Evig tillväxt, eller?

Dagens ekonomiska system kretsar till stor del runt tillväxt. Ett företag går inte bra för att det tjänar en massa pengar, och sannerligen inte för att de gör ett bra jobb. Det går bra för att det tjänar mer pengar än det gjorde förra kvartalet, året eller annan jämförbar period. Det kan också gå bra om det tjänar mer än sina konkurrenter. Samma synsätt gäller för länder.

Pengar används i dagsläget i första hand inte som en mellanhand för varor och tjänster. Billiga kinesisk skitelektronik och berg av spannmål fungerar istället, liksom kortsiktiga investeringar i ekonomiska derivat av varierande slag, som en mellanhand mellan pengar och mer pengar.

Den politiska retoriken kretsar kring tillväxt, värdeskapande och jobbskapande. Folk skall sysselsättas för att ekonomins hjul skall kunna snurra snabbare och snabbare.

Men är det detta vi vill?

Vad är meningen med att skapa jobb som kan liknas med att sätta på kuggar på de stora drivande kuggarna som inte leder nånvart? Många av oss sitter och gör totalt meningslöst arbete eller ingenting alls under vår arbetstid. Andra bränner ut sig fysiskt, psykiskt, psykosomatiskt eller simulerat för att de av en eller annan anledning inte orkar med längre. Vi göder systemet, får det att vältra sig fram, sätter våra löneslantar i cirkulation genom att köpa skit vi egentligen inte vill ha (och sanneligen inte behöver), pumpa in skattepengar i bidragssystem som har som främsta uppgift att sätta andra människor i syntetiskt arbete. För att ha råd med detta sliter, fifflar, spekulerar eller spelar vi ihop ännu mer slantar.

Skulle vi inte istället kunna sträva efter att minimera antalet arbetade timmar. Slutta stirra oss blinda på BNP(ppp) per capita och istället njuta av livet. Se till att fördela arbete och inkomster mellan oss och sen bara njuta av livet. Jag tror att vi lätt hade kunnat upprätthålla dagens levnadsstandard även om alla jobbade en bra bit under 50% av en normal heltid. Men det är klart det hade varit svårt att upprätthålla norra Europas högsta tillväxt. Hade vi kanske hamnat på efterkälken? Hade vår ekonomi kollapsat utan en evig strävan att hela tiden växa? Hade vi sett en entrepenörsmässigt och vetenskapligt stagnation med en annan syn på vad som är viktigt i livet?

Nåväl, jag klandrar ingen som vill tjäna pengar och tar en chans att göra så om de ser den. Jag kan heller inte säga att jag vet nått system som skulle fungera bättre. Dock tycker jag mig skönja en viss attitydförändring när de yngre av mina kollegor säger sig vilja ha mer ledighet före högre lön. Är detta en stig som leder mot en kollaps av det knappt 100åriga mycket framgångsrika ekonomiska experimentet Sverige?

Tankar, kommentarer?

Så du menar att det är bättre med stagnation? Tänk om dina idéer hade tagits i bruk för 50 år sedan, då har du inte suttit vid någon dator och knappat ned dina tankar just nu.

Men om idéerna tas i bruk i denna sekund, då är vi nöjda?

Nej jag är inte ens säker på att ett annat fokus hade lett till stagnation. Vad tror du?

...betänker att tillväxt ligger nära ökad produktivitet, så kan den diskussionen delas in på olika sätt. Tillväxten kan stagnera inom vissa branscher, åtminstone tidvis, men i ekonomin som helhet i världen tycks det vanliga på lång sikt vara tillväxt, eller ökad produktivitet.
Att produktiviteten sjunker i västvärlden, ledande bl a till att produktion flyttar till andra världsdelar sammanhänger bl a med att politiken kortsluter de ekonomiska mekanismerna, t ex genom att lönekostnaderna ökar omotiverat inom vissa okvalificerade yrken.

Frågan är om denna frågeställning främst är politisk eller ekonomisk.

Tillväxt är lika naturligt som teknisk utveckling, de hör nämligen ihop.

Det är väl ytterst det monetära systemet som används nu mera som gör evig tillväxt till en nödvändighet.



http://www.answers.com/topic/debt-based-monetary-system

Vem är det du tänker dig ska bestämma vad människor vill ha och vad de vill göra om de nu är oförmögna att göra det själva?

Det stämmer inte!
T.ex. gjordes många banbrytande uppfinningar tidigt i Kina, såsom krut. Men eftersom det inte existerade någon äganderätt eller inte ens något verklig konkurrens om makten (utanför hovets konspirationer) så omsattes de aldrig till användbara produkter. Kejsaren använde krut bara till dekorativa fyrverkerier. Långt senare när krutet uppfanns igen i Europa, så var det konkurrensen mellan furstarna som gjorde att det omgående omsattes i produkter såsom vapen, vilket så småningom kom att bli Kinas undergång.

Jag tror inte på evig tillväxt, däremot skapar ju globaliseringen problem.

Plötsligt har det tillkommit 2 miljarder människor som vill ha jobb, prylar och annat. Det funkar inte i längden, finns inte tillräckligt med resurser. Vi får hoppas att dessa problem löser sig i längden och miljöförstöringen minskar men det är ju inte säkert att det blir så.

En sak är dock ganska säker. Ju mer teknik och utveckling vi har desto större risk att mindre människor behövs till arbete. Se bara på t.ex. jordbruket, där det jobbade jättemånga en gång i tiden, idag bara maskiner.

Jag har inget emot tekniska utvecklingen och allt kring detta, men jag undrar vad vi ska göra istället när kanske endast 20-30% av Sveriges befolkning jobbar i framtiden (om kanske 100år). Vad ska vi andra göra ? Hur ska vi få mat för dagen ? Vem betalar ut bidrag ?

Vilket samhälle kommer vi ha då ?

Eftersom färre människor kan försörja sig genom arbeta (maskinerna gör jobbet), så måste allt fler leva på bidrag/försörjas av samhället. För att finansiera detta måste företagen beskattas hårdare.

Människan strävar hela tiden framåt, det är en del av vår natur. Om någon tycker att 40 timmars arbete i veckan är för mycket går det alldeles utmärkt att byta till ett jobb där man bara arbetar 30 timmar istället. Man får lite mindre betalt naturligtvis, men det var väl hela poängen med att slopa strävan efter tillväxt?