2007-10-16, 14:47
#1
De frågor jag vill få svar på är hur länge socialdemokraternas ungdomsförbund även stått under LO. Är det isåfall upp till LO-kongressen och ombuden att avsluta samarbetet genom en omröstning och hur stor är den sannolikheten?
Tycker det är en skymf att en avtalsrörelse skall vara så politiserad. Alnedningen till att dem flesta medlemmarna går med i facket är för dem avtalsenliga lönerna och för att få sina grundläggande rättigheter som arbetstagare tryggade. Knappast inte för att bedriva politiska kampanjer eller engagera sig demokratiskt. För jag kan tänka mig att det sistnämnda är det vanligaste argumentet, nämligen att om majoriteten av representanterna tycker det är bra att SSU är ungdomsförbund så är det berättigat.
Men borde inte facket istället vara öppet för alla arbetstagare? Det är ju rollen som arbetstagare som är det enda väsentliga. Det är det man delar - inte dem politiska åsikterna! Inse att demokratin har sina brister. Om vi säger att det på min arbetsplats finns jag och två till lönetagare, varav jag är den enda som INTE vill att SSU skall vara ungdomsförbund i vår fackliga organisation, så får jag således inrätta mig efter majoritens vilja. Visst har jag valmöjligheten att gå ur förbundet om det inte passar. Men återigen, det kan inte vara intressant i sammanhanget. Jag är fortfarande en lönetagare så bör inte facket vända sig till mig då?
Det enda vettiga måste vara att sluta ägna sig åt sidoverksamheten och koncentrera sig på att syssla med det ett fackförbund skall göra - företräda sina medlemmar. Jag tycker inte att det är ett bra mål att representera enbart majoriteten när man kan företräda alla sina medlemmar. Sedan har vi också partistödet till socialdemokraterna. Hur kan det vara rättfärdigt att en medlem tvingas betala sex kronor av sin medlemsavgift till sossarna bara för att andelen sossar är högre?
Säger man sig stå för en fri avtalsrörelse borde man heller inte dra sig från att samarbeta med de politiska partier som gynnar facket i en fråga, inte gå ut i förväg och bestämma samarbete på grund av ideologi. Det är irrationellt.
Tycker det är en skymf att en avtalsrörelse skall vara så politiserad. Alnedningen till att dem flesta medlemmarna går med i facket är