Gjorde slut men fortsätter kontakt?

Han vet inte vad han vill och känner helt enkelt. Och det är ju helt okej,men det kan ju vara lite smart att inte uttrycka sig så starkt då kan jag tycka.

Men jag tolkar honom som en välment virrpanna som troligen gillar dig iaf.

Jag hade ett långdistansförhållande under min tid som tonåring, kände brinnande kärlek för henne. Var nästan jobbigt vill jag minnas, tänka på vad hon har för sig för stunden, oroa att ingen annan är med henne osv. Alla gör vi saker vi lär oss av antar jag, ja ack kärleken är blind, man tänker på inget annat just när den händer. Nåt som förändrades med tiden var att jag tog tillväga alltmer runtomkring detaljer.

Bla. jag flytta till henne ? eller hon flytta till mig - om vi skall fortsätta. Inget av alternativen var enkla, det absoluta med relationen var att det inte fanns nåt intellekt. Svårt att förklara men relationen tyckte jag kändes svart eller vit, ingen färggrannhet. Konversationer kändes upprepande, till slut var vi tvungna att bryta isen och tala klarhet. Extremt jobbigt när känslor är involverade.

På frågan ifall vi fortfarande har kontakt, ja vi har varandra på facebook. Hon är idag både gift och har barn men jag är alltmer säker att jag inte skulle varit lycklig med henne. Det är nåt som fattas liksom - som han i ditt fall säger.

Jag får ibland kusliga flashbacks när jag talar med henne, som att bli intima igen-det förflutna känns som igår. Kanske det är detta som gör att ditt ex hör av sig ? Vissa saker går inte ur minnet. För mig är det enkelt att hantera då hon HAR gått vidare men ha du disciplin över dina känslor är mitt stora råd, tänk praktiskt.

Av egen erfarenhet (fast med en kvinna) är det för mig uppenbart vad som sker. Han både vill och inte vill. Han är en s.k. vindflöjel som ändrar sig flera ggr beroende på sitt humör. Det här är en person som är extremt osäker i sig själv. Det finns garanterat någon form av bokstavskombination inblandat såvida ni båda inte är i yngre tonåren (och då ska du inte vara här på FB) och hormonerna är i kaos.

Är ni båda vuxna är mitt råd - lämna och bryt helt kontakten. Det kommer inte att bli bättre. Han kommer känslomässigt slita sönder dig och du kommer aldrig att veta vad som gäller. Vill du ha vänskaplig kontakt med honom, ha det om du klarar av det. Om du inte klarar av det, bryt helt. Jag skulle rekommendera det sista och att göra det med en gång. Desto längre du väntar, desto svårare blir det.

// CC

Tack för dina råd. Har tagit ett uppehåll i kommunikationen nu. Kändes inte okay att han skulle få ”ha mig kvar” trots att han gjort slut. Kände att han borde få inse vad det betyder att göra slut (personen försvinner ur ditt liv).

Hej!

Vi hade ett konstigt upplägg i vårt långdistansförhållande. Mitt ex var väldigt snabb med att vara säker på att han älskade mig och var säker på sina känslor, efter att ha setts under tre månader ett tag senare fortsatte vi tillsammans. Han blev dock väldigt tveksam kring situationen och andra skillnader mellan oss. Men till sist ville han verkligen satsa på relationen och jag besökte honom. Grejen är att han då sa att vi efter de två veckorna skulle fatta beslut om att vara tillsammans för all framtid eller inte. Det hade jag inte fattat. När han sagt det blev det hela väldigt onaturligt för mig. Vi pratade knappt nåt om vårt förhållande eftersom han skulle komma med beslut senare.

Beslutet blev att göra slut med mig eftersom han känt att han inte älskade mig. Eller han älskade mig men något saknades. Sa även ”it’s not there”, (gnistan). Han sa att ”vi försökte men det funkade inte”. Fattar inte, man kan väl inte försöka få ett förhållande att fungera på två veckor under press?

Dock fortsatte han skriva dagligen, prata ofta i minst en timme, ville att jag ska dela med honom hur jag känner, han vill prata om hans liv, hans trauma, arbetsliv mm. Sa att om jag blivit gravid under tiden med honom skulle han komma och gifta sig med mig. Vill vara vän även fast jag träffar någon annan. Säger att han saknar mig och inte kan förstå att för en månad sen var jag där med honom. Ett dygn efter jag lämnat landet sa han att han såg fram emot nästa möte.

Vad betyder detta? Har sa att han inte kände något för mig när vi sågs men forsätter kontakta mig dagligen.

