Så kan det gå...

Detta är ingen anti-tråd mot cannabis så ni som redan börjar ladda upp med div förolämpningar och hot kan sluta läsa här.

Alla här känner till mitt motstånd mot droger i allmänhet och cannabis i synnerhet. Det räcker med att jag söp bort en stor del av min ungdom, jag är glad över att jag inte spädde på galenskapen med knark.
Men när jag söp som värst så umgicks jag dock med folk av blandad missbrukskaraktär. Allt från vanliga ungdomsfyllon till flummare av värsta sorten.

En gång så vaknade jag upp hemma i min lägenhet efter en riktig suparperiod. Alla gäster hade gått och bordet var fullt med tomflaskor, ölburkar, glas, överfulla askfat, avbrutna majskolvspipor och liknande. Ja ni som har varit med förstår säkert.
Jag var röksugen som fan, hela jag skrek efter en cigg men de var slut. Bara en massa tomma ciggpaket.
Men askkopparna var fulla med fimpar, en del riktigt feta och fina. Jag tog en avbruten majskolvspipa och började klämma ur fimparna, en efter en och till slut så hade jag ett helt stop. Det var bara att tända på och börja röka vilket jag också gjorde. Vad jag inte tänkte på var att denna pipa hade använts till att röka både det ena och det andra och naturligtvis fanns det en hel del kvar och för en ovan person så behövs det inte mycket.

Jag satt där och rökte när jag kom på att jag hade tid hos min arbetsförmedlare. Jävlar! Nu blev det bråttom. Jag hoppade i kläderna och sprang bort till AF och just när jag satt och pratade med min förmedlare om ett eventuellt jobb som jag hade på gång så small det till i skallen. Jag blev helstenad och fattade knappt någonting. Mycket obehagligt. Overklighetskänslorna sköljde över mig, jag blev varm i skallen och det blev liksom ett eko över hela situationen.
-"Har jag fått en hjärnblödning eller håller jag på att förlora förståndet? Är det så här det känns att bli galen?"
Minns jag att jag tänkte.
Min arbetsförmedlare pratade om något men jag fattade inte ett ord av vad han sade. Fick inget sammanhang alls. Jag hörde varje ord för sig men kunde inte sammanfoga dem till hela meningar. Det susade i öronen och jag kände mig på något konstigt sätt... Lös. Ja, jag kände mig lös och mjuk i kroppen. Det kändes som om jag skulle rinna av stolen och ned på golvet. Jag höll mig krampaktigt kvar med händerna samtidigt som jag stirrade på förmedlaren med stora ögon och försökte hitta tillbaka till min plats i universum. Jag kan inte ha gjort något gott intryck.

-"Hur är det? Mår du inte bra?"
Lyckades jag till slut förstå att min arbetförmedlare sade.
Vad menade han med det?
Vad förväntas jag att svara?
Om jag säger att jag mår bra, vad kommer han då att svara och vad ska jag svara på det? Om jag säger si så kommer han att säga så och då måste jag svara dittan och han kommer att utveckla det hela till dattan... Osv, osv.
Min hjärna förlorade sig i den ena underligare tankekedjan efter den andra och det blev dummare och dummare, konstigare och konstigare.
Han tittade på mig, jag tittade på honom. Minuterna tickade fram och jag tänkte så det knakade. Vad skulle jag svara? Vad förväntades jag att svara? Fanns det något underliggande syfte i frågan som jag hade missat? Vad ville han egentligen? Och hur var det nu, var det på AF jag var eller var det hos doktorn? Jag hade ju faktiskt tid hos min läkare, eller hade jag redan varit där? Var det egentligen tvärtom alltihopa och vadå tvärtom förresten? Tvärtom i förhållande till vad, vem, hur och när går tåget till Kamomilla stad?

-"Jag måste hem! Jag har influensa!"
Skrek jag, reste mig upp och gick som en robot raka vägen ut från kontoret och ut på gatan. Arbetsförmedlaren kan inte ha trott att jag var riktigt klok vilket jag inte heller var just då.
Jag korsade gatan utan att se mig för och nämnda gata kändes kilometerbred. När jag äntligen kom hem så lade jag mig i sängen, drog täcket över huvudet och väntade på att det skulle gå över. Somnade till slut och när jag vaknade så hade jag en ångest som inte var av denna världen. Till AF vågade jag inte återvända vilket jag inte heller behövde eftersom jag veckan efter fick ett jobb som jag hade sökt.
Det var en hemsk upplevelse men idag så skrattar jag gott när jag tänker tillbaka på det.

Jag har rökt hasch två gånger i mitt liv, första gången och sista gången. Mådde lika dåligt båda gångerna. Det jag beskrev nyss var den sista gången. Kanske beskriver jag den första gången för er senare när jag får lust.

