Ångest, oro, overklighetskänslor på kvällarna?

Hej psykologiforumet!

Jag behöver eran hjälp.

Jag upplever mig tillfreds med livet på alla plan, trots en hel del taskiga upplevelser.
Mitt nuvarande problem är att jag får någon slags yrsel på kvällarna. Någon slags ångest eller oro? Det kommer alltid på kvällen efter kl 19:00 tills det att jag går och lägger mig.

Vaknar upp bra igen på morgonen. Förmiddagen och eftermiddagen fungerar bra.
Jag har läst på lite om olika saker, det kanske är depersonalisation? Något slags tillstånd?

Hur som helst så måste jag hitta en strategi att hantera det. Jag tror det blir bättre om jag hittar något sätt att avleda tankarna. Har svårt att bolla tankar och funderingar med någon eftersom jag bor själv.

Jag har inte så jätte många att höra av mig till, det finns några få, men dom är inga experter på just detta.

Har funderat på att skaffa t.ex. en katt? Något man kan ta hand om. Har även funderat på att socialisera och bli vän med någon granne, som man kan smita över en stund på kvällen? Dock blir det bara att man hälsar snabbt i trapphuset eller max växlar några meningar med.

Har ni några lösningar på det här problemet? Skulle gärna ta emot er hjälp. Det är jätte jobbigt.

Barn.

Ja så småningom, men först måste jag hitta en tjej. Dock är det inte jätte aktuellt just nu.

Well, då kanske det inte heller är aktuellt att lösa ditt problem då? Så varför be om hjälp?

Det kan ju finnas flera sätt att lösa problemet på. Än att skaffa en tjej?

Om du nu har detta problem, hur kan du då vara så säker på att du inte behöver lösningen partner, familj och barn? För jag känner igen mig i det du skriver och jag kan lova dig att det är bland det enda som kommer fungera. Men visst, ignorera det uppenbara du och tjata dig till anti depressiva eller något.

Varför skjuter du upp skaffa tjej och barn? Dina problem kommer bara bli värre ju längre du väntar. Plus att du blir fulare och får mer psykiska problem för varje år som går.

Jag har planer på att skaffa tjej på ett längre perspektiv. Aboslut. Och även barn ingår i min livsplan.
Dock vill jag ha en fast anställning innan jag påbörjar de projekten.

Och jag vill inte stå på några anti depressiva. Det räcker gott och väl med min träning.

Gå ut och sätt dig en stund. Lämna telefonen hemma.

Jag har ungefär 10 lösningar på detta problem.
Eller vi kanske skall kalla det för symptom.
Problemet är det som orsakar symptomen och om det vet vi inget.
---------------
Jag gissar att du är ensam.
Att du upplever ensamheten som att vara övergiven.
Ensamheten blir påtaglig när de egna aktivitetrna avtar och upphör.
Sådär efter 1900.
Du behöver ngn slags ytterligare gemenskap utanför arbetet/studierna/vardagens bestyr.
--------------
mina förslag
1. leta efter en partner - finns inga hinder för det som du verkar tro
2. finn några kvällsaktiviteter med andra människor ett par gånger i veckan ytterligare
3. katt är nog ingen dum ide. Hund om du kan - de är mer sociala
4. ta dig till en psykolog och samtala 10 ggr om ditt liv. Inte KBT utan mer för personlig insikt istället för att pressa fram aktiviteter. kanske - om jag gissat rätt - kan du fokusera på ensamhet, varför du känner det, vad det innebär för just dig och hur du tänker kring ensamhet

Tack för ett väldigt klokt svar!


1. Visst känner jag mig ensam. Alltså i uteblivandet av en flickvän.
Har haft en lång period med psykisk ohälsa i ca 10 år, därför har allt flörtande och liggandet med tjejer upphört. Hade en massa tjejerkompisar och ligg innan. Så det är det jag vill tillbaka till. Det finns inget hinder där som du sa. Jag mår jätte bra i dagsläget. Jobbar en hel del på mig själv. Har bra utseende. Tränar på gym, långpromenader, lagar god mat från grunden.

Men jag vet inte hur jag ska komma i kontakt med tjejer. De flesta verkar ju träffas genom jobbet? Jag har försökt med tinder att hitta några dejter, har fått 6 st som swipat på mig. Dock inget som ledde någonvart.

2. Thaiboxning kanske är aktuellt. Där kanske man kan träffa nya vänner? Eller kanske någon slags kurs.

3. Får sova på saken några dagar.

4. Jag går faktiskt på KBT i dagsläget. Tack för din input där vad jag kan ta upp på mötet. Guld värt!

Tack återigen för ditt svar!

Tänk på att sova ordentligt. Och om du tar beroende framkallande mediciner, sluta med dem isf.

Sömn är viktigt. Den har blivit bättre tre senaste veckorna. Somnar nästan direkt och sover som ett barn, behöver inget sömnmedel längre.