Att misslyckas med sina mål och drömmar – hur hanterar ni det?

Ju äldre man blir ju mer bryr man sig om det som faktiskt har ett värde. Familj, trygghet, kärlek osv. Materialistiska ting och nån megakarriär kan säkert vara givande kortsiktigt men jag tror att de flesta när de klarat av en dröm hittar en ny. Man vill alltid framåt. Det är inte målet i sig som är det viktigaste, utan snarare att man har någonting att jobba för.

Sänker kraven, ökar alkoholkonsumtionen och jämför mig mer och mer med människor jag vet är mångfaldigt mer misslyckade.

Då känns det plötsligt inte så jäkla illa.

Att ha en dröm och ett mål i livet är lite smalspårigt...

Jag ser på livet mer dynamiskt. Man har flera drömmar och mål. De ändras och justeras allt eftersom livet rullar på. Man får anpassa sig lite. Gäller ju att njuta av resan också.

Ett hus ser jag bara som massa ansvar och problem.

Vet inte varför men jag är nöjd med rätt lite. Spenderar på underhållning lite bara.

Vad är det som säger att du inte kommer att ha helt andra mål och drömmar inom 10år?

Vem bryr sig om en gammal dröm, om man har fått en ny?

Jag har läst en mängd självhjälpsböcker i mitt liv och varit intresserad av psykologi generellt, men har inte lyckats omsätta råden och budskapen i dessa böcker i praktiken, mycket beroende på taskig självkänsla och att jag upplevt att folk i min omgivning inte varit "med på noterna", och det har fått mig att bli omotiverad.

Har helt enkelt insett att vissa kanske inte är ämnade att lyckas i livet, men har de senaste åren börjat gå emot mina rädslor och fördomar och bryta barriärer, med bra resultat i vissa avseenden.

Jag vet inte. Känner mig ganska misslyckad ibland.
Men man kan alltid göra något för att komma närmre där man vill vara. Små saker. Haft flera olika drömmar och mål, men misslyckats med det mesta.
Just idag är en sån dag som jag bara har den känslan "Jag är misslyckad". Men man får försöka ha medkänsla med sig själv och ha förståelse för varför det har blivit så, och att man ändå har gjort det bästa man kunnat. Och det är ändå inte över än, man kan skaffa nya drömmar och mål.

Jag har nästan kommit över mitt misslyckande. Har alltid velat bli forskare i t.ex. partikelfysik, men har inte ens en komplett gymnasieexamen. Men jag har mått väldigt dåligt över att jag inte lyckats här i livet, men numera går jag i.a.f. inte runt o tänker på självmord varje dag, utan försöker se fram emot o ta dagen som den kommer när jag vaknar.

Jag är inte dum på nått sätt, det är p.g.a. sjukdom jag inte har godkänt i alla ämnen. T.ex. när jag skulle börja ta igen betygen på Komvux, så hade jag fått ett nytt hopp om att nå målet, men tvingades sjukskriva mig igen redan andra dagen där. Då får man känslor av misslyckande o känner sig bara som en onödig belastning för samhället.

Jag kan tänka mig att det är tufft. Det finns inga enkla råd att ge, förutom att det krävs lite momentum för att komma loss. Du har flera kapitel kvar av din bok, och det är du som bestämmer hur den slutar.

Jag förstår att det känns svårt just nu. Det finns inga enkla lösningar, men ibland handlar det bara om att hitta lite drivkraft för att ta sig vidare. Din berättelse är långt ifrån över – du har fortfarande många kapitel kvar att skriva, och det är du som avgör hur den slutar. Misslyckanden är bara en del av resan, och du har styrkan att ta dig igenom det här.