Efter ett sånt kalas skulle jag nog inte gå till en arbetsförmedlare dagen efter i huvudtaget, men du kanske är bättre på att hantera sånt annars, vad vet jag.

Sam Lowry:

Absolut inte någon novell! Skrev den online på tio minuter i brist på bättre sysselsättning. Jag tycker den ligger bra där den ligger. En liten enkel parentes bara.

Megalomania:

Du har rätt, vad fan ska man diskutera? Kanske hur det kan bli när man får i sig brass av misstag?

Det är ju lätt att skylla på drogerna. Intressant att du söp bort din ungdom och blev motståndare till cannabis i synnerhet. Att röka på när man är packad är ju inte så smart, och din upplevelse blev ju klart värre för att du var alkoholpåverkad samt inte visste att du blev stenad.

Man kan inte röka ihjäl sig. Vet man det finns det ingen anledning att snea och tro att man kommer att lämna in för gott.

Jag tror att du skyller på andra droger än alkoholen just av den anledningen att du på något sätt vill försvara ditt drickande. Det mest logiska i ditt läge hade ju varit att propagera mot alkoholen på samma sätt som du propagerar emot andra droger och droganvändare.



.

Ivebeenthere:



Jag försvarar inte mitt tidigare drickande. Jag betedde mig som en idiot kort och gott och skyller inte ifrån mig. Jag fick betala priset och det var gott åt mig.


Det vet jag.


Jag var inte packad. Vissa droger mår man dåligt av, andra mår bra av dem. Tror att det handlar om personlighet. Jag blev glad och social av alkohol, därför drack jag. Brass hade den motsatta effekten på mig personligen. Det var en utav anledningarna till att jag alltid tog avstånd från det.

Det var tråkigt att höra, använder man CB på fel sätt så kan man må riktigt psykiskt dåligt. Det vet jag av egenupplevda, praktiska erfarenheter.

Ush. Att få i sig droger så där är aldrig roligt.
Kroppen måste alltid vara medveten om att den får i sig droger, så att kroppen inte hamnar i en chock.

Tex den dumma britten som gav sin morsa en ecstasy tablett (jag vet inte hur) som hon inte visste om, hon dog... Kroppen fick säkert en kemisk chock.
Om hennes kropp var berädd på det så hade det nog gått bättre.


Heter det beredd eller berädd?

Okej tackar. Fan då har jag stavat fel på det ordet hela tiden. Men idag blir det andra bullar!

Angående det där med britten så är det ingen myt eller något, utan det fanns att läsa på aftonbladet och expressen för några år sedan, tror även det fanns en tråd här angående just det.

Det är inställningen som gör allt, Tycker någon t.ex. alkohol är dåligt och har stått fasst vid det länge så provare personen det så tänker nog den usch vad dåligt jag mår för man har redan en dålig inställning sen innan.

Edit: Jag hatar alkohol och vägrar dricka det igen, men om jag började dricka lite och ändrar på hur jag tycker om alkohol är jag säker på att jag skulle gilla det. Prova en holk till någon gång och var inte så trångsynt.

Skön historia, tror många känner igen sig i din berättelse, att ha med myndighetspersoner att göra är väl inte idealt under ett cannabisrus!

Fast tråden passar solklart bättre in under "Tripprapporter".

Duffen:


För det första så fick jag det i mig av misstag, för det andra så börjar jag inte med någonting längre. Jag har gjort mitt när det gäller droger. Spriten förstörde tillräckligt för mig, jag vore direkt korkad om jag började med något annat nu när jag har ett bra liv.

Inställningen? Ja det är väl A och O, men det är inte allt.
Jag var så grymt mycket emot droger när jag var yngre, sen började jag hänga på flashback och började röka brass. Då intalade jag mig själv att jag aldrig skulle röra något kemiskt, något annat än brass.

Jag hade en annan syn på cannabis men var grymt mycket emot andra droger.
Tills den dagen jag fick reda på att min kusin hade tagit Ecstasy, och det var han och jag som lovade varandra att aldrig ta något annat än cb.
Han var helt sänkt dagen efter, helt slut i kroppen...

Då blev jag arg och kanske avundsjuk? Jag vet inte, men den dagen så skulle vi i alla fall fixa mer brass att röka, och brass fanns det inte... Men ecstasy fanns... och det var något jag aldrig skulle röra, det var smutsigt, farligt och äckligt...det var som att ta en sil........ Men den dagen tog jag ändå ecstasy, även vad min inställning mot ecstasy var...

Så inställningen är nog inte allt, okej jag kan inte generalisera alla utifrån mig själv... Men jag tror ändå inte att inställningen är allt... Alla kan "förändras". Man kan ändra en människas tankesätt, annars hade vi inte varit människor.