Citat:
Ursprungligen postat av
Swordomer
Jag har bestämt för mig att Darwin själv skrev någonstans att om det kunde visas att en organism gör något (uppvisar ett beteende) som bara gynnar någon annan så är teorin om naturligt urval felaktig. Detta kan betraktas som ett falsifikationskriterium för teorin.
Den intellektuellt klarsynte Charles Darwin framhöll med tydlighet, och bävan, omständigheter som riskerade att underminera teorin - "gäller x, så faller den". Jag menar att denna lutning kan beskrivas som något liknande en proto-falsifikationism, om än inte formaliserad i enlighet med Poppers senare metod.
Jag tror att det du avser är sterila kaster hos sociala insekter, vilket han själv beskrev som "actually fatal to the whole theory". Hans aningar om hur förhållandet skulle kunna förklaras låg för övrigt mycket nära den lösning som kom att presenteras på 1960-talet.
Han formulerade att antal sådana farhågor, av vilka jag erinrar mig följande.
Jordens ålder. Inte ens de bästa beräkningarna vid tiden, det vill säga Kelvins, skänkte den tid som Darwin, med rätta, hävdade att selektionen krävde. Mer tid eller ingen teori.
Kostsamma ornament till synes utan funktion. Typ påfågelstjärten, om vilken han uttryckte något liknande att han mådde illa av blotta åsynen av en sådan. Senare utarbetade han teorin om sexuellt urval.
Komplexa funktioner som exempelvis ögat framhöll han som ett allvarligt problem med teorin. Kan det inte förklaras med många små steg som vart och ett innebär en fördel så blir det, enligt Darwin, en "oöverstiglig" svårighet för den.
Fossilregistret var vid tiden mycket ofullständigt och många arter verkade plötsligt bara dyka upp i det. Darwin utmanade teorin och påstod att om den är riktig så bör det kunna förväntas att luckorna i viss mån skulle komma att fyllas igen. Implicit i detta ligger en falsifikationsistisk lutning.