Vad låg bakom skapelsen?

Om vi nu är någon högre makts skapelse,vad är då meningen med allt tror ni?
Är vi till för förnöjelse för någon,likt ett akvarium som någon kan sitta och titta på för att få tiden att gå?

Eller ett experiment av något slag?

Är vi kanske till för att stärka någons ego o självtjänsla?

Eller av ren godhet,för att det är så roligt att springa runt på denna planet mellan svältande och krigsdrabbade?

Kanske är vi en slavfarm där vi snart är tillräckligt många för att börja skördas av?

Vad tror ni,någon tanke och mening måste ju ligga bakom isåfall?

Livet är ett slagfällt brukar jag säga, ett slagfällt mellan god och ond, rätt och fel, ljust och mörkt, bra och dåligt!

Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss..." (1 Mos 1:26).
Gud skapade alltså oss av till sin egen avbild, efter Guds egen Art!

Guds avbild, likadan som han, odödlig som han - en varelse med evigt liv, som liksom han själv existerar "från evighet till evighet", en varelse som är fullkomlig (Matt 5:48) i alla avseenden!

Gud skapade oss, Gud skapade människan och han skapade en länk mellan oss och denne(Gud) själv. tror du det finns en länk mellan en apa och Gud? svar nej. Varför? Därför att Gud skapade oss för att han ville ha en varelse som är fullkomlig i alla avseenden.

Gud har gett oss den fria viljan men detta medför också ett val som vi måste ta. Människan måste själv välja att gå Guds väg. För att kuna ta steget från dödligt till odödligt, från ett fysiskt tillfälle till en andlig, från ett icke evigt liv till ett evigt liv.

Gud skapade oss som sin avbild och med fri vilja och allt det där,det har jag hört.Men varför? Ville han ha kompisar,kände han sig ensam?

Är det för våran skull för det är så kul att finnas till?
varför skall vi gå från dödligt till odödligt,Vad krävs av oss i dagsläget för att bli odödliga?

Skulle man orka med ett oändligt liv ?

Det ter sig lite konstigt att vi ska känna smärta (både fysiskt och psykiskt), svek, hunger, kyla, svält, sjukdomar, skador osv i ett liv för att sedan (om man följt de standarder som religioner kräver) belönas med evigt liv.

Vilken gud kräver sådana sjuka saker, ska man visa sig värdig på något konstigt sätt? Varför njuter gud av att man lider? Sadist?

Eh, är det inte människan som har skapat livsvillkoren i samhället då, Gud vill väl inte att någon lider, det är väl människor i de högre skikten av samhället som styr hur samhället ska fungera och är de sadister och njuter av att plåga folk är det dem som man ska angripa. Alla religioner har tankar om moral och etik men det har alltid varit människor som har bestämt vad som är moraliskt och etiskt riktigt och oavsett religion så kan man göra fel när man kräver att människor ska följa moraliska och etiska regler, det gäller inte bara de Abrahamitiska religionerna.
Resten av dina tankar ryms väl under det man kallar för teodiceproblemet som jag förstår det

Om personer i kyrkan, mosken, synagogan, buddisttemplet eller vad det nu är, gör fel för att de är giriga och tokiga och har missuppfattat och tolkat sakr och ting fel innebär de ju inte automatiskt att det är fel på religionen. Männsikor har en egen vilja, ingen religiös människa är en viljelös
nickedocka, inte ens Dalai Lama, påven eller någon annan människa.

Ok !människan är ett klantarsle som har skapat sitt eget lilla helvete. Adam och Eva dom trögisarna åt av kunskapens träd.Så nu fick vi andra lång näsa..
Och tolkar man någon av dom instruktionsböcker vi fått till handa fel så är det ju inte fel på dom, utan vi korkade individer som inte klarar av att tolka dessa lättförståligt skrivna böcker.Ock vilken bok man sen skall läsa det borde man ju faktiskt veta, speciellt när man får så lång tid som 70-80 år här på jorden..

Allt detta verkar ju vettigt och så,men fortfarande har jag inte fått något svar på min fråga?

Var det så att gud vaknade upp en morgon och tänkte..
Just ja! människor måste det ju finnas,och sedan skapade han oss för vi måste faktiskt finnas!(det bara är så)..

Eller vaknade han upp en morgon och hade långtråkigt,och tänkte att lite underhållning vore inte fel.Jag skapar till några förvirrade Homo sapiens som får springa omkring med fria viljor och klanta till det,kan nog bli rätt så kul!

