Modern konst är ren smörja

oj, oj. Oj, du var allt trög.

Okej, jag ska försöka förklara riktigt, riktigt enkelt den här gången så att du förhoppningsvis har en möjlighet att förstå.

"Slottherren" ansåg INTE att de som spelar fotboll "bara är en massa män som springer efter en boll".
Han använde citationstecken = " "
Han använde citationstecken för att han gjorde en jämförelse.
Jämförelsen är mellan [de som inte förstår modern konst] och [de som inte förstår fotboll].
han menade alltså = Att kalla all modern konst för "smörja" är ungefär likadant som att säga att fotboll "bara bara är en massa män som springer efter en boll".

Han menade att det blir fel att generalisera modern konst om man är okunnig.
Han menade att det blir fel att generalisera fotboll om man är okunnig.
Han gjorde en jämförelse mellan de två sakerna utan att värdera fotboll eller fotbollsspelare.


F.ö. svarade till Slottsherre, inte till den fiktiva damen. Slottsherre menade exakt det du skrev. Om det var ett svar till den fiktiva damen och du i själva verket förstod vad Slottherre menade var det extremt otydligt och dåligt formulerat och bara upprepade vad Slottsherre menade. Jag betvivlar starkt att det var din avsikt utan snarare en sent tillkommen undanflykt/nödlösning.

Angående en viss Dan Appelblad och behovet av ett nytt konstbegrepp:

"Det som hänt på senare år är att medierna hoppar över den snorkiga konstvärlden och låter dokusåpadeltagare och reklamare, eller som nu 45-åriga folkölsslackers i Malmö vara konstnärer och behandla dem som det. Konstskandaler säljer. Med en mindre nogräknad och desto mer spekulativ malmögallerist blir det snabbt utställning också. Att galleriets status i konstvärlden är lika lågt som den estetiska och konceptuella nivån på Dan Parks alster spelar ingen roll."

Det hade möjligen varit roligt som du tycker om inte både galleristen och konstnären i fråga hotades av fängelse för att ha utryckt en konstnärlig åsikt. Som det är nu sparkar Nils Forsberg nedåt och slickar uppåt som en sann ryggradslös konstnärspolitruk. Parks är kanske en usel konstnär men Forsberg är nog sannolikare en usel människa.

Det här är väl ändå ett praktexempel på vad som brukar benämnas härskarteknik och förminskande? Är det det som är så ball?

Det är bara det att Park hade en villkorlig dom hängande över sig. Dvs det gäller att göra allt mer än rätt om man skall handskas med heta potatisar som han. Och att någon i malmötrakten säger sig behöva fly till utlandet grunderna räknas liksom inte. Danmark ligger närmre nu.

Sedan så är Appelblad de ryggradslösa politrukernas okrönte konung. Trots att det finns en övertydlig tendens i hans verk så står han inte för någonting. Märkligt, va? Det skall bli så skönt när valrörelsen börjar och få läsa och höra alla som faktiskt står för saker. Ehuru blygsamma och halvt utstammade.

Vad betyder de orden? Vi levande varelser har sökt att dominerat varandra sedan livets begynnelse. Vad är det som säger att framtiden skulle bli annorlunda?

Då skall jag försöka förklara så att ni känsliga konstnärssjälar förstår. Jag struntar högaktningsfullt i slottsherres fotbollscitat. Det jag reagerade på var: "Att diskutera med någon som avfärdar all modern konst som smörja är lika meningslöst " Notera meningslöst att diskutera, har du noterat det än så att jag kan fortsätta? Annars får du läsa om tills du noterat det.

Då kan vi fortsätta. Jag är av en annan åsikt än slottsherre nämligen att man SKALL diskutera med just de som inte förstår. Hur skall de annars kunna lära sig att förstå? Jag har alltså inte för avsikt att frälsa någon men om man tar avstamp i ett ämne så går det oftast diskutera även andra ämnen trotts att en av parterna har en avvisande attityd.

Att du nu vill lägga in en annan tolkning i min text än den jag ursprungligen avsåg är naturligtvis helt i sin ordning eftersom vi trotts allt är i ett kulturforum och bör ha högt till tak samt friheten att tolka men det innebär inte att din tolkning av vad jag avsåg stämmer med min avsikt. Så du och de andra som läser texten kan fortsätta tolka den som ni vill men det innebär inte att er tolkning har något med min ursprungliga tanke att göra.

Att jag anser att ditt sätt att nedvärdera Parks liknar hur mobbing brukar gå till och att det i alla händelser inte är speciellt kul även om han nu verkligen är värd ditt förakt.

Att det inte skulle finnas några konstnärliga kvaliteter i hans verk tycks både i ditt fall och Nils Forsbergs vara betingad av politiska hänsyn och inte av några sorts generella kriterier.

