Bondeupproret

Under 1600-talet var det som bekant bondeuppror runt om i Europa. Men vad jag vet så skedde inte detta i Sverige. Jag är inte så jätte hemma på just detta. Men om jag nu har rätt; Varför blev det inget bondeuppror i Sverige på 1600-talet?

Kanske mindes folk Dacke-upproret på mitten av 1500-talet och hur blodigt det var? Det kom ju att dröja ända fram till 1700-talet innan ett nytt bondeuppror startade i Sverige.

Sverige expanderade som bekant ganska mycket under 1600-talet. Kanske hade folk stora förhoppningar om landvinningar och en bättre framtid?

Så sant! Men svenskarna hade det väl inte så bra under denna tid, det fanns ju trots allt några krig men även andra omständigheter som ledde till att sverige inte var den mest trevliga platsen att leva på under 1600-talet.
Jag tackar så hjärtligt för svar!

Källa: http://www.smb.nu/pos/98/01_armborst.asp

de tyska bondeupproren var inspirerade av lutherska idéer så som de tolkades av t.ex thomas müntzer. de syftade till sociala och ekonomiska reformer. dackeupproret var ett uppror som riktade sig mot den nya religionen och den tyranniska kungamakt som gustav vasa representerade. anledningen till att 1600-talet var relativt upprorsfritt kan väl tänkas ha att göra med att mängder av bönder var tvångskommenderade ut i de blodig krigen som fördes i tyskland. svårt att göra uppror när halva byn ligger och dör i leran kring lützen.
sedan kan det ju iof vara värt att nämna det skånska motståndet mot den svenska ockupationen (snapphanar och så vidare)

Fast att Snapphaneupproret ägde rum något senare, är kanske också värt att nämna?

intressant artikel!


eh, när då menar du? det var väl under 1600-talet? närmare bestämt mot slutet av århundradet?

Snapphanarna bör definitivt nämnas. Deras uppror bottnade som bekant i missnöje med centralmakten och diverse övergrepp mot de lokala bönderna, framförallt i form av inhysning av främmande krigsfolk.

I övrigt så förekom det en hel del protester och våldsamheter i samband med utskrivningarna, vilket ledde till att staten började skriva ut drängar istället för bondsöner. Indelingsverket medgav en betydande flexibilitet, och så länge bönderna kunde skicka iväg någon dräng eller backstugsittare (som ibland rekryterades med tvång) istället för sina egna söner så höll de sig lugna.

Övriga faktorer som torde påverka upprorsfrekvensen är skattetryck och religion. Skattetrycket kan jag inte uttala mig närmare om, men eftersom riksdagen hade en hyfsat stark ställning och godkände alla nya skatter så torde det haft en återhållande inverkan. Andelen svenska bönder som var livegna på adelsgodsen i någon form var också låg, vilket minskade bondeplågandet.

Religionen, slutligen, var en ickefråga efter reformationen och den lutherska statskyrkans införande. Även Skåne var lutherskt, så där förelåg inte heller någon religiös dimension.

Som exempel på religionens sprängkraft kan nämnas Dackeupproret som till stor del handlade om just religion. Upprorsmännens motto var "gammalt och fornt", och efter att Dacke gjort upp med Gustav Vasa så lästes mässan åter på latin. Men på 1600-talet var han givetvis ett minne blott, hans huvud sedan länge spetsad på en påle av Gustav Vasas tyska legoknektar...

Ja, det stämmer bra. Jag hade för mig att det var något senare. Klantigt

Här finns en intressant artikel av en finsk historiker som handlar om "ersättarsystem" och den utbredda handeln med utskrivningar i Sverige under krigsåren.

Det ligger mycket i det där. Det första som slår en när man studerar skandinaviska upprorsmönster (för avsaknaden av större bonderevolter under denna tid gäller inte bara Sverige) och jämför dessa med de kontinentala är reformationens skiftande roll. I Sverige (-Finland) och Norge ledde reformationens beslagtagande av bland annat kyrkliga tillgångar till protester mot reformationen och dess verkningar. Om vi jämför detta med de tyska bondekrigen under 1500-talet är skillnaden uppenbar: reformationen fungerade här som en inspiration för bönderna att göra uppror. Detta är en fråga som just nu diskuteras rätt hårt på akademisk nivå, och man kan tala om två modeller: "Förtryck och kontroll-perspektivet" och "Det vardagliga motståndets perspektiv"

1. Det Vardagliga motståndets perspektiv
Formulerat av Eva Österberg. Hon menar att avsaknaden av boderevolter i Sverige under stormaktstiden inte skall ses som att allmogen i Sverige var kuvad. Hennes tes är att antalet skriftliga klagomål som inkom till kronan under denna tid tyder på att det funnits en "upprorsmentalitet". Med detta som grund har hon skapat en "svensk modell" som grundar sig på den politiska kultur som rådde i Sverige under denna tid.
Lång historia kort: Hon har blivit rätt hårt dissad av forskarkollegor för denna teori.

2. Förtryck och kontroll-perspektivet
En alltmer centraliserad statsmakt i Sverige kuvade effektivt allmogens tidigare föreställningar om ett "samhälleligt kontrakt" -alltså de fyra stånden i beroendeställning till varandra.

Något som är tydligt om man jämför skandinavisk och kontinental samhällsmentalitet, är den föreställning om ett slags kommunalism som fanns i skandinavien, men som i mångt och mycket saknades i t ex de tyska staterna.

Personligen tror jag dock att mycket av hela frågan kan härledas till den politiska dynamik som fanns i t ex Tyskland, men som saknats i Skandinavien. Fler stater, större befolkning = helt enkelt fler aktörer. Framförallt: en mer tätbebodd befolkning där nya ideér spreds snabbare.

Som någon tog upp så spelade givetvis de betungande utskrivningarna till kriget en viss roll. Det var ju hela rikets samlade styrka av vapenföra män som försvann.
Men då kommer en annan fråga: Varför förekom det inte mer frekvent kollektiv desertering i Sverige?
Det förekom i Norge och det förekom i Tyskland. Jag tror att mycket av det kan härledas till det samhälleliga kontraktet. Böndernas mentalitet var faktiskt (hur otroligt det än låter med våra öron idag) att det är helt okej att bli beskattade av överheten. Adeln skyddar ju oss från främmande makts agression och kyrkan ber ju för oss. Så hade det alltid varit och bönderna var rätt nöjda med det; Beskydd och frälsning mot beskattning. Det var en fair deal. Så hade det alltid funkat och i sockenstämman kunde man tala igenom detta sinsemellan. Vad som dock händer under stormaktstiden är att samhällets struktur förändras i grunden och en helt ny departementsindelad statsapparat kunde spela ut bönderna relativt lätt -det gamla kontraktet gällde inte längre och idén om kommunalism rövknullades brutalt av den statliga makten som penetrerade alla samhälleliga instanser (ex. kyrkan krossas som politisk institution under reformationen) idén om självbeskattning och självförsvar (d.v.s. "Vi kan ställa upp en ledunge för att skydda vår socken om det behövs") hade blivit anakronistiska och bönderna hängde helt enkelt inte med.

Ledsen för att det blev lite virrigt. Klockan är mycket.

Damn! Ni är snabba med svar, ser ju skitbra ut, mycket intressant! Ska läsa igenom allt lite mer noggrant imorgon när man är lite piggare