Kommun saboterar prövning i Förvalningsrätt/Kammarrätt finns någon lösning?

Det menar jag inte att de är, du påstod att "det blir rättens uppgift att ta reda på om besluten existerar eller inte".
Det stämmer inte. Rätten tar inte reda på något alls, de utför inga som helst utredande åtgärder, det är inte deras uppgift.
Det är parternas uppgift att lämna in relevanta uppgifter och bevis.

Nu vet jag inte vilka uppgifter det är du begär ut eller av vem du begär ut uppgifter.

Sen ja, på sätt och vis, en kommun kan avsluta ett ärende utan att ett beslut är fattat gällande själva ärendet.
Det kan vara t.ex. om en klagan lämnas in om något som en kommun inte har rätt att besluta om.
Då kommer kommunen avsluta ärendet på grund av att de inte har behörighet att fatta något beslut i ärendet.
Då kommer det finnas ett beslut om att avsluta ärendet men inget beslut i det faktiska ärendet.

Om vi tar ett orimligt övertydligt exempel.
Säg t.ex. att du överklagar en brottsdom till en kommun. Kommunen kan inte varken neka eller bifalla överklagan, de kan inte fatta något beslut om din överklagan.
Ärendet kommer alltså avslutas utan att något beslut har fattats i ditt ärende.

Så säg t.ex. att du lämnar in en klagan till en skola men det gäller något skolan inte har rätt att besluta om.
Skolan passar det vidare till kommunen. Kommunen har heller ingen rätt att fatta beslut och avslutar ärendet.
Skolchefen har rätt i att det inte finns något beslut i ärendet.
Kommunchefen har rätt att i att ärendet är avslutat.

Med det sagt skall det så klart finnas dokumentation om ärendet och varför det avslutats även om inget beslut är fattat i ärendet i sig självt.
Myndigheter har även en skyldighet att hjälpa till med att skicka överklaganden och sådant vidare eller informera personer som skickat in ärenden felaktigt var de skall vända sig istället.
Det skall också påpekas att kommuner väldigt ofta har stora brister när det kommer till juridiken, de begår ofta juridiska felaktigheter.


Juridik är dock oftast väldigt specifikt och det är ofta svårt att ge råd för specifika fall utan att ha insyn i fallet.
Jag rekommenderar dig att söka upp en advokat som kan gå igenom ditt fall och hjälpa dig komma vidare.

Så vad handlar ärendet om, vad är det som du menar att kommunen har beslutat om?

Tack det var mycket intressant, ja det blir ganska rimligt och logiskt, det du skriver känns inte orättfärdigt. Vad som känns orättfärdigt som det nu förhåller sig är att han har ingen aning om varför man har avslutat ärendena utan att visa honom beslut.

Det är väl inte hemligt vad det handlar om, jag kan berätta det utan att avslöja vilken kommun det gäller:

Upprinnelsen är att en pojke hade ledigt från en idrottslektion eftersom det utgjorde fara för honom att delta på lektionen, på grund av hans hälsotillstånd, hans vårdnadshavare hade skrivit till idrottsläraren och beskrivit det, pojken påminde läraren om det innan lektionen. Men läraren tvingade/ förmådde honom vara med ändå, krävde att han skulle vara med på faktiskt just den aktivitet som vårdnadshavaren hade påpekat kunde vara farligt för honom att delta i på grund av hans hälsotillstånd.

Pojken är allvarligt skadad och lider av ett handikapp allt sedan händelsen. Överåklagaren har senare bedömt saken som vållande till sjukdom, men har hänvisat i beslutet till ett undantag för åtalsplikten för vållandebrott av normalgraden, och saken har aldrig tagits till åtal.

När han anmälde läraren för kränkande behandling till rektorn enligt skollagen la rektorn (kort sammanfattat) ner anmälan och hävdade att läraren inte gjort något fel, utan att det tvärt om är policy på skolan att tvinga alla elever att delta på idrottslektioner oavsett om det utgör fara för liv och hälsa, om inte han personligen först gett dem ledigt, (han har meddelat detta i skrift).

När han överklagade rektorns beslut till huvudmannen, och krävde att huvudmannen stoppade policyn, tappade rektorn totalt fattningen, och började trakassera pojken hårt, vägrade honom handikappsanpassning, gjorde serieorosanmälningar, smutskastade honom bakom hans rygg, bland annat inför några av pojkens anhöriga o.s.v.

Det har sedan också framkommit att rektorns chef, skolchefen, är jävig, han är vän och partikamrat med rektorn, men har ändå skött mycket av huvudmannens hantering av ärendet, han har ljugit vland annat för polisen under förundersökningen om tjänstefel mot rektorn.

