Var det en PÅ-attack jag fick?

Jag befann mig nu i den situation som jag hade haft ångest inför hela dagem. Pulsen slog högt hela tiden.. Plötsligt känns det som om det går en våg från tårna och upp och när den når huvudet svartnar det. Jag lyckas stå upp och försöker se normal ut trots att det känns som om jag ska dö och att hjärtat närsomhelst hoppar ur bröstkorgen. Medans det varade fick jag knappt någon luft. jag fick verkligen anstränga mig för att ventilera lungorna...

Vad tror ni?

Det låter som en typisk panikattack tycker jag. Om du hade ansträngt dig innan, typ skottat snö eller gått i trappor borde du kolla hjärtat. Om attacken bara dök upp från ingenstans är det förmodligen psykiskt.

Låter lite så...

Men PÅ-attack blir lite kaka på kaka... panikattack räcker bra..

Jag känner ofta den där "vågen" eller vad man skall kalla det..

Just panikattackerna förknippar jag för min del med yrsel, svettningar, svårt att få luft, kraftig oro, ostadighetskänsla med mera...

Detta är så klart individuellt...

Äter du nån medicin? Hur gammal är du? Har du läkarkontakt? När uppkommer panikattackerna?

Den där "vågen" du skrev om känner jag precis igen.. Men det här är enda gången jag kännt det så här starkt, annars har man kunnat skaka av sig det.

Jag äter:
Efexor
Atarax
Stilnoct
Lergigan
Panocod
Voltaren

Sen självmedicinerar jag min ångest med diazepam eftersom läkaren är lite restriktiv på det.

Jag hade inte gjort något fysiskt ansträmgande innan. Jag var på en anställningsintervju. Antar att det var den psykiska pressen där som gjorde att hjärnan slog en frivolt

Jag har läkarkontakt och ska börja gå hos en psykolog och prata om ångest å depp.

Jag är 21

Enligt mina egna erfarenheter så kommer ju attackerna så klart i de situationer man bävar för... Folksamlingar, trånga utrymmen med flera... Detta är ju individuellt..

En anställningsintervju är så klart ett sånt tillfälle man kan trigga sig själv till en attack? Man är ju, även om man aldrig har haft nån ångest eller liknande, ganska spänd i den situationen, och om man t.ex tycker sig märka nånting utöver der vanliga, så kan detta säkert eskaleras till en panikattack..

Förväntansångest finns det ju också något som heter... Att man har fått ångest i en likartad situation och därför förknippar den med ångest och på så sätt initierar en pankattack innan situationen ens har uppkommit..

Blir väl att man hamnar i en "felaktig tankebana" eller vad det kallas... kommer inte på rätt ord nu...

Själv har jag en stark förmåga att ställa in, eller helt enkelt skita i t.ex möten, bara därför att jag förstorar dem till den grad, från den stund att tiden har blivit satt, att jag helt enkelt inte klarar av att genomföra dem.. Detta oavsett vad dessa möten behandlar och hur viktiga de kan vara för mig...

Men låt säga att du känt av en attack i t.ex tunnelbanan... då kommer du troligen att förknippa tunnelbanan med ångest efter det... Även om det INTE var den i sig som skapade attacken...
De flesta av de mediciner du äter känner jag igen men har inte ätit dem själv...

Självmedicinering är väl så klart inte "bra" men var jag i din sits, och t.ex inte fick Sobril utskrivet, så hade jag gjort samma sak...

Drog ihop ett mail till läkaren nu, jag kan ju inte sova om nätterna även om jag hinkar i mig stilnoct... Ligger bara i sängen och alla tankar far runt i skallen på mig, ångest. tankar. Blir galen på det. Drog som sagt ihop ett mail där jag skrev att jag var bered att ta konsekvenserna av en medicinering med benzo så jag åtminstpnde kan varva ner på kvällen så jag kan sova, har ju inte sovit på fyra dagar nu... Kanske två timmar mitt på dan högst. Sjriver han inte ut nått som hjälper mig att finna ro så har jag ju ingen annan väh än att skaffa det illegalt Känner mig som ett jävla vrak om dagarna.. Trött hela tiden

nån som vill prata? msn? pm

Jag har panikångest, har endast mindre mängder Atarax och Imovane för sömn. Jag kan sova mycket bra dagligen tack vare en tablett Imovane. För mig är ångesten värst på kvällen, natten när det är mörkt. Min PÅ fick jag p.g.a en snedtripp på LSD/cannabis. Har aldrig haft några psykiska problem tidigare. Jag känner mig inte som "mig själv", som jag var tidigare och de vardet värst för mig... Som att jag blivit någon annan och förlorat min själ. Jag jobbar och träffar folk, tränar etc, festar och allt sådant. Har även varit iväg på 4 olika kortare resor. Innan min snedtripp så rökte jag och en polare hasch så gott som dagligen och var väldigt glada, nu känner jag mig ofta lite nere, när jag är för mig själv och på kvällen. PÅ har jag haft tre gånger, rejält, som jag inte kunnat "skjuta undan" genom att tänka på annat. Jag tror att min läkare har ganska rätt när hon säger att jag har chockats och att kroppen reagerar på detta. Jag trodde att jag skulle dö när jag fick snedtrippen, hjärtklappning, kändes som att jag kvävdes osv. Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag tog trippen och jag känner mig som en jävligt dålig människa, att jag har svikit mina föräldrar som älskar mig djupt.