Allan Kämpe av Eugen Semitjov

Lyckan var gjord för jag fick tag på några Allan Kämpe tidningar. Minnena från denne suveräne svenske tecknare bubblar upp sen min barndom. Läste alla hans rikt illustrerade böcker om rymden och framtiden som liten. I skolan fanns ett album om Allan Kämpe, men jag visste inte att han hade varit så produktiv. Under 40 talet tecknade han denne hjälte som är en svensk variant av Blixt Gordon. Det finns lite svenska anspelningar här och där i teckningarna. Dom har bara vuxit och bara omslagen från serierna är helt makalösa konstverk i sin tidsanda. Tyvärr verkar svenska wikipedia smutskasta Semitjov då dom skriver att hans böcker var i von Dänikens stil. Eftersom jag själv läst alla hans böcker kan jag påpeka att visst var han lite överilat famtidsentusiastisk, men höll sig nära vetenskapen och var definitivt inte ufo-troende.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Allan_K%C3%A4mpe

Formatic press gav tydligen ut 8 tidningar under åren 62-63 så nu återstår att få tag på resten.. Ovanligt format på tidningarna också dom var större än A4 så jag får skaffa mig en större scanner också..

http://img384.imageshack.us/img384/8...3omslagwb3.jpg
http://img53.imageshack.us/img53/890...3omslagqg3.jpg
http://img53.imageshack.us/img53/337...63sida1vb9.jpg

Jag har några av hans böcker, och i dessa ger han verkligen inte intryck av att vara av samma extrema karaktär som von Däniken.

Jag ville bara inflika.

Raskens, planerar du att scanna och lägga upp innehållet ur albumen? Det vore trevligt isåfall.

jo, ska försöka scanna in dom när jag får lite mer tid. Tycker dom har en härlig charm, speciellt med tanke på att det förmodligen inte fanns så många actiontecnare i sverige på den tiden.

Oerhörd stor lycka och glädje. Jag lyckades få tag på samlingsalbumet från 1976 med kommentarer från Semijov själv. Helt underbart.

omslaget: http://img389.imageshack.us/img389/3219/kmpe004mx8.jpg

kanske det finns flera som minns albumet från skolan på 70talet. Tror biblioteken köpte in detta konstverk i rikliga mängder som en motvikt mot den amerikanska "infiltrationen" på samma sätt som lööfs album var vanligt förekommande på skolbiblioteken.

Mycket stiligt. Nu får jag lust att ge mig ut på jakt.

Mina (låt vara lite vaga) minnen av Semitjovs rymdböcker säger inte heller att han skulle ha varit UFO-troende, så på den punkten tror också jag att Wikipediaartikeln är något övernitiskt formulerad. Däremot var han ju journalist och visste hur man skulle kittla de själsliga svällkropparna för att fånga uppmärksamheten, men böckerna utgavs sig väl aldrig för att vara annat än populärvetenskapliga.

Allan Kämpe var ju faktiskt en liten internationell succé på sin tid, känd som Kjempe-Knut i Norge, Gert Kemp i Tyskland och Alas el Superhombre i Argentina, utöver att den gick i ett tjugotal svenska tidningar. (Skälet var väl delvis att amerikanska serier inte så lätt kunde distribueras under kriget, men ändå.) Enligt Semitjovs bok Rymdtecknaren var det redan under studietiden på Berghs reklamskola som man ömsesidigt upptäckte att han var bättre på att illustrera rymdäventyr än frukostannonser; Gösta Bergh själv plockade fram en del sidor av Alex Raymonds Blixt Gordon till vägledning för Semitjov.

Utifrån detta skapade Semitjov serien Rolf Stål, som han själv senare beskrev som "en fruktansvärd rymdmelodram", och gick upp med den till Bjarne Steinsvik på Bulls Presstjänst. Där ratade man tämligen omgående serien, men uppmuntrade honom att göra ett nytt försök. Tillsammans med sin storebror och utifrån en novell skriven av deras far skapade han nu en ny serie kring organisationen Hjärntrusten, ett internationell vetenskaplig organisation belägen på Nordpolen, och huvudpersonen Allan Kämpe, som i seriens början tillhörde det svenska flygvapnet (och tydligen då ännu var blond). Bulls antog denna serie och betalade Semitjov dubbel lön mot vad han tjänade på den ritbyrå där han jobbade som illustratör. Även efter inryckningen till militärtjänst som flygmekaniker på F8 lyckades Semitjov hålla serien igång, och den lades ned först 1957. Här några bildexempel - visst är det drivet gjort, men kanske en smula opersonligt?