Vad pojken begärt beslut från huvudmannen kring rör 4 områden:

1) Hur ställer sig huvudmannen till anmälan om kränkandebehandling mot läraren
2) Hur ställer sig huvudmannen till anmälan om kränkande behandling och trakasserier mot rektorn
3) Hur ställer sig huvudmannen till pojkens krav att policyn på skolan att tvinga elever att delta på idrottslektioner mot sin vilja, och trots att det utgör fara för liv och hälsa, måste upphöra.
4) Hur ställer sig huvudmannen till pojkens skadeståndsanspråk som han har både enligt skollagen och efter brott mot hans grundläggande rättigheter, mänskliga rättigheter e.t.c.


Hela denna sorgliga historia tycks för övrigt ha sin upprinnelse i att skolorna i kommunen haft problem med att muslimska flickor systematiskt skolkar med hjälp av sina föräldrar från idrottslektioner och hävdar hälsoskäl.

Men det verkliga skälet är att de inte får duscha visa sig nakna eller klä sig i västerländska idrottskläder eller badkläder. Att klä sig i västerländska idrottskläder på lektionerna är ett krav på skolan. (Om man inte deltar i den alternativa aktiviteten att gå snabbt uppför många backar o.s.v).

Rektorn tycks ha svarat med att säga åt idrottsläraren att alla ska vara med om inte han först gett dem ledigt. Vi har inte helt säkra bevis på detta men vi förstår det som att detta är bakgrunden och upprinnelsen till policyn, rektorn har gjort policyn allmän, så att den inte bara gäller muslimska flickor.

Varför tjafsa om detta istället för att bara lämna in ett skadeståndsanspråk?

Det finns väldigt enkla lösningar - bort med hela socialköret o "socialrätten" familjerätten som inte är någon rättsinstans utan endast rekommendation av azozialakrobaterna - o kommunerna skulle få mycket mer pengar till annat - här skulle Price Waterhouse Cooper PWC kunna göra en vettig insats i motsats till Sandviken där man garanterade Sandviken en årlig vinst av invandringen på 500 mkr

Titta vi har något att jobba med!


Okej, vi tar det här för varje steg. Jag är förvånad att inte Enterprise eller Amir har svarat dig?

1. Ena frågan gäller huruvida en skolpliktig elev kan undantas från skolpliktig undervisning, såsom en idrottslektion.
En skolpliktig elev ska enligt 7kap 17§ skollagen närvara på obligatorisk undervisning högst 190 dagar per läsår. Den skolpliktiga eleven skall således närvara på idrottsundervisningen såsom läraren säger. Läraren kan självklart temporärt be eleven att inte närvara under en liten del av lektionen om det finns synnerliga skäl till det (såsom att eleven har skadat sig eller är sjuk). Eleven kan dock tillfälligt utifrån begäran av vårdnadshavare befrias från sin plikt att närvara på t.ex. några moment i idrottsundervisningen om det finns synnerliga skäl till det. Det är rektorn allena som kan besluta om sådan befrielse . Rektorn får inte delegera uppgiften till någon annan och skolhuvudmannen får inte lägga sig i. (7kap 19§ 2st Skollagen). Vårdnadshavaren kan överklaga detta beslut, dvs beslutet om att bifalla eller avslå befrielse från undervisning till allmän förvaltningsdomstol (kammarrätten) (28kap 9§ Skollagen).

2. Den andra frågan gäller huruvida skolhuvudmannen ska anpassa undervisningen till elevens specifika behov (barnets sjukdom eller funktionsnedsättning härvid) och därmed tillse att barnet inte skadas av t.ex. olämplig fysisk aktivitet. Den här frågan regleras på många ställen i skollagen. Den mer övergripande bestämmelsen finns i 3kap §2 Skollagen som stadgar att skolhuvudmannen ska tillse att undervisningen anpassas efter elevens specifika behov. Har eleven en funktionsnedsättning skall idrottsundervisningen således anpassas utifrån det, för den eleven (3kap §10 Skollagen). Är anpassningarna ingripande skall ett åtgärdsprogram upprättas och beslutet tas av rektor (3kap §9 skollag). Beslutet om upprättande av åtgärdsprogram är överklagningsbart till Skolväsendets överklagningsnämnd.


3. Den tredje frågan är huruvida skyldigheten att anmäla kränkande behandling till skolhuvudmannen utgör ett beslut som kan överklagas av vårdnadshavare. Ett sådant beslut finnes ej. 6kap Skollagen stadgar inte att något sådant beslut skall upprättas och därmed är beslutet ej heller överklagningsbart. Personal på skolan har däremot en skyldighet att anmäla kränkande behandling till rektorn och sedan måste utreda och anmäla händelsen till sin skolhuvudman. Men mer än så innebär inte den stadgan.





Eftersom läraren måste följa de styrdokument som finns samt de beslut som är tagna av rektor kan inte läraren lastas för att ha "tvingat" eleven att deltaga i undervisningen. Rektorn har uppenbart inte tagit något beslut om att undantaga eleven från viss idrottsundervisning. Vi vet inte ifall rektorn har tagit beslut om att upprätta ett åtgärdsprogram från pojkens deltagande i idrottsundervisningen. Vi vet inte heller hur läraren har anpassat sin undervisning efter pojkens behov.

