2007-01-28, 16:24
#1
Jag har för närvarande ett problem. Det hela började med att jag och en i min korridor började umgås rätt mycket. Det var för några månader sedan, i höstas någon gång. Då vi började umgås hade hon en pojkvän som hon var tillsammans med och jag hade då inga planer att förändra det.
Tiden gick och vi började umgås mer eller mindre varje dag. Några veckor innan jul, någon gång i december, gör hon slut med sin dåvarande pojkvän. Därefter kommer julen och alla åker hem till sina städer och familjer. Vi träffas då inte på några veckor.
Efter årsskiftet ökade mina känslor för henne markant. På ett eller annat sätt kände jag att hon inte hade samma känslor för mig. För någon vecka sedan kände jag att det var ett problem med att umgås henne - på grund av att jag inte fick mina känslor besvarade. I vilket fall som helst samlade jag kraft en dag och gick och berättade för henne hur jag kände. Hon svarade då att hon såg mig som en kompis.
Mina funderingar då var givetvis att sluta umgås med henne. Problemet är bara, som sagt, att vi bor i samma korridor. Det är jobbigt att se henne varje dag - när man är hemma (då man skall koppla av). Mina planer är att flytta från korridoren så fort som möjligt. Fast under tiden jag bor kvar känns hela situationen lustig och jobbig. Från dagen jag berättade hur jag kände har vi haft ytterst lite kontakt. Vi hejar på varandra och hon har försökt starta en konversation några gånger - som jag har avbrutit på ett eller annat sätt. Ett annat problem är att det var i princip endast henne jag umgicks med i korridoren.
Vad har ni för reflektioner? Skall jag försöka flytta så fort som möjligt? Eller är det bara omoget att försöka undvika henne? Bör jag i framtiden ta avstånd från henne helt och hållet? Jag känner mig klyven i frågan. Det hela känns som sagt väldigt jobbigt.
Tiden gick och vi började umgås mer eller mindre varje dag. Några veckor innan jul, någon gång i december, gör hon slut med sin dåvarande pojkvän. Därefter kommer julen och alla åker hem till sina städer och familjer. Vi träffas då inte på några veckor.
Efter årsskiftet ökade mina känslor för henne markant. På ett eller annat sätt kände jag att hon inte hade samma känslor för mig. För någon vecka sedan kände jag att det var ett problem med att umgås henne - på grund av att jag inte fick mina känslor besvarade. I vilket fall som helst samlade jag kraft en dag och gick och berättade för henne hur jag kände. Hon svarade då att hon såg mig som en kompis.
Mina funderingar då var givetvis att sluta umgås med henne. Problemet är bara, som sagt, att vi bor i samma korridor. Det är jobbigt att se henne varje dag - när man är hemma (då man skall koppla av). Mina planer är att flytta från korridoren så fort som möjligt. Fast under tiden jag bor kvar känns hela situationen lustig och jobbig. Från dagen jag berättade hur jag kände har vi haft ytterst lite kontakt. Vi hejar på varandra och hon har försökt starta en konversation några gånger - som jag har avbrutit på ett eller annat sätt. Ett annat problem är att det var i princip endast henne jag umgicks med i korridoren.
Vad har ni för reflektioner? Skall jag försöka flytta så fort som möjligt? Eller är det bara omoget att försöka undvika henne? Bör jag i framtiden ta avstånd från henne helt och hållet? Jag känner mig klyven i frågan. Det hela känns som sagt väldigt jobbigt.