Kommer inte bort från min ångest

Hallå

Vet inte riktigt i vilken ända jag ska börja men under många år under min uppväxt har jag varit deprimerad, jag vet orsaken till varför jag har varit det och fortfarande är det men har aldrig tagit mig i kragen och sökt hjälp hos någon.

Jag tror att skulle jag bara kunna få prata av mig hos någon så skulle det kännas lättare, men problemet är att jag inte vet om jag kan lita på någon annan.

Om dessa saker kring mitt förflutna skulle komma ut hade jag antagligen inte orkat leva mera, och jag skräms ständigt av den tanken, att det faktiskt skulle kunna komma ut..

Är det någon mer som hör det jag säger till en psykolog? Sådant man berättar finns väl i papper hos psykologen sedan menar jag?

Jag är bara så trött på att min ångest äter upp mig och man känner sig berövad på sina färger som en gång fanns där.

Har jag otur och får en skitpsykolog kanske allting bara blir värre? För berättar jag om allting som jag mått dåligt för har den personen mitt liv i sina händer.

På senare tid tycker jag det har blivit värre,försökt fly till droger etc. och hälsan är inte den samma längre och jag ser vart det kan bära om jag inte gör någonting åt det, och dö i en överdos som ugn vill jag inte, vill inte vara den som tragiskt fastnade i drogerna och avled.

För ett tagsedan under ett rus kom jag till den här insikten, att jag såg det ur ett större perspektiv, och struntade därefter i drogbiten.

Jag vet vad jag vill, jag vill kämpa för att leva lyckligt, jag vill vara en god männsika, göra goda saker,vara älskad och älska tillbaka.

Frågan är bara hur jag finner vägen dit, kan jag någonsin komma till ro om jag lever i vetskapen att någon annan människa vet om mitt förflutna?

Verkar som att många varit missnöjda med sina psykologer och att de ibland känt sig lurade/överkörda, och jag tänker då på vad man har att förlora, en psykolog kan väl bli av med jobbet, men jag kan förlora mitt liv..

Iallafall så jag känner just nu.

Funderat på anti-depptabletter? Det kan iaf hjälpa en på traven så man kommer ur de jobbigaste stadiet. Du säger att du vet orsaken till varför du mår dåligt? Fokusera där, testa att prata med en psykolog, kan mycket väl hjälpa. Och självklart har de tystandsplikt, de kommer inte säga nåt till någon.

Jag har faktiskt aldrig provat anti-tabletter, det jag är rädd för är att man bara kommer fastna i det för gott, att man en dag inte kommer ur dem eller att det bygger på med andra tabletter under tidens gång.

Så det finns inte en chans att någon annan får reda på det man berättar?
Skrivs inte allt ned som man pratar om?

Ingen betryggande tanke att sådant skulle finnas som dokument menar jag.

Vill inte att folk runt omkring skall veta att man pratar med psykolog

Psykologen har tystnadsplikt sålänge du inte delar med dig av dina kriminella handlingar, om du nu har några.

Okej men gäller det allt mellan himmel och jord?
Finns det inte vissa bestämmelser för vad som är relevant och inte?

Sådant hade ju varit bra att veta

Enda undantaget från tystnadsplikten är väl brott som kan ge minst två års fängelse, dvs "grova brott", samt om det är uppenbart att du planerar att skada dig själv eller andra, har jag för mig.
Men det bästa är väl att maila din lokala psykiatrimottagning och fråga.
Men din psykolog kommer inte att polisanmäla dig för att du använt/använder droger. Dock finns en överhängande risk att h'n kräver drogfrihet för att fortsätta terapin. Men det kan ju vara olika från en situation till en annan.

Men jag tycker definitivt att du ska pröva ssri-antidepp ett par månader, exempelvis fontex ( fluoxetin) . Funkar den som den ska, ger medicinen dig kraft att orka ta dig ur svackan, och ta tag i vad det nu är som gör dig ont. Om du går till en psykolog och känner att den här personen är helt fel, så kan du ju faktiskt avbryta projektet, eller uppsöka någon annan. Men ge det en riktig chans, det är det värt. du ehöver ju inte berätta dina allra innersta hemligheter under första mötet, liksom.

Under första mötet kan du ju höra dig för om hur dom gör med journaler, vad som skrivs ned, och vilka som har tillgång till journalerna.

Lyssna tribiani, en psykolog är utbildad till att hjälpa människor som på något sätt inte mår bra mentalt. Denne kommer att göra allt i sin makt för att komma till botten av vad som är problemet. Och jag garanterar dig att ingenting kommer att sippra ut, för annars kan du stämma skiten ur psykologen för att han/hon bröt tystnadsplikten.

Allt DU måste göra är att ta dig ner dit, enklare än så är det inte. Och kom ihåg, psykologen kommer inte riskera hans livsverk genom att yttra en patients hemligheter. Hans rykte står på spel.

Okej, det låter lite bättre nu efter att jag läst era svar.

Kom att tänka på en sak till, och det är att detta som jag mår dåligt för, var under en period när jag inte hade fyllt 18 ens så då borde det väl knappast vara någon fara heller.

Förhoppningsvis tar jag mig i kragen någon dag och söker efter hjälp, jag vet att jag behöver det, bara det att man ska kunna lita på någon annan med.

Jag förstår din sits, jag har varit där själv så jag vet vad jag pratar om. Det är självklart väldigt viktigt att du känner ett förtroende för din psykolog eftersom du ska prata om vad du känner och hur du mår. Dock kan du ju börja försiktigt, sedan kommer du att känna ett förtroende för din doktor. Det är jag nästan säker på! Du har ingenting att förlora, bara en väldigt massa att vinna! Detta är ett första stort steg mot att må bra igen!