Graffiti relaterade brott och straff,mm

Fick själv 2 mån samhällstjänst för detta runt 2017-2018

Någon som har tagit tillbaka ett erkännande i rättegång och inte blivit dömd? För att hålla det kort så har jag "erkänt" men inte bokstavligen utan att jag "antog" att jag kunde erkänna efter att ha hållt mig till ingen kommentar. Torsken bryr ja mig inte om riktigt men undrar bara om det är någon vits med att försöka.

https://lawline.se/answers/att-aterkalla-ett-erkannande

"Det är även fritt att återkalla sitt erkännande (35 kap. 3 § RB).

Om du väljer att återkalla ditt erkännande så kan domstolen ändå ta med i sin bedömning att du tidigare under processen erkände, men det är troligtvis inte tillräckligt för en fällande dom utan annan bevisning i övrigt.

Om du skulle bli fälld i tingsrätten kan du överklaga domen till hovrätten inom tre veckor från det att domen meddelades.

Sammanfattningsvis kan du alltså återkalla ditt erkännande. Det innebär dock inte nödvändigtvis att du inte kommer att fällas för olovlig körning, men dina utsikter för en friande dom kan bli bättre. Om du skulle fällas i tingsrätten så kan du överklaga domen till hovrätten."

Personligen har jag inte gjort det.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Solidariskt_ansvar

Tackar för svar. Kan väl testa de skadar inte

Jag gjorde det i ett narkotikabrott mål då en gammal polare bestämde sig för ta med ett kg hasch i bilen utan vår vetskap. Resulterade i 3 månader häktning. Jag tog tillbaka mitt erkännande i rättegången med förklaring att jag ville bli släppt utan att gola.


Alla förutom polaren som sedan erkände blev friade

Torskade för 4 år sen och inte hört nått efter det.
Hade brutit foten för nån månad innan det hände och typ precis börjat kunna gå på foten igen. Visste att det var en bra dum idé att dra å måla när man knappt kan gå ordentligt och springa var så gott som omöjligt men hade blivit så jävla uttråkad av att sitta hemma med gips i flera veckor så jag drog ut ändå. Tog bilen till en viadukt som jag trodde skulle vara tillräckligt avsides för att kunna måla i lugn och ro. Parkerar bilen en bit bort och går till viadukten och börjar måla.

När jag är nästan klar ser jag att det ställs sig en bil en bit bort bakom ett par träd, bilen var igång men lamporna var avslagna. Börjar direkt försöka skynda mig där ifrån så snabbt jag kunde men med tanke på att jag precis börjat kunna gå med foten gick det inte snabbt. I samma veva som jag börjar halta där ifrån tänder bilen sina lampor och börjar köra i full gas mot mig. Jag hinner komma ut ur viadukten och ta mig över vägräcket i en graciös, om än rätt så handikappadstil med en teknik som påminner lite om sälar när dem jagar på land. Väl över är bilen redan ikapp och ut kommer nått förbannat pretto som skriker "Stanna! Polis!"... vilket inte hjälper... Jag fortsätter min otroligt klumpiga flykt mot skogen som är bara några meter rakt fram. jag behöver bara ta mig över en brant slänt och ett parti med väldigt högt gräs för att komma in i det skyddande mörkret och bort från gatuljuset. Jag tar det första steget ner för slänten med min fot som jag egentligen inte får belasta och det hugger till ordentlig i foten och den ger vika så jag faller och tummlar runt ett par varv tills lyckas få fotfäste och kommer på benen igen är nu ungefär halvägs ner för slänten. Jag kastar snabbt bak en blick och ser att polisen är nu på toppen av slänten. Hastigt återupptar jag min flykt. Första steget flyger jag fram som en antilop på, det andra steget jag tar hugger det till och än engång tummlar jag runt som en nyckläckt fågelunge som hoppar för tidigt från boet. Den här gången hann jag inte ens ställa mig innan snuten var på mig.

