18 år och funderar på vad jag ska göra med mitt liv. Uppgiven.

Ja jisses, det finns dock inget annat än att acceptera situationen och göra det bästa av det.

Rubrik förtydligad lite. Utgången rubrik:

Vad gör man ens?

/Moderator

Som 50 plus kan jag säga att jag också kände sådär när jag var 18. Men det är inte meningen att man ska ha ett milslångt CV vid 18 års ålder. Det är meningen att man ska befinna sig just där du är. Grubbla över livet. Göra dumma saker. Göra bra saker. Misslyckas. Prova sig fram. Du är ju i början av ditt liv.

Läs Stenballes inlägg. Och var inte så hård mot dig själv.

Ja. Till TS: DESSUTOM får du automatiskt något in i CV...
Om du inte tänkt dig en framtid som kock så är den meriten något begränsad, men många ungdomar får sitt första jobb på Donken. Nu har du något som är gott och väl likvärdigt. Och så har du tjänat fosterlandet.

Så, fullfölj din idé och gör lumpen. Om inte som linjesoldat så såsom kock. De har ju dock tydligen antagit dig, så det FINNS hopp om dig, anser de.

Vet dina föräldrar om att du kastat bort pengarna på crypto?

Ta en lapp och gå ut i skogen när det börjar bli varmare, det sätter perspektiv på saker.
Barnafödsel, kärleken med stort K samt ovan är det finaste man kan uppleva.

När man får pengar som 18 så är det vanligt att bränna dem.

När man investerar första gången så rär det vanligt att fel-investera.

Ta körkort för resten av pengarna om du inte redan har det. Köp en laptop, alltid bra att ha. Investera resten i Tesla eller Nvidia. Försök hitta ett extra jobb så du även får in pengar.

Lumpen är slöseri med tid om du inte får lastbilskort eller liknande utav det. Mycket dödtid som på skolan.

Mcdonalds är nog roligare & mindre strikt & mindre allvar sen kan man ta bättre jobb efter ett tag. (?).

jag har bara praoat litegrann, det var kul & nåt att göra, mitt liv nu med sjukersättning, & mat + bostad utan motprestation är inget kul alls.

Lumpen låter bra. Och ja det är ok att bränna pengar för att man inte vet bättre.

Nu vet jag inte vad du kan, men läsa Tobias Schildfats vägen till din första miljon. Det är svårt att bygga upp kapital, och det är lätt att man tar för stora risker och tror att man ska tjäna på det, men en regel jag har är att investera i bolag jag hatar.

Bolag som kontrollerar världen. Microsoft, Investor och annat. De som bara blir större och mäktigare, för man kan ändå inte göra något åt det.

Gör lumpen, se det positivt. Du lär lära dig mer där som kock än att flippa burgare. Idag har alla en massa teoretiska kunskaper om allt möjligt, men väldigt få omsätter något i praktiken.

Jag kan inte laga mat åt 40 pers, definitivt inte ute i skogen. När du lärt dig det att det är enkelt, då kan du applicera vad du vet på andra områden och prövningar du möter senare i livet.

Jag har vart där själv och haft pressen. Och även gått in i väggen av det i någon mån, eller om det var en djup depression. Svårt att säga. Stor del var nog att jag hade sådan press på mig själv. Det är åtminstone därför det du skriver får mig att vilja hjälpa till lite - om det går.

Kanske måste du älta detta i något år, men hur som helst så om "att lyckas" står i relation till hur du jämför dig med andra så kommer du aldrig att lyckas. Det finns alltid folk som är bättre, smartare, starkare, mer framgångsrika, lyckligare, bättre bil, finare boende, har bättre familjer, är yngre, och är snyggare än du. Jag lovar, hur duktig eller rik du än blir och hur mycket karriär du än gör så är detta konstant.

Du är 18 - du hinner börja om flera gånger i ditt liv innan någon ens lyfter ett ögonbryn. Gör lumpen, försök må bra, och håll ögonen öppna efter chanser. Våga fråga om du vill göra något eller behöver hjälp med något. Folk tenderar att vilja hjälpa en om man frågar.

Men snälla, min vän, jag förstår att du inte har förmåga att ha distans till dig själv men vi andra som varit med ett tag ser att dina tankar är fullständigt vansinne.

Du är bara 18 år. Det finns inte en chans att dina vänner har "fina CV:n" vid 18 års ålder. Herregud, sluta bara! Lite sommarjobb här och där, än sen?

Om du vill veta så kände jag liknande som du när jag gick sista året i gymnasiet (jag är 45+ nu). "Alla andra" visste precis vad de ville göra, hade redan letat upp och sökt in på utbildningar, själv var jag helt vilsen och - har jag förstått i efterhand - djupt deprimerad. Kände mig ensammast i världen. Hade inget att se fram emot. Det var så det kändes.

Du är inte ensam om dina tankar! Men det är helt åt helvete att du tror att "alla" har fina CV:n i din ålder. Den absoluta majoriteten av ungdomar i din ålder har aldrig jobbat. De flesta har fullt upp med att orka gå i gymnasiet. Tro mig!!!!

Angående lumpen - nej du har inte kastat bort ditt liv 10 månader, du har ju inte gjort lumpen än. Du blev inte antagen till just det du ville, men ge det en chans. Vad som kommer hända om du accepterar kock-rollen: du får arbetslivserfarenhet, du får lära dig disciplin, planering, samarbete, att jobba mot gemensamma mål, du får en viktig uppgift i förhållande till de andra meniga. Du kommer lära dig massor. Det kanske inte var precis den prestigefulla jägarrollen som du hade tänkt dig, men det kan vara just vad som faktiskt passar dig. Du har uppenbarligen väldigt stor press på dig själv (som snittar B och uppger att du inte orkar plugga för högre betyg, trots att B är det näst högsta). Ta chansen att göra något helt annat, släpp prestigen, och tro mig, du kommer växa.

Om det är att få jobberfarenhet du vill så finns det knappast bättre än att få erfarenhet som kock.

Ta ett gott råd från mig. Det är inte fel att prova andra saker. Det är faktiskt ytterst få som vet vad de vill i din ålder. Att börja plugga på uni som 19-åring är förenat med risken att du vid 25 års ålder inser att det var något annat som styrde ditt val av utbildning än det som du faktiskt vill med ditt liv. Då har du kanske kastat bort alla terminer som berättigar till CSN-lån på en utbildning till ett yrke som inte passar dig.

Var snäll mot dig själv! sänk kraven. Träna lätt fysisk träning (inget hets-springande eller maraton-pass), gör enkla saker utan press, ta en promenad. Stanna och lyssna på trädens sus i en minut. Vänd dig till någon du har förtroende för.

(Kanske är så att jag verkligen inte har tid och notera att du bryter mot reglerna)

Right upp your alley.