Ja. Jag håller med dig. Det är ren smörja i allmänhet - sedan finns det ju givetvis undantag - men i det stora hela så är majoriteten skit, andefattigt och fantasilöst. Många moderna "konstnärer" har faktiskt ingen talang - däremot så har de väl ett utbrett nätverk och är bra på affärer, vilket är viktigare i dagens läge. Säger jag som livnär mig som konstnär/hantverkare - kanske jag är lite bitter.
Modern konst hyllas ganska mycket, speciellt inom urbana kretsar. Men så är det ju fult att ha rötter och traditionell smak nu för tiden (om du är vit vill säga)

I min åsikt och vad jag har kommit fram till, så har det att göra med Frankfurtskolans påverkan på vår kultur. Allt som var vackert ska nu bli fult. Om någon har lust att spinna vidare på den idén så kan jag rekommendera att lyssna på detta extremt intressanta radioprogram med den fantastiska irländska konstnären Gavan Kearney. Radioprogrammet heter: "The State of the Art, Corrosive Counter-Culture & Attack on Beauty." Intervjun görs med vår landsbroder Henrik Palmgren.

http://www.redicecreations.com/radio...RIR-131206.php

Nu är det ju så att hela grejen med att sälja konst är mycket mer komplicerat än att bara hänga upp kladd på väggen och hoppas att någon är dum nog att betala en miljon. Det handlar om värden som tillskrivs en individuell konstnärs verk, och det värdet stiger i och med att h*n lyckas sälja sina tavlor. Genom att just sälja sina tavlor kan konstnären säga "mitt arbete är värt så här mycket, för det är vad folk redan har betalat". Om en annan konstnär som är precis lika duktig på att måla, men som inte har byggt upp ett namn inom konstsfären, begär samma pris för sina verk kommer h*n inte att sälja ett skit därför att det inte finns någon garanti att h*ns verk verkligen ÄR värt så mycket pengar. Banken kommer inte heller att acceptera h*ns tavlor som garanti för att kunna ta ett lån.

Grejen är den att många konstnärer verkligen är otroligt duktiga. Ett problem med att sitta så här och intellektualisera och generalisera är att man verkligen måste se konstverken I VERKLIGHETEN för att bedöma dom. Färgerna, djupet, storleken... när man ser en del konst är det en helt annan grej än att se dom på en bild i datorn eller ens som en reproduktion. Picassos tavlor eller Paul Klees kan verka rätt banala, men ser man originalen, oj oj oj vilken ofantligt skillnad det är. Det är svårt för nutida konstnärer att skapa samma impact. Det är definitivt något speciellt med riktigt duktiga konstnärer som inte går att reproducera. Det här är det egentliga orsaken till varför vissa är riktigt berömda och kostar pengar. Det finns helt enkelt ett fåtal, både då och nu, som står högre upp och är bättre än de andra.

Helt rätt. Viss konst går inte att reproducera. Ett bra exempel är impressionisterna. Deras konst blir stendöd på reproduktioner. Helt enkelt för att effekten uppstår när ljuset leker i färgernas ojämna ytor.
Det som på nära håll är en samling färgklattar förvandlar till skimrande underverk när man tar några steg bakåt.
I en reproduktion händer ingenting. Den ser likadan ut hela tiden, därför att den är platt.

Ja, men nu talar vi enbart om en konstnärs NAMN och RYKTE, och inte deras förmåga att måla. Det finns grymt många konstnärer där ute som är VERKLIGT DUKTIGA, på riktigt, men de flesta kommer ändå inte kunna sälja tavlor för miljoner bara för att de råkar få möjligheten att ställa ut sina tavlor.

Det ser i regel, något förenklat ut ungefär så här: Delad show på galleri -> solo-show på galleri -> utställning på museum -> kunder som betalar riktigt höga priser. Detta är den traditionella karriärstegen för konstnärer och kan ta väldigt lång tid. Värdet på ens konst stiger i och med att man lyckas med dessa steg - konstsamlare har koll på detta. De som betalar riktigt mycket köper knappast ens från gallerier, utan rör sig i muséum-kretsar.

Men för att kunna ställa ut på museum måste du först ha ett riktigt bra CV och bevisat att du kan sälja riktigt bra på solo-utställningar på gallerier. Detta är muséets garanti på att dina tavlor faktiskt kommer att sälja. För att få en solo-show behöver du i sin tur bevisa för galleri-ägaren att du kan sälja riktigt bra på delade utställningar, och för att komma dit behöver du i regel ha sålt en del verk redan innan det, till exempel genom mässor eller liknande. Det finns andra som kan förklara det bättre än vad jag kan, men det finns en hel del logis i detta - priset en konstnär kan sätta är över huvud taget inte baserat på hur duktig h*n är på att måla, utan hur bra h*ns tavlor SÄLJER. Galleri-ägare och konstsamlare känner till det mycket väl och kan ibland följa utvecklingen av konstnärer innan e köper av dem.

Museer skiter rätt mycket i hur bra du säljer, mest pga de inte själva bedriver någon försäljning. Men det är sant att intresset för en ökar iom en museeshow.

Det vanligaste gallerister gör är att plocka lovande konstnärer på konsthögskolornas utställningar, och tro mig, de flesta gallerister gör betydligt mer på egen smak än på hur bra konstnärerna sålt på gruppupställningar.

Mässor kommer du i allmänhet inte in på som oberoende konstnär, du behöver ett galleri som jobbar med dig och tror på dig. Ett gallerikontrakt är ett ömsesidigt risktagande konstnär/gallerist. Det är heller verkligen inte bara målare som får gallerikontrakt.