Efter att han har fått vålla lite smärta, skrika lite kränkningar på en och bete sig som ett rövhål med hemorrojder ett tag lugnade han ner sig lite och drog med mig till bilen hans. Där berättar han att vi måste vänta på hans kollegor för han är inte i tjänst utan var på väg hem från jobbet när han såg mig. Efter ett tag kommer det 2 polisbilar med totalt 4 poliser. Dem förde ett litet förhör i bilen med mig vart jag lämnade ett erkännande. Säkert korkat men jag gjorde det dels för att jag vart tagen på bar gärning och hade glömt att hiva bort dem använda capsen från fickan när jag sprang och som dem senare hittade under visiteringen så tänkte att jag ändå var rätt körd och dels så var inte alls sugen på att dem skulle börja jävlas med en å dra med en på stationen å riskera pissprover eller nån ordentligare visitation på mig än den jag hade innan för då skulle dem hitta påsen med oxys som jag hade i kalsongerna. Tillslut släppte dem mig och jag började halta in mot stan men när jag sett att alla snutar har åkt förbi gick jag tillbaka och hämtade bilen å for hem.

Nu har det gått 4år och inget har hörts. Om jag förstått det rätt är det 1år kvar tills det blir preskriberat och börjar nästan hoppas på att dem har glömt en eller nått men det känns lite väl naivt å tro det. Men vad är det som tar sån tid? Erkände ju så det borde ju gå snabbt. Håller dem på och försöka knyta den här graffen med andra graffs jag gjort? Har nån av er behövt vänta så här länge? Kan polisen ha gjort tjänstefel när han brottade ner mig under privat tid?

Är det någon som har åkt fast när de kört tåg som kan berätta lite om hur det är? (Både insidor och panel)
Hur mycket behöver man i snitt betala om man får böter?
Om man inte är myndig måste målsman kontaktas?
Måste polis involveras eller kan man bara betala saneringskostnaden?
Några tips på hur man ska göra för att minimera risken att torska?

Väldigt olika på straff, mycket beroende på hur stort, vart du har målat, hur mycket du har målat osv. Finns nog inget snitt men du bör räkna på ganska kraftiga böter för en panel idag.
Målsman kommer att kontaktas 100% samt troligtvis socialen.
Polis blir garanterat involverade om du torskar, samt husis vid torsk på tåg.

Chansen att minimera är väll att reka ordentligt samt ha planen klar på hur du ska komma undan vid knas.

Kan också bidra med en liten historia som skedde rum för 15 år sen

Som nyblivna 18-åriga ungtuppar hade vi året innan upptäckt hur, vad vi ansåg då, otroligt kul det var att åka billig Finlandsfärja! Närmare bestämt "Silja Galaxy" som redan då hade sett sin glansdagar passera revy decennier innan.

Nu var det dags igen, året efter.

Vi gick ombord, bunkra upp med flera flak öl och 50% Minttu som var på REA.
Jag hade, tyvärr, bunkrat upp med något annat timmarna innan avfärd.

Då jag inte var bosatt i Stockholm passade jag alltid på att besöka Highlights när jag var i Hufvudstaden, och där hade jag denna gång bunkrat upp med en Krink marker samt en hel del bläck..

Tillbaks till båten. Alkoholen flödade i det billiga rummet utan fönster, musiken spraka ur en speaker med AUX till en batteridriven MP3-spelare. Stämningen var på topp!

Runda under fötterna torskas det pengar på Black jack, ciggaretter röks i cigarrrummet, det minglas. "Gissar" att vi hade en kul kväll.
Men, helt plötsligt, mina vänner är borta!

"Vart är dem? Vad fan ska jag göra nu?"

"Jo, jag vet.. LETS GO BOMBING!"

Här är det natt-svart. Inga minnen alls.
Jag har senare mött upp mina vänner och vi har säkert fortsatt, vaga luckor om att det röktes Spice i hytten som en godnattis.

Morgonen gryr, jag och en av mina tre kompisar ligger laser-bakis i hytten och kollar på den lilla TVn vi faktiskt har i hytten.

*BANK BANK*.

Jag - "Säkert Viktor som glömt kortet, jag öppnar..".

Det var inte Viktor. Utanför dörren står två Finska vakter på 2 meter styck.

Vakt - "Varrrr e pehhnnannn..?"
Jag - "V-v-va..? V-v-vilken penna..?"
Vakt - "Om du inte plockarrr frrahm pehhnnan nuuh så vänderr vi upp o ner på rommeeet!!".

Här kunde jag inte tänka. Jag sträckte snällt fram den. Min kompis på sängen undra vad fan som ägde rum. Jag hade nämligen inte nämnt nattens bravader för någon av dem.

De finska jättarna leder mig med en under varje arm. På vägen möter jag mina två vänner som varit och haffat frukost. Deras blickar är inte mindre förvånade.

