Modern konst är ren smörja

Vad jag har förstått stämmer det här. Gallerister jobbar ju med att "ha näsa" för konstnärer och de flesta utgår från vad de själva gillar. Men det är också ren basic i försäljning - gillar man det man säljer är det lättare att sälja. Och så handlar man med sån konst man själv förstår och kan stå för. (Warren Buffets regel nr 1 är ju att man inte ska satsa aktier i branscher som man inte förstår sig på)

Men det här innebär ju faktiskt i sin tur att om man hittar en gallerist som verkligen gillar det man gör har man en chans att få ställa ut, även om man inte har sjuttioelvatusen meriter, eller kanske nästan inga alls. (Bokförlagen gör ju ungefär samma slags risktagande när de satsar på debutanter)

Jag tenderar själv att tycka att mycket av vår kära "provocerande" moderna konst är ren skit. Men bara för att jag inte tycker om viss konst säger det ju inget om dess kvalitet.

Från och till har jag genom åren funderat på om det finns någon definition av vad som är bra konst och inte. Naturligtvis kan man värdera konst efter hur hantverksskicklig konstnären är. Jag kan emellertid tänka mig hantverksmässigt högstående alster som inte säger mig något, medan ett mer klantigt utfört alster kan intressera mig mer beroende på vad det uttrycker. Med åren har jag funnit mig i att inte längre fundera över vad som är "bra" respektive "dålig" konst utan har numera uppfattningen att det till syvende och sist är i betraktarens öga som konstens kvalitet ligger. Där den ene ser en tankeväckande och intressant installation, ser den andre inget annat än obegriplig smörja. Oftast hamnar jag bland den sistnämnda kategorin. Men varför skall jag döma, när det finns andra som tycker om det?

Det enda som kan göra mig engagerad i debatten om bra eller dålig konst, är om jag måste vara med och betala för den över skattsedeln. Det gillar jag inte. Jag vill gärna låta konstmänniskor av alla slag hålla på med den konstnäriga uttrycksform som de gillar bäst, men jag vill inte betala för annat än det jag själv tycker om. Med andra ord, det är helt OK med konstnärer av alla slag men jag vill inte försörja dem via skatten.

Varför har du ordet provocerande inom citationstecken?


Hela första stycket är jag enig med dig i. Det andra inte.

Ja visst är det så, men de ger knappast dessa nyexaminerade konstnärer en solo-show, eller sätter prislappen på 100,000,000, eller hur? Och om man nu inte är ny-examinerad från den lokala konsthögskolan (vilket de absolut flesta konstnärer förmodligen inte är) så är det inte så mycket att gå på.

Ordet 'mässa' använde jag dock väldigt slarvigt, ber om ursäkt för det. Jag menade förstås att sälja tavlor på egen hand, utanför galleri-sfären. Mässa var bara det första som dök upp i huvudet vilket självklar är helt fel.

Museer bedriver kanske inte försäljning, men de behöver ändå locka folk och de vet mycket väl att tavlor som säljer är tavlor som folk bevisligen gillar. Försök ta in din konst på ett större museum utan någon bakgrund som arbetande konstnär. Du behöver nästan vara DaVinci's reinkarnation för att de över huvud taget ska överväga att ta in det. Mindre museum... visst. En del lokala platser tar in mycket lokal konst. Men man kommer ändå inte lyckas driva upp sina priser något vidare mycket på det sättet.

Om 'de' i första stycket är gallerierna så kan de faktiskt mycket väl ge soloutställningar till nyutexade konsthögskoleelever, men ofta vill man väl vänta och fasa in konstnären med grupputställningar, kanske en presentation på en mässa. Det kan vara en rätt stor börda att lägga på en person som står i akt att påbörja en konstnärlig karriär.

Ett av få undantag är Gunnel Wåhlstrand, som endast två år efter att hon gick ut Kungliga Konsthögskolan hade enmansshow på Galleri Andrén Schiptjenko, och - om jag inte minns fel - endast visade ett fåtal verk, alla med priser över 100 000.

"Provocerande" har jag inom citationstecken för att den tilltänkta provokationen ofta endast förorsakar endast ett höjt ögonbryn hos betraktaren. Åtminstone så länge konstnären som provocerar gör det från vänster, det är så stereotypt.

Roligt f.ö. att vi är överens om det väsentligaste beträffande konstbegreppet. Finansieringen är ju en helt annan sak och där respekterar jag din åsikt.

59000 spänn för en pappkartong och en trasig telefon? vad är det för folk som köper sån skit?
http://www.ebay.com/cln/ebaycollecti...5/310322442015

Vem är det som bestämmer vad konst är ?

Här är lite vettig läsning:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Institutionell_konstteori

http://www.bokus.com/bok/97891882489...gar-pa-vatten/


Rätt komplexa begrepp, men i korthet;
Du blir konstnär, lättast, genom att gå på Konsthögskola och där ta minst en Master. Då blir det lättare att söka stipendier, få utställningar, och det du gör får värde. Dock inte lätt att bli antagen.
Finns även självlärda konstnärer, som Jeremy Deller och även då Lars Vilks. Han är dock utbildad teoretiker.

Många tror att konst = bra. Så är det inte. Konst är ingen kvalitetsmarkör, enligt mig. Det kan vara asdåligt men ändå konst.

Vilka köper det? Rika samlare, konstinstutioner (som musèer och gallerier stiftelser osv).

Kram

Helt skruvad värld verkar det vara för mig som inte är insatt hur vet man då om man ska ge bra eller dåligt betyg på skolan :P

Jämför med mat. En maträtt kan vara god eller äcklig. Men det är fortfarande mat.

Konstnär är något man nästintill föds till. Går inte att bli en framgångsrik konstnär om man inte alltid har haft ett visst intresse och talang för det.