Jag bryter fan ihop..

Denna dag har varit något konstig..
Skolan började inte förns kl 12 men lyckades ändå sova över detta så jag blev hemma (typiskt mig..:/) Hur som helst så bor jag ensam och går 3dje året på gymnasiet.. Drog på fest runt 20 snåret hade allmänt trevligt, tiden går och går... skulle sen sova hos tjejen men min skjuts anländer aldrig så jag bestämmer mig för att gå till sista nattbussen hem. Drack inte så mycket under kvällen pga att jag skulle ta mig hem/tjejen. Hur som helst går jag till bussen i god tid (stod och väntade i 30 min innan den kom.) När jag ser bussen komma tar jag upp mitt busskort med reflex på och viftar lite grann för att bussen ska stanna. (det var ganska mörkt där.) Men inte fan saktar han ens in han som kör bussen brakar förbi bara... Så där står jag klockan är 2 och jag har 2 saftiga mil att gå hem.
Jävligt förbannad på busschaffisen (vilken blådåre det nu kan ha varit.) Då var det bara att börja gå hemåt i tjocktröja med "orkanvindar enligt aftonhoran". Kallt som fan var det iaf + att det blåste.. Under färden hem börjar man tänka på sin döde far som man inte sörjt mycket tidigare och hur meningslöst allt är.. och nu sitter jag här och tycker livet e skit.. tjejen har dumpat en dessutom och inget är positivt.
vad ska man göra egentligen?
(sorry om inlägget är lite luddigt, men jag är tyvärr inte i bästa skick för att berätta hela historien i detalj..)

Känner igen mig i den situation du beskriver, men kan inte ge någon tröst, bara förståelse Många motgångar på en och samma gång tenderar att göra en deppig, svårt att hitta något positivt med ens existens vissa dagar...

när min kusins mamma dog så fick jag stå upp som vän för han.
Det han gjorde som nog satt sina spår i han var att inte vissa nån känsla.
han lät sig inte gråta, eller pratade om det.
idag mår han nog inte alls bra, han ljuger som fan för att folk ska tycka
om han mer och hittar på dom mest dumma sakerna på fyllan (säger dumma saker menar jag då)
tro han skulle behöva en psykolog från början, men han förnekade ju att han var ledsen, även ifall man märkte hur ledsen han var.
testa gå till psykolog om det? bruka ju hjälpa att få prtata ut om det.



gå och lägga dig sen på morgonen känns det nog bättre, fyllan bruka förvärra saker ju.

men om tjejen dumpat dig, så bruka det kännas väderlöst ett tag.. men hitta nåt annat att göra så länge, spring, träna eller umgås med vänner.

självömkan är ochså skönt ibland
men inte i förstora mängder

blir nog bättre om ett tag, även ifall det tar sin tid!

men som sakt psykolog skulle jag nog föredra om jag var du!

ha d!