Varken skolchefen eller kommunchefen (eller ens politikerna) kan lägga sig i rektorns beslut (här har vi dock en konflikt mellan förvaltningsjuridik och arbetsjuridik). Därför kan varken skolchef eller kommunchef ta något beslut i ärendet. Framför allt inte när rektorn inte har tagit beslut om befrielse från skolpliktig verksamhet.

Jag förstår inte hur en överåklagare på Åklagarmyndigheten blev inkopplad i ett förvaltningsmål. Den uppgiften får du gärna förklara bättre.

Det tycker jag framgår, idrottsläraren blev anmäld för vållande av kroppsskada eller sjukdom men åklagaren valde att inte väcka åtal. Detta prövades sedan av en överåklagare som kom till samma slutsats.

Okej, då väcks mer omfattande frågor om det inte är så att läraren ändå är vållande genom att inte ha anpassat lektionen efter eleven, med fokus på tillsynsplikten. Skadas eleven på lektionen så har något gått snett. Men det blir en helt annan diskussion då vi inte vet något om elevens behov eller de extra anpassningar som läraren har gjort.

Kommunen har inte svarat på skadeståndsanspråken heller, och påstår alltså att hans ärenden är avslutade. Dessutom är det veiktigt för honom att policyn stoppas så inte andra elever skadas, den dåraktige rektorn har ju kvar policyn.

Policyn som du vill ska stoppas är en av riksdagens beslutade LAGAR.
Närvaro

[K7]17 § En elev i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan eller sameskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.
[K7]19 § En elev i en skolform som avses i 17 § får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.

[S2]Rektorn beslutar om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.

Frågan väcks ju också kring policyn, oavsett behöver den ju kommuniceras bättre till vårdnadshavare så att de förstår att det inte räcker med en lapp från dem utan ett läkarintyg eller liknande för att styrka behovet av individualiserad undervisning.

Tack så mycket! Då kan jag förstå bättre hur de har resonerat, och det finns en del hänvisningar till paragrafer, som jag måste titta närmare på och smälta.

Men jag tror att du glömmer en viktig aspekt. Pojken har fått rådgivning av en doktor och lektor i mänskliga rättigheter, som har gjort den övergripande bedömningen att kommunen tycks ha brutit mot flera av pojkens mänskliga rättigheter/grundläggande rättigheter. Pojkens mänskliga rättigheter som svenska staten har ratificerat måste rimligen övertrumfa både skollagen, kommunala styrdokument och annat.

Både överåklagare och riksåklagarens kontor har varit inblandade, (men riksåklagaren meddelade bara att överåklagarens beslut inte skulle ändras). Åklagarämbetet blev inblandat när läraren anmäldes för vållande till sjukdom/kroppsskada.

I överåklagarens beslut under motiveringen till beslutet hänvisades till ett undantag för åtalsplikten för vållande till sjukdom av normalgraden, som skäl till att åklagarämbetet inte väckte åtal.

Pojken har krävt en förklaring till varför det skulle räknas som ett vållandebrott av normalgraden trots att en lång rad kriterier som högsta domstolen tidigare i andra ärenden avgjort ska förvandla ett vållandebrott av normalgraden till ett grovt brott. Men åklagarmyndigheten har vägrat att ge en förklaring till varför man frångått praxis.

Överåklagarens/ riksåklagarens beslut ligger därför hos högsta förvaltningsdomstolen som ska avgöra om de kommer att behandla ärendet, pojken har hänvisat till EU-stadgans 41:a artikel och rätten att få beslut motiverade, tillsammans med förvaltningslagens dito.



I stort uppfattas det som helt bissart att inblandade myndigheter kan tveka kring ifall man har rätten att tvinga barn och ungdomar till vad man vet är farligt för liv och hälsa eller inte. Svaret på det är uppenbarligen nej.

I västergötland där detta hände avskaffades rätten att skada ungdomar om man hade lust till det totalt år 1335 på alla Götars ting i Skara, då rätten att behandla trälar som man ägde hur man villle avskaffades. Fria ungdomar, och trälar som man inte ägde, har det så vitt jag vet aldrig varit tillåtet att medvetet skada allvarligt.

Idrottsläraren förmådde ju pojken att delta i just sådan ansträngning som läraren visste kunde vara livsfarlig, eller skada pojken allvarligt.

Jag tycker det med anledning av det att det blir groteskt att hänvisa till någon paragraf i skollagen etc om att elever normal ska delta i undervisningen, att rektorn normalt ska ge ledigt för längre upprepad frånvaro etc. Detta kan naturligtvis vara en fråga om liv eller död för eleverna, de som lider av svårare astma, eller hjärtfel t.e.x kan ju avlida om de tvingas till en sådan ansträngning som deras kroppar inte tål på grund av deras hälsotillstånd.