Vilja döda folk utan anledning

Hej!

Vet inte om någon har en bra idé om detta men vore bra om någon hade det.

Lite bakgrund:

Började för drygt ett år sedan gå till psykolog(en gång i veckan á 45min), slutade i oktober. Jag tog inga medeciner eller något utan bara terapi. Gick även i en slags gruppterapi. Jag mådde gradvis bättre och mådde helt super när jag slutade.. nu är det dock inte lika bra. Jag var då diagnostiserad med något som liknade en livskris Den inföll väl p.g.a. massa dålig timing, det gick dåligt med allt på en gång. Jag var stundtals jävligt nere, funderade på självmord dagligen, grät dagligen och utnyttjade all tid jag kunde till att spela WoW, så jag slapp tänka på världen.

Nu börjar jag känna igen mig, självmordstankar precis som förut, blir jätteledsen och gråter för småsaker. Det som dock oroar mig mest är att saker som gör mig det minsta sur, världens småsaker kan få mig att tänka hur mycket jag bara vill slå peronen blodig, kapa huvudet på den, skjuta skallen av den etc. Det är helt sjukt jag vill inte vara så här. Det känns som att det är tur i oturen att jag är jävligt lugn som person. Kombinera ovanstående med aggresivitet och jag vet inte vad..

Jag har dessutom börjat dra mig tillbaka mer, blivit mer asocial, jag hatar att prata med det med kompisar osv. Känns som att man skriker efter uppmärksamhet.. varför skulle de bry sig om mina icke-bekymmer? Jag har alltid varit obekväm runt nya människor och så men känns som det blivit värre.

Så, vad ska man göra? Terapin verkar inte ha löst mitt problem helt så är det några "härliga" medeciner man bör ta istället? Funderar på att iaf uppta terapin med en annan psykolog än min förra..

Du skriver att det blev bättre och att du mådde "super" efter gruppterapin. Varför slutade du? Det kan ju inte bara vända sådär över en natt, fortsätt med terapin! skit i medicinerna. Iaf till en början... Håll dig borta från WoW, stäng inte in dig, försök umgås med folk så mycket som möjligt.. det brukar hålla en någorlunda sane.

Jo, det verkar ju vara en god idé att endera söka upp din första psykolog, gruppterapin eller leta rätt på en ny. Du kanske var mitt inne i nåt som inte blev färdigbehandlat.

Sen tycker jag det kan vara ok att 'fantisera' om våld. Det blir en slags kanal där man kan få utlopp för 'aggressivitet' inom sig. Antar att det minskar risken att man lever ut den. Hörde en gång om en patient som beskrev för sin psykolog hur bekymrad han var eftersom han fansierade om att stycka sin flickvän när dom skulle älska, men psykologen sa bara 'bara du inte berättar det för henne är det ok, annars kan du nog riskera relationen och det vore ju synd.' Tycker jag var ett ganska bra svar.

Sant, ska nog ringa upp dem någon dag. Har faktiskt skurit ner rejält på wow eftersom jag knappt har tid. Heltidsjobb, gitarrkurs, iväg på skidresa, träffa vänner samt att jag precis träffat en flicka. Sen ska jag försöka flytta hemifrån också. Det är mycket nu

Men men.. blir väl till att fixa ett bollplank att kassta sitt illamående mot och fortsätta vara där längre än man tror. Problemet är väl att jag trodde jag blivit "botad" och slutade. Sen nu att jag fått nya problem. Jag är rädd för mina egna tankar om man säger så, mycket rädd och mår väldigt dåligt av det.

KAnner igenmig i dig... fick oxo diagnosen livskris... det jobbiga ar att kanslan man hade da ibland kommer tillbaka som en slags tsunamivag genom hjarnan.

Hur du kanner mot din omvarld ar val kanske en spegling av hur du kanner pa insidan. Din hjarna ar i obalans, och du orkar inte med "kaoset" omkring dig.

Sok dig till psyket igen. Du borde fa hjalp att testas for att se vilken behandling som passar dig. Beratta om dina tankar och beskriv din vardag!

Se ocksa till att ha sa lugna dagar som mojligt. Vila och sov mycket. Hall informationsfloden som tv-, internet, filmer mm till ett minimum. Forsok att motionera och undvik droger.

Det här kan bli lite svårt... jobbar med datorer(internet osv), älskar film, jobbar heltid samt ska hinna med lite annat utöver detta. Brukar komma hem mellan 00 och 01 och sova till 07.

Ska på skidresa med polarna och dricka en hel del alkohol. Pysket ska iofs inte kollas upp för ens tidigast nästa vecka ändå.

Alkohol kanske inte alltid är optimalt i detta läget eller vad tror du?

Brukar inte vara några större problem, visst händer det att jag spyr osv. Men brukar mest skratta åt det, har aldrig fått en riktig "snefylla" i hela mitt liv...

Det ar ju ditt val hur du skoter om din hjarna. Men du kan ju ha enstaka "tysta" dagar da du kopplar ifran allt. Blir du for rastlos av detta kan du t ex agna dig at somn, promenader, traning och matlagning.

Det gick inget vidare i helgen kan man väl säga. Själv drack jag inte direkt mycket. Men en polare flippade ur totalt, sprang naken samt spydde och kissade på golvet. Jag stängde in mig på "mitt" rum och lyssnade på musik. Det visade sig att han kissat på mina termobyxor. Jag var så arg och frustrerad att jag skakade, och det inte lite. Jag skakade så mycket att jag inte klarade av att kissa för att jag inte kunde slappna av. Jag skällde ut polaren och avslutade kvällen med att bryta ihop och ligga gråtandes i sängen en timme..

Nu mår jag helt skit, sitter på jobbet och vill bara hoppa ut genom fönstret. Har extrem ångest över allt och inget. Kan inte koncentrera mig alls utan sitter och virrar bara...

Gitarrlektionerna och dina andra hobbyn borde ju fungera som terapi. Det verkar som att du måste hitta dig själv igen. Byt livsstil, börja fiska, motionera, rensa lite i kompiskretsen dvs. stryk bort vissa vänner som kissar på termobyxor eller ta en lång promenad en gång per dag för att rensa skallen.