2007-01-28, 16:24
  #1
Medlem
nejmenkanskes avatar
Jag har för närvarande ett problem. Det hela började med att jag och en i min korridor började umgås rätt mycket. Det var för några månader sedan, i höstas någon gång. Då vi började umgås hade hon en pojkvän som hon var tillsammans med och jag hade då inga planer att förändra det.

Tiden gick och vi började umgås mer eller mindre varje dag. Några veckor innan jul, någon gång i december, gör hon slut med sin dåvarande pojkvän. Därefter kommer julen och alla åker hem till sina städer och familjer. Vi träffas då inte på några veckor.

Efter årsskiftet ökade mina känslor för henne markant. På ett eller annat sätt kände jag att hon inte hade samma känslor för mig. För någon vecka sedan kände jag att det var ett problem med att umgås henne - på grund av att jag inte fick mina känslor besvarade. I vilket fall som helst samlade jag kraft en dag och gick och berättade för henne hur jag kände. Hon svarade då att hon såg mig som en kompis.

Mina funderingar då var givetvis att sluta umgås med henne. Problemet är bara, som sagt, att vi bor i samma korridor. Det är jobbigt att se henne varje dag - när man är hemma (då man skall koppla av). Mina planer är att flytta från korridoren så fort som möjligt. Fast under tiden jag bor kvar känns hela situationen lustig och jobbig. Från dagen jag berättade hur jag kände har vi haft ytterst lite kontakt. Vi hejar på varandra och hon har försökt starta en konversation några gånger - som jag har avbrutit på ett eller annat sätt. Ett annat problem är att det var i princip endast henne jag umgicks med i korridoren.

Vad har ni för reflektioner? Skall jag försöka flytta så fort som möjligt? Eller är det bara omoget att försöka undvika henne? Bör jag i framtiden ta avstånd från henne helt och hållet? Jag känner mig klyven i frågan. Det hela känns som sagt väldigt jobbigt.
Citera
2007-01-28, 17:08
  #2
Medlem
Jag har varit i nästan samma sitts som dig, berättade för en tjejkompis efter ett halvår vad jag tyckte om henne. Fick samma svar som du, det jag gjorde då var att jag sa åt henne att jag inte orkar träffa/prata med henne mer på ett tag. Så ett halvår senare tog jag kontakt igen och ja nu går det verkligen att umgås med henne som förr utan att må kasst. Men visst finns känslorna kvar än, men de är något svala...

Vet inte om det ens gav dig nåt det där...
Men att ta avstånd tycker jag du ska göra för ditt eget bästa, jag själv mådde ruskigt dåligt då och det hjälper att sluta träffas. Men flytta vet jag inte, är det verkligen nödvändigt? Delar ni kök osv eller vad? Låter som väldigt massa jobb...
Citera
2007-01-28, 17:51
  #3
Medlem
nejmenkanskes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av silata98
Jag har varit i nästan samma sitts som dig, berättade för en tjejkompis efter ett halvår vad jag tyckte om henne. Fick samma svar som du, det jag gjorde då var att jag sa åt henne att jag inte orkar träffa/prata med henne mer på ett tag. Så ett halvår senare tog jag kontakt igen och ja nu går det verkligen att umgås med henne som förr utan att må kasst. Men visst finns känslorna kvar än, men de är något svala...

Vet inte om det ens gav dig nåt det där...
Men att ta avstånd tycker jag du ska göra för ditt eget bästa, jag själv mådde ruskigt dåligt då och det hjälper att sluta träffas. Men flytta vet jag inte, är det verkligen nödvändigt? Delar ni kök osv eller vad? Låter som väldigt massa jobb...
Jag bor i en studentkorridor där vi delar kök. I köket finns även några soffor och en tv. Bland annat så brukar jag sätta mig därute i köket och kolla på tv. Jag brukar således inte se på tv på mitt eget rum. Att jag bor i korridor bidrar då till att jag träffar henne varje dag. Tidigare har jag varit en del i köket för att umgås och se på tv. Det är inte särskilt roligt nu att gå ut i köket och umgås när hon är där. Sedan har tanken slagit mig ifall hon börjar träffa någon kille. Då kommer det garanterat att kännas jobbigt om vi bor på samma ställe.