Han säger att han är ”numb”, har många trauman som förstör och många gånger sagt att han vill ta livet av sig.

Han är sjuk.

Nu har du en ny livserfarenhet i livet.

Hans ord stämmer ju inte med hans handlingar är en annan lärdom.

Hej!

Vi hade ett konstigt upplägg i vårt långdistansförhållande. Mitt ex var väldigt snabb med att vara säker på att han älskade mig och var säker på sina känslor, efter att ha setts under tre månader ett tag senare fortsatte vi tillsammans. Han blev dock väldigt tveksam kring situationen och andra skillnader mellan oss. Men till sist ville han verkligen satsa på relationen och jag besökte honom. Grejen är att han då sa att vi efter de två veckorna skulle fatta beslut om att vara tillsammans för all framtid eller inte. Det hade jag inte fattat. När han sagt det blev det hela väldigt onaturligt för mig. Vi pratade knappt nåt om vårt förhållande eftersom han skulle komma med beslut senare.

Beslutet blev att göra slut med mig eftersom han känt att han inte älskade mig. Eller han älskade mig men något saknades. Sa även ”it’s not there”, (gnistan). Han sa att ”vi försökte men det funkade inte”. Fattar inte, man kan väl inte försöka få ett förhållande att fungera på två veckor under press?

Dock fortsatte han skriva dagligen, prata ofta i minst en timme, ville att jag ska dela med honom hur jag känner, han vill prata om hans liv, hans trauma, arbetsliv mm. Sa att om jag blivit gravid under tiden med honom skulle han komma och gifta sig med mig. Vill vara vän även fast jag träffar någon annan. Säger att han saknar mig och inte kan förstå att för en månad sen var jag där med honom. Ett dygn efter jag lämnat landet sa han att han såg fram emot nästa möte.

Vad betyder detta? Har sa att han inte kände något för mig när vi sågs men forsätter kontakta mig dagligen.

Han säger att han är ”numb”, har många trauman som förstör och många gånger sagt att han vill ta livet av sig.

Han sa nyligen efter uppbrottet att ”vi kan vara tillsammans, men det kan inte vara pga av kärlek”. Hur resonerar man då? Han säger att han tycker om mig för att jag är snäll och ödmjuk och är attraherad av mig. Men att det inte fanns kärlek, och att han var tillsammans med mig för att han trodde att ”love could happen with time”. Sedan när vi tog upp det i ett telefonsamtal sa han att han inte menade det, att det var över.

Dagarna efter vi setts verkade han vilja forsätta, men lite senare hade han analyserat situationen och konstaterat att något saknades. Kan han ha filtrerat vårt möte negativt, han fastnar lätt på det som är negativt. T ex sa jag att jag ville massera hans panna med en speciell salva som jag gjort när vi var tillsammans (då han har huvudvärk), då sa han att han mindes att jag inte gillade det.
Jag bara ”what?”, det var ju ett av mina bästa minnen. När han masserade min panna och jag hans innan vi skulle sova.

Eller att jag inte gillade ”adventures” när jag bott och arbetat i flera länder och rest över halva jorden för att träffa honom.

Han fokuserar också mest på våra olikheter, fast vi är väldigt lika enligt mig (bortsett från kulturen). När det gäller intressen, matvanor, vi beställer samma mat på restaurang tex, gillar att promenera, intresserad av språk, gillar att jobba och studera (båda har utbildning och läst massa olika kurser på universitetet), intresserad av psykologi, samma alkoholvanor (ingen festar men kan dricka ibland), gillar att vara hemma, inte så mkt socialt umgänge, sover bra tillsammans, förstår honom då jag också är åt det depressiva hållet. Han har också en riktig kamera som han bär runt på när han reser eftersom han gillar att fota, och det gjorde jag också när jag rest förut. Är inte många som gör det nu. Vi har båda lärt oss samma nivå av persiska helt oberoende av varandra. Men enligt honom är vi inte kompatibla.

Nej!! Kärlek för mig är när man på djupaste allvar bryr sig om dig i alla rådande situationer. Det vill säga i medvind och motvind. Om du hamnar i rullstol så kommer han ändå stanna vid din sida. Det är kärlek.

Precis. Och nu känns det som denna kärlek är så sällsynt att jag blivit uppgiven. Verkar som de flesta i min omgivning har aldrig varit i en sådan kärleksrelation. Bara skilsmässor och trasiga relationer. Känner en över 60 som fortfarande väntar på en partner (efter olyckligt äktenskap och flera försök att träffa nån).