Nu kastas jag i en cell. Det är en klassisk fyllecell, riktigt karg och kall, med de tunga motorerna som ljudkuliss.
Vad händer nu? Ska jag till Finland?
Tankarna snurra som ett solsystem i mitt bakis-sprängade huvud. Och att vakterna gladligen informerat mig om att detta inte skulle bli billigt dämpade inte min ångest.
Sit-ups för att hålla värme, gång fram och tillbaks på den lilla ytan, en konversation genom väggen med en cellgranne som om det vore något jävla prison break avsnitt.
Dessa timmar kändes som ÅR!

Efter en evighet blir jag utsläppt, som en klen tröst ser jag att vi är i Stockholm i alla fall.
Polisen möter mig varpå ett förhör upprättas.
Vi skiljs åt vid terminalen, men vart är mina vänner? De hade ju aldrig kunnat veta vad som skulle ske, så de har åkt hem.
I T-shirt i piskande Januari snöstorm tar jag mig hem från Värta hamnen till Axelsberg kommunalt. Min kompis var snäll och tog hand om tröja och jacka.

Sen går tiden. Oj vad den går. Hör Nada!

Fram tills en dag. Här i mitt liv har min pappa gått bort väldigt nyligen, samtidigt är jag olyckligt kär. Lite små skör allmänt.
Ett brev dimper ner i brevlådan, jag bor fortfarande hemma hos min mamma så det är bara tur att hon inte såg brevet först.

Jag är kallad till Tingsrätten. Jag har möjlighet till en försvarare, men som jag fattade det var det en extra kostnad om man ändå förlora målet. De hade ju följt mig från handling till godnatts-sömn i hytten på alla tusen kameror båten är utrustad med, det här var omöjligt att vinna, det visste jag.

Jag infinner mig i Tingsrätten.
Det är jag och, ja, domaren och "resten".
Ingen ifrån Silja Line dock.
De börjar att presentera bilder på allt jag taggat. Det är bord, väggar, hissspeglar.

Tinget - "Silja Line har åberopat ett skadestånd på 35.000:-, är det något du tar på dig?"

Jag - "35.000?! Nej, aldrig."

Tinget - "Vad skulle du uppskatta då?"

Jag "Alltså, hade de frågat mig hade jag kunnat skura bort det själv, men säg...
3000:- kanske?"

"Vi förstår. Det är faktiskt så att Silja Line inte redovisat en saneringsfaktura, så vi säger 3000:-. "

Vad fan hände precis? Jo, jag dodgade 32.000:- om deras belopp nu stämde.
Följt av 80 x 50:- dagsböter och 500:- brottsofferfonden. Så 8.500:- totalt.
(Samt att en av kuk-vakterna tog min 18-present i form av en namnbricka i guld..).

Jag elda upp alla dokument när detta var klart och begravde det länge. Har nu sent i livet återberättat det som en i efterhand kul historia för familjen.

Sensmoralen av historien som är självklar..

*Graffa inte när du är full.
*Om du ändå ska graffa när du är full, gör det inte på ett ställe där din enda flyktväg är en livbåt

Tack för mig!

Jag fick lära mig den hårda vägen att man ska vara väldigt försiktig med att lita på folk… En nära vän golade tillslut ner mig så jag torskade taggen jag kört i minst tre år. De hade dokumenterat bombningen väl och fler av mina ”vänner” vittnade mot mig i rätten. Riktigt kaos var det..

Fick 2 års villkorlig och cirka 40k i böter. Ett år in i den villkorliga kunde jag inte hålla mig utan började köra igen. Klarade mig utan torsk som väl är!

Ge man sig in i leken får man leken tåla. Stålar till böterna fanns gott och väl och med tanke på hur mycket jag målat fanns 40k med i beräkningarna. Jag hade mycket hämnd i tankarna efter domen men har släppt allt nu.

Neka alltid, oavsett om du gör det framför polisen och blir gripen (hände mig i somras ). Blev tagen med färg, kladd på händerna och ensam på brottsplatsen dvs bullerplank E4an. Polisen såg allting och plockade in mig i fyllecell. Blev friad ändå, dom orkar nästan aldrig lägga ner tid på att samla bevis och vill därför man tar förenklad delgivning (då erkännande är bevis när dom inte har några handfasta utan utredning).
Neka alltid och ta ALDRIG förenklad delgivning hur hopplöst det än ser ut. Har klarat mig undan alla gånger från skadegörelse tack vara det.