2007-02-11, 00:53
#1
Jag upptäckte i en annan tråd att det faktiskt finns en del personer här som gillar mitt favoritband - Jethro Tull. Jag tänkte att det här kunde bli en generell diskussionstråd om detta fantastiska band. Vilka låtar/skivor gillar ni, har ni sett dom live, anekdoter etc.
Personligen gillar jag varenda skiva som dom släppt (liite svårt har jag för Under Wraps på grund av att den känns så steril med sina synttrummor och torra produktion).
Ska jag våga mig på att plocka ut min favoritskiva så blir det nog: Minstrel in the gallery.
------------------------------------------------------------------------
Den inleds med titellåten, Minstrel in the gallery, som är superb. Viktoriansk rock är nog den mest träffande beskrivningen. Låten går från akustisk melodram till Martin Barres tunga hårdrockriff utan att det känns krystat.
Sedan följer Cold wind to valhalla - Andersons, under den periodens så typiska, akustiska gitarrspel sätter tonen för denna sköna folkrocklåt. Ett av få slidesolon dessutom.
Tredje låten är Black satin dancer - Här visar dom verkligen hur man kan skapa dramatik genom tempoväxlingar i en låt. Mittensektionen har en hypnotisk stegrande melodi.
Sedan avbryts dramatiken genom två lugna akustiska låtar: Requiem och One white duck - Mycket finstämda låtar med vackert arrangerade stråkar i bakgrunden.
Efter denna lugna passage kommer skivans höjdpunkt (och en av deras absolut bästa stycken): Baker St muse. Den här låten är uppdelad i fem segment som flyter ihop på ett fullständigt naturligt sätt. Ian sjunger med otrolig känsla om människorna i Londons slum. Den här låten är så snyggt komponerad och arrangerad att jag lyssnar lika uppmärksamt och intensivt varje gång. Ett mästerverk!
Slutligen en liten trudelutt på bara några sekunder - Grace. En liten fin avslutning på ett perfekt album.
------------------------------------------------------------------------
Många skulle nog klassa skivan Aqualung som deras mästerverk. Och visst - den är också riktigt, riktigt bra.
Personligen gillar jag varenda skiva som dom släppt (liite svårt har jag för Under Wraps på grund av att den känns så steril med sina synttrummor och torra produktion).
Ska jag våga mig på att plocka ut min favoritskiva så blir det nog: Minstrel in the gallery.
------------------------------------------------------------------------
Den inleds med titellåten, Minstrel in the gallery, som är superb. Viktoriansk rock är nog den mest träffande beskrivningen. Låten går från akustisk melodram till Martin Barres tunga hårdrockriff utan att det känns krystat.
Sedan följer Cold wind to valhalla - Andersons, under den periodens så typiska, akustiska gitarrspel sätter tonen för denna sköna folkrocklåt. Ett av få slidesolon dessutom.
Tredje låten är Black satin dancer - Här visar dom verkligen hur man kan skapa dramatik genom tempoväxlingar i en låt. Mittensektionen har en hypnotisk stegrande melodi.
Sedan avbryts dramatiken genom två lugna akustiska låtar: Requiem och One white duck - Mycket finstämda låtar med vackert arrangerade stråkar i bakgrunden.
Efter denna lugna passage kommer skivans höjdpunkt (och en av deras absolut bästa stycken): Baker St muse. Den här låten är uppdelad i fem segment som flyter ihop på ett fullständigt naturligt sätt. Ian sjunger med otrolig känsla om människorna i Londons slum. Den här låten är så snyggt komponerad och arrangerad att jag lyssnar lika uppmärksamt och intensivt varje gång. Ett mästerverk!
Slutligen en liten trudelutt på bara några sekunder - Grace. En liten fin avslutning på ett perfekt album.
------------------------------------------------------------------------
Många skulle nog klassa skivan Aqualung som deras mästerverk. Och visst - den är också riktigt, riktigt bra.