Egentligen kan man säga att det är hon som gör så att jag stannar kvar. Det är egentligen ingenting annat som gör så att jag vill vara kvar (vilket jag även tyckte när jag knappt hade några känslor för henne). Då ser jag inte det som något större problem att flytta. Dessutom har jag inte så jättemycket saker på mitt rum, vilket gör så att det går rätt snabbt att flytta. Men givetvis är det inte nödvändigt att flytta, men det känns som att jag vinner på det i längden.
Citera
2007-01-28, 18:28
  #4
Medlem
Ok, då kan jag verkligen förstå dig med flyttningen. Låter nästa som det enda du kan göra, fast du kan ju först testa några veckor om du nu vill att ignorera henne eller alternativt säga att du inte vill träffas på ett tag eftersom du tycker det är jobbigt, men att ni inte slutar som ovänner på nåt sätt...
Citera
2007-01-29, 07:03
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nejmenkanske
Jag har för närvarande ett problem. Det hela började med att jag och en i min korridor började umgås rätt mycket. Det var för några månader sedan, i höstas någon gång. Då vi började umgås hade hon en pojkvän som hon var tillsammans med och jag hade då inga planer att förändra det.

Tiden gick och vi började umgås mer eller mindre varje dag. Några veckor innan jul, någon gång i december, gör hon slut med sin dåvarande pojkvän. Därefter kommer julen och alla åker hem till sina städer och familjer. Vi träffas då inte på några veckor.

Efter årsskiftet ökade mina känslor för henne markant. På ett eller annat sätt kände jag att hon inte hade samma känslor för mig. För någon vecka sedan kände jag att det var ett problem med att umgås henne - på grund av att jag inte fick mina känslor besvarade. I vilket fall som helst samlade jag kraft en dag och gick och berättade för henne hur jag kände. Hon svarade då att hon såg mig som en kompis.

Mina funderingar då var givetvis att sluta umgås med henne. Problemet är bara, som sagt, att vi bor i samma korridor. Det är jobbigt att se henne varje dag - när man är hemma (då man skall koppla av). Mina planer är att flytta från korridoren så fort som möjligt. Fast under tiden jag bor kvar känns hela situationen lustig och jobbig. Från dagen jag berättade hur jag kände har vi haft ytterst lite kontakt. Vi hejar på varandra och hon har försökt starta en konversation några gånger - som jag har avbrutit på ett eller annat sätt. Ett annat problem är att det var i princip endast henne jag umgicks med i korridoren.

Vad har ni för reflektioner? Skall jag försöka flytta så fort som möjligt? Eller är det bara omoget att försöka undvika henne? Bör jag i framtiden ta avstånd från henne helt och hållet? Jag känner mig klyven i frågan. Det hela känns som sagt väldigt jobbigt.

OT:Ännu ett bevis på att killar i stortsätt inte kan ha tjejkompisar utan att något händer.

Om det känns för jävligt och du kan få en annan lägenhet så flytta du har inget som binder dig just vid det stället bättre med en ny lägenhet och kanske träffa en annan tjej där och testa på nytt om där e något du vill ha.
Citera
2007-01-29, 19:53
  #6
Medlem
solkranss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av silata98
Jag har varit i nästan samma sitts som dig, berättade för en tjejkompis efter ett halvår vad jag tyckte om henne. Fick samma svar som du, det jag gjorde då var att jag sa åt henne att jag inte orkar träffa/prata med henne mer på ett tag. Så ett halvår senare tog jag kontakt igen och ja nu går det verkligen att umgås med henne som förr utan att må kasst. Men visst finns känslorna kvar än, men de är något svala...

Samma här. Jag undvek henne några månader innan jag tog kontakt igen å då var det nästan precis som vanligt igen. Det var för ett par år sedan och vi är fortfarande vänner och utan att jag har haft några större problem.

Kan också berätta att strax efter jag berättat vad jag kände för henne så skaffade hon pojkvän, det var extremt jobbigt. Så jag skulle också föreslå att du flyttar innan hon hinner skaffa någon ny pojkvän.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in