Vid tiden för uppskjutandet av Sputnik - som den rysktalande Semitjov enligt egen uppgift gav detta namn ('följeslagare', 'färdkamrat') redan ett par månader innan det blev officiellt - blev Semitjov på heltid tecknande rymdjournalist och sedermera även alltså populärvetenskaplig författare.

Precis som Pojken säger så är Semitjov i grunden en jordbunden (!) skeptiker, totala motsatsen till Däniken. Men hans böcker lyckas ju både få utlopp för spejsade teckningar som han sedan sågar i texterna. Ibland tycker jag han kan bli lite väl torr och förnumstig där.

Men en fin tecknare, inte överdetaljerad som det kan bli ibland inom rymd och fantasy.

Jo som du säger han hade fötterna på jorden men hade god fantasiförmåga ändå. Synd han har blivit så pass bortglömd ändå. Dom som är födda på 80talet har nog aldrig hört talas om honom. Med tanke på att han förmodligen var ganska ensam i sverige om att teckna action på den tiden. I samlingsalbumet så skriver han en del kommentarer om avsnitten att de innehöll en hel del saker han förmodligen inte skulle skriva senare i livet. Ett intressant avsnitt är saturnusligan som han tecknade 1946 ett år efter krigsslutet och där förekommer ett tefatsliknande objekt med naziuniformerade soldater innuti, som gömt sig i rymden. Härlig och enastående fantasi skulle jag vilja säga. t o m före tefaten ens var "uppfunna".

http://img234.imageshack.us/img234/4...turnus1xl8.jpg
http://img234.imageshack.us/img234/1...turnus2gn7.jpg



Jag minns att det var en utställning om Eugen Semitjov på naturhistoriska museet strax efter hans död 1989?. Skulle tro det var svenska rymdsällskapet som höll i den. Teckningar och original fanns utställda. Han dog lite väl tidigt också? 64 år tror jag.

Hittade lite mer information om Semitjov i Sture Hegerfors pratbubblan från 1977.

http://img402.imageshack.us/img402/3...blan178hh7.jpg
http://img402.imageshack.us/img402/8...blan278sn7.jpg

Semitjov är nog ändå den mest kände till följd av sin populärvetenskapliga journalistik/illustrationskonst och sitt författarskap, men det fanns fler svenska äventyrstecknare på 40-och 50-talen, som:

Charlie Bood, assisterade Semitjov på Allan Kämpe, skall bl.a. själv ha tecknat 60 dagsstrippar efter Semitjovs manus. De var personliga vänner sedan studietiden på Berghs, gjorde även filmen Våldets värld tillsammans och drog sig en tid fram som skämttecknare i Danmark. Bood blev ju senare främst känd för sina sport- och naturserier.

Bo Vilson, sign. Bovil, var Semitjovs och Boods lärare på Berghs och tecknade bl.a. pojkserien Flygkamraterna - om tre pojkar som kommer över ett anti-gravitationsklot och utifrån detta bygger en flygfarkost - Göingehövdingen (efter Cederborg), Fältskärns berättelser (efter Topelius), Sinuhe egyptiern (efter Waltari) och Tusen och en natt (efter Scheherazade). Den sistnämnda togs sedermera över av Bo Wennerberg, sign. Bowen. (Bilderna ur Björn Vilsons Boken om Bovil - en serietecknande konstnär)

Björn Karlström, tecknade bl.a. Jan Winter, Villy Viking, Leo Falk, Dotty Virvelvind och senare Biggles.

Göte Göransson, tog över Sinuhe egyptiern efter Vilsons död och tecknade på 50-talet bl.a. Texas Jim och Tiger-Lasse.

Jan Ullén, skall enligt en tråd på Seriefrämjandets forum ha tecknat en Johnny Hazard-inspirerad serie med namnet Johnny Janck.

Se där, det fanns ju en del, men inga jag tidigare hört talas om.

Ta gärna en titt i Boken om Bovil om du får tillfälle, Bo Vilson klådde kanske ändå bägge sina elever Semitjov och Bood som serietecknare, åtminstone vad gäller formell elegans. Här är ett par (icke sammanhängande) sidor ur serieversionen av Waltaris Sinuhe egyptiern; sämre Fosterlärjungar har väl setts. Och här några sidor ur ett av flera serieexperiment där Vilson försökte utnyttja nordisk mytologi för att uttrycka en personlig livs- och historiefilosofi i serieform - i andra versioner samarbetade han bl.a. med författaren Gustav Sandgren och astronomen Conrad Lönnqvist för att försöka få fackmannamässig bäring på idéerna. Han hade också planer på att vända sig till UNESCO och Disney för att försöka få gensvar när Bonniers tvekade, men blev sjuk och avled redan vid 39 års ålder.