Vilken film såg du senast?

Richard Hobert gör det igen, i Händerna.

Vad handlar filmen om? Vem är den till för? Är Hobert en komiker eller en pretentiös pajas?

Jag vet inte vad jag ska säga om filmen riktigt. Den handlar om någon med magiska händer som upptäcker vatten under marken. Men allt visar sig vara en komplott. Varför det är en komplott får man inte svar på. Sedan är där mycket kristen symbolik.

Något som börjar som en sevärd film med intressant handling ballar ur och blir nästan till en sci-fi tack vare en ful vit van som ICA-Stig åker runt i med ett gäng som aldrig förklaras vilka dem är. Finns det något djupt budskap i bibeln som förklarar filmen eller är allt ett sorgligt hopkok av illa berättad dramatik? Filmen är ett fullständigt fiasko och Richard Hobert är en kalkon.

1/5

Clouds

Zach är döenede av cancer och vill inget annat än att skriva ett album innan han går bort. Så med sitt livs kärlek i ena handen och sin allra bästa vän i andra så gör han det det mesta av tiden som är kvar.


En teen romans. Allt är så operfekt perfekt och den utspelas som man kan tänka sig.

Det kändes väl långdraget att bortsett från en YouTube kommentar så älskar bokstavligen alla i hela världen älskar denna snubbe.

Rent spontant så tyckte jag att han hade betydligt mer kemi med sin bästis än sitt livs kärlek som jag tyckte nästan snarare drogs till honom pgd av sin sjukdom. "omöjlig kärlek etc etc"
Men kan vara så att jag bara inte är van vid denna överdrivna lusten mellan två personer i teen romance filmer.

Låtarna var väl godkända för sina catchiga melodier men sånt fixar väl typ disney filmer på beställning så vad man i slutänden är kvar med är ytterligare en klyschig teen romance.

svag 5/10



Queens gambit.

60 talet, USA
Unga Beth har förlorat allt och alla, men hittar sitt livs passion i barnhemmet hon växte upp.
Inom kort så gör hon sitt namn känt och sveper sig genom shack världen.
Men hennes traumatiska barndom gör pressen svår att uthärda utan ena handen runt en flaskhals.


Ofta stiligt och välgjort, men lyckades aldrig riktigt sätta kroken i en.
Feminism snacket blev som alltid tröttsamt väldigt snabbt då det alltid läggs för mycket betoning på att förklara svårigheterna ist för att låta handlingarna tala för sig själv.

Alltså bra, men kan bli lite långdraget att bänka.

svag 7/10

Golden salamander (1950). Gyllene ödlan

Brittisk arkeolog skickas till Tunisien för att hämta föremål till ett museum. På vägen råkar han se en vapensmugglingstransport.


Trevor Howard som arkeolog i en rätt skaplig film, lite spännande då man inte riktigt visste vart den skulle ta vägen.
Bilen Trevor körde var faktiskt en Peugeot 202.
3+/5

IMDB 6,2 = 3,31/5

För mig är det ganska logiskt egentligen. Jag bedömmer även musik på samma sätt. Precis som att Saw och Conjuring är 2 olika kategorier av skräckfilm. Hela detta fann sig ganska naturligt för några år sedan och är numera en enkel process.

Non-Stop 2014. Såg den för jag såg The Commuter 2018 innan. Så jävla bra filmer. Och tycker Liam Neeson är en fantastisk skådespelare. Verkar även missat och se Taken filmerna. Så dom fortsätter jag med. Liam Neeson i huvudrollen. Verkar ju vara med i riktiga toppfilmer.

Beskrivningen stämmer, men vafan får du betyget 6 av 10 från? 3/10 högst. Komplett smörja. Såg den just.

Talande sen att de alltid måste gå till kompletta överdrifter: ok om tjejen skulle haft samma intelligens och deduktiva förmåga som Sherlock, men dessutom måste hon vara värsta jävla martial artsexperten också, som spöar på vuxna män beväpnade med kniv, käpp och gevär som vore det ingenting.

Life aquatic

Det är dags att bege sig på ett underligt unikt undervattens äventyr med filmregissören Steve Zissou i syfte att skapa hans sista stora film medans han själv hamnar i en kärlekstriangel med sin möjliga biologiska son.


I sin helhet väldigt intetsägande men ändå charmig nog för att inte låta en bry sig, utan bara njuta av de bisarra händelsena som följs en efter en.

Jag förstår att skjut scenerna var menat att vara en parodi på sig själv men de blev lite väl tramsiga efter ett tag. Hade man gjort dom något mer seriösa så tycker jag det bara hade gjort kontrasten i filmen ännu roligare.

Den udda Andersson stilen var väl en av sakerna jag oroade mig mest över att det skulle gå över styr men det hittade faktiskt oftast sin plats.

Sen att man fick återse goldblums ikoniska relax pose från Jurassic park var även ett plus åt sidan.

7/10


Silverlinings playbook

Här får vi följa en bipolär kille som är desperat att återförenas med sitt ex, samtidigt som att han är eftertraktad av en annan instabil kvinna.


Känns onekligen så polariserat. Som om den var designad för att nöja båda könen så pass drastiskt att dess upplägg var bokstavligen SPORT och DANS.
Med lite psykisk häsla däremellan.

För att antagligen få båda sidor av spektrumet så pojkvännen i förhållandet också skulle kunna tänka sig se filmen. Eller det var bara känslan jag fick.

Jag vill iaf minnas att den hade en liten bra scen där kameran följer Lawrence medans hon går en bra sträcka för att komma fram till baren.
Eller när Cooper visar en manisk episod. Men jag kan väl inte relatera riktigt.

svag 5/10

The upturned glass (1947) Livet i mina händer

En läkares älskarinna mördas, och läkaren sätter efter mördaren


Lite ojämnt drama, från brilliant till sisådär, och med ett tråkigt slut. Här hade det kunnat bli en toppfilm, nu får den låta sig nöjas med 3+/5

IMDB 7,0 = 3,67/5

Nej, jag kan inte se någon logik i att ha olika måttstockar.
Det måste bli helt omöjligt att betygsätta någon modern film, om ens skala ska löpa under ett helt decennium, som nu 2021-2030, var lägger man ribban ?
Hur gör man första gången man ser en film från ett decennium man tidigare inte sett någon film ifrån ?
Återigen, hur särskiljer man en filmer från 1949 eller 1950 ?
Vilket år gäller, inspelningsåret, eller premiären ?
Som sagt, du gör givetvis som du vill, men jag tycket att det verkar konstigt.

Alla sätt är bra förutom de dåliga, som man säger. Mitt sätt är det mest logiska, och enklaste, för mig. En era behöver inte vara ett decennium. Kan vara mycket bredare än så. Härstammar från hur jag bedömer musik sedan många år tillbaka. Säkert en yrkesskada, men en trevlig sådan

Då blev det ännu virrigare.
Med andra ord, rent godtycke var erorna är.

Är inte alltid egen bedömning godtycklig?
Min modell har också inneburit att filmer jag ser om, efter kanske 40 eller 10 år, får ibland ett annat betyg än tidigare. Allt handlar om referenspunkter och hur jag ser på film (inte bokstavligen).

Jo, givetvis.
Men att ha olika måttstockar på godtyckligt inrutade eror framstår som väldigt underligt.
Att man tycker olika om en film efter 40 år tycker jag inte är så konstigt, det händer ibland.