Eller var han helt enkelt ensam och ville ha sällskap...

Man planterar en blomma för att ha något vackert att se på,man sätter en potatis för att få något att äta,man kan skaffa ett fadderbarn någonstans för att man känner att man vill hjälpa till lite..

Att skapa någonting som inte finns, borde väl rimligen också ha en mening eller finnas en tanke bakom?

Personligen tror jag på att om gud har skapat oss så tror jag vi är underhållning.Om han varit ensam och velat haft sällskap tror jag inte han varit så svår, och ställt sådana hårda krav på oss i begynnelsen...

Och av godhet för att det är så himmla kul att finnas.....njaaa det går bort oxå tycker jag.Då kunde väl vi fått komma till paradiset direkt tycker jag nog.

Våran existens måste ha en djupare mening tror jag,är det ingen som vet ?

Svaret är inte självklart men att sätta en bakomliggande kontext till det hela ter sig ologiskt då det inte finns några bakomliggande premisser som stödjer slutsatsen. Det är ett oförtjänt rykte att alla som inte tror på gud tror att existensen är baserad på slump när den snarare beror på oändligheten, men på grund av att människan är en varelse som dör, således har tiden en större affekt på oss, så kan vi inte förstå oändlighet. Det är samma anledning varför vi inte kan se 4 dimensionellt i 4d, eller att ett ting som bara kan uppfatta 2 dimensionellt inte skulle kunna se i 3d.

Godhet och ondska är något högst subjektivt, att erkänna någon absolut sanning inom moral och etikens ramar är onaturligt. Vi finner svek i många flockdjurs beteende då de jagar bort den svaga alphahanen när denna blir svar och krig ser vi dagligen hos livsformer såsom myror som attackerar närliggande stackar, frågan är om inte dessa handlingar bara har fortsatt att utvecklas hos människor och att vi senare har påtvingat våra moraliska värderingar på handlingarna.

Det ligger ingenting bakom skapelsen. Allt ligger i skapelsen.
Om det skulle ligga något bakom skapelsen så är det en tanke. Den tanke (logos) som Johannes skriver om i Joh. 1:1.

Så skapelsen var en handling utan vare sig tanke eller mening!

Som sagt, hade universum och vi skapats av "en gud" så blir det hela väldigt snabbt ologiskt och mest nonsens. Finns det fler gudar? Varför ville "vår" gud att vi endast skulle tillbe denne och inte andra av dess "släkte". Var det en liten osäker jävel som ville ha makt över något som h*n inte hade i sitt "eget universum"?

Eftersom jag inte tror på något gudomligt är tankarna föga intressanta att gotta ner sig i. Försöker vi finna svar på en sådan enkel fråga i de böcker som behandlar och beskriver gud så lär vi inte få några svar...

Precis alltihopa blir så väldigt ologiskt och osannolikt,om det inte finns någon tanke eller mening bakom!( eller mitt i om man önskar så !)

Om vi nu är någon högre makts skapelse,vad är då meningen med allt tror ni?
Meningen med medvetande är upplevelse via perspektiv
Är vi till för förnöjelse för någon,likt ett akvarium som någon kan sitta och titta på för att få tiden att gå?
Vår egen förnöjelse
Eller ett experiment av något slag?
Vårt eget experiment
Är vi kanske till för att stärka någons ego o självtjänsla?
Vårt eget ego och självkänsla
Eller av ren godhet,för att det är så roligt att springa runt på denna planet mellan svältande och krigsdrabbade?
Lidande existerar bara i form av perspektiv, medvetande väljer sitt eget perspektiv.
Kanske är vi en slavfarm där vi snart är tillräckligt många för att börja skördas av?
Nej, vem skördar skördaren isåfall? Om separation i existens existerar så är den en evig cirkel, därför är det omöjligt att vara en slav.
Vad tror ni,någon tanke och mening måste ju ligga bakom isåfall?
Meningen med existens... Allt har alltid existerat eftersom tid inte finns, bara i form av perspektiv. Därför kan inte existens sluta existera och existens kan inte ha någon mening. Jag vet inte, men mening tror jag inte på, mening betyder att sträva mot någonting, det finns inget att sträva mot eftersom allt redan existerar, och allt/existens är det enda som existerar, men existens kan låtsas att det inte är det enda som existerar (människor t.ex). Ogreppbart.