jag vet inte. Måste nog fundera lite till. Återkommer med någon världsomvälvande innsikt som en annan Jordan Peterson. Kanske nte. Men återkommer!!!
Mårten

Tex genom att laga köttfärssås och spaghetti, mycket. Ös på tallriken och gräv och blanda med händerna. Kasta omkring dig och skrik "Var är det för jävla skit som händer mig hela tiden??!!"

Nästan alla dina trådar osar ångest. Bara negativitet hela vägen. Med den inställningen kommer du aldrig lyckas, vad det nu innebär.

Ingen ångest och på väg till gymmet – mår superbra! Det verkar som att du projicerar ditt eget mående på andra. Ditt inlägg osar ångest.

Låter tufft, finns inga enkla råd i en sådan situation. Fortsätt kämpa, även när det inte är lätt.

Intressant och logiskt. Vi människor är dessutom bra på att anpassa oss efter situationer, vilket leder till en punkt av acceptans – att helt enkelt acceptera läget och gå vidare.

Snälla. Varannan tråd du skapar handlar om katastrofer, negativa scenarion, och liknande. Oavsett vad du gör så lyckas man inte med den inställningen.

Ok

Handlar det om dig själv eller vad andra ska tycka om dig?

Meditera. Sträva efter nirvana. Utsläck begäret efter sju kylskåp och fem båtar, det gör dig inte lyckligare. Inte heller tio tusen kvinnor.

Inse att du har dina två till tre miljarder sekunder av existens, och att bara det omedelbara nuet har relevans i denna rymd. Låt inte detta nu präglas av begär, girighet, hämnd eller andra negativa känslor.

Du kanske kan få sjukersättning-pension på grund av psykiatriska orsaker? Du har verkligen haft otur. Hårt!