Jethro Tull - en hyllningstråd.

Denna skall definitivt införskaffas/tankas hem och analyseras.

Om jag ska nämna en favoritskiva blir det som ovan skrivet Thick as a Brick, vilken produktion. Jag gillar öven lurerierna med omslaget, historien om pojken som ska ha skrivit hela texten som en dikt vilken sedan JT gjorde konceptalbum av. Ian verkar vara en riktig lurifax hehe.

Edit: ikväll blir det sänggång och sömn till Living in the past!

Jag får lyssna lite närmare på "Crest" då. Problemet är att jag inte vill att de ska vara lugna. Det jag tycker om är de långa låtarna, skruvade arrangemangen, crossover mellan folk, jazz, hårdrock m.m som de höll på med under 70-talet. Efter den perioden är det lite för tillrättalagt för min smak, det lilla jag hört då.

Mina favoritskivor är och har väl egentligen alltid varit:
Thick As A Brick
Aqualung
Minstrel In The Gallery
Songs From The Wood
Heavy Horses

Den era som avslutades kring 1978 är Jethro Tulls mest framgångsrika folk-rock-period. Songs from the wood och Heavy horses brukar vara favoriter bland de som föredrar deras pastorala sidor. Snygga harmonier och stämningar med en del progressiva inslag - men inte mycket utrymme för solon.

Efter 1978 anser jag att det fortsatte komma många bra skivor med JT:

Stormwatch (1979) - här är JT fortfarande hyfsat progressiva. Låtstilen är 70-tal men soundet har ett slags tidig 80-tals-stuk över sig.

The broadsword and the beast (1982) - här har soundet blivit ännu mer 80-talsaktigt. Syntarna är minst lika framträdande som gitarrerna. Men melodierna är fortfarande intressanta. Ian Anderson sjunger bättre än någonsin. Enstaka progressiva inslag.

Crest of a knave (1987) - en skön comeback efter den sterila och syntiga Under wraps. Men man måste inse att "gamla" Tull-stilen är borta. Nu är det rakare men, faktiskt, riktigt bra. Soundet känns fräscht och det tillåts en hel del gitarrsolon.

Roots to branches (1995) - Ännu ett stilhopp. Här har Ians flöjtspel nått nya nivåer - han spelar grymt bra! Musiken är ganska tekniskt avancerat. JT´s nya uppsättning musiker visar att dom är proffs. Ians sång är däremot lite för laidback - han pratsjunger nästan ibland.

Övriga skivor är också lyssningsvärda (bortsett från Under wraps!), men känns mer som andrahandsval.

Rock Island är musikmässigt en "lillebror" till Crest of a knave - samma sound och struktur, men inte lika bra. Catfish rising är rock + blues men mycket känns oinspirerat. J-Tull dot com trevar sig fram inom rock/world genren, men det är få toppar. Christmas album är i och för sig småmysig, men det blir nästan lite hissmusikvarning! Till JT´s försvar bör sägas att skivan är menat att vara så...

Rent allmänt håller jag med dig - det bästa dom gjorde skedde innan 1978. Helt fantastiska skivor släpptes på den tiden - men det är ju inte fel att utforska lite i det nyare heller..!

Ingen som nämnt "Benefit" från 1970 vad jag kan se från min skumning av tråden.

Lyssna speciellt på andra låten "Nothing to Say".

Kanonskiva god 2:a efter Aqualung som kom året efter (bland de 'gamla skivorna').

Annars gillar jag låten Broadsword skarpt från skivan med samma namn, samt Crest of The Knave som flera nämnt redan av de 'nya' skivorna.

Förövrigt fick jag efter 20 år som Jethro fan äntligen se dem live på Sweden Rock 2003. Mycket roligt!

2003 var verkligen stofilernas Sweden Rock:
Jethro Tull, Motorhead, Uriah Heep, Budgie, Yes, och mina gamla favoriter Wishbone Ash!

Fantastiskt band. Håller HH och Stormwatch högst.

Wishbone Ash! Trevligt att det finns fler som känner till detta eminenta band! Har du hört deras senaste skivor? Dom håller fortfarande måttet.

Gillar också Jethro Tull. Flöjt är grymt underskattat.

Aqualung, av ren lathet förmodar jag. Broadsword är kanonbra och Bursting out. Alltid kul och intressanta omslag oxo ibland t.o.m vackra. Någon som sett nån av DVD konseterterna och kan ge ett omdömme?

Alltid gillat Broadsword and the Beast väldigt mycket.

Annars så brukar jag ofta dra på Acres Wild från Heavy Horses på hög volym i bilen och brumma iväg. Riktigt skön känsla.

Som tur är så köpte jag inte Ian Anderson plays the orchestral Jethro Tull eller vad den nu heter. Något så trött och oinspirerat band får man leta efter. Ian kan inte sjunga längre och bandet har jag inte så mycket att säga om alls. Duktiga musiker men ack så tråkigt. Inget driv eller sväng överhuvudtaget. Tacka vet jag de gamla 70-talskonserterna som man hittar ibland på div torrentsidor. De fullständigt sprutar av spelglädje. Jag är lite sugen på Isle Of Wight 1970. Den ska vara bra sägs det.

Thick as a brick är det ändå jag lyssnat på ordentligt, men det är underbart med en låt som räcker hela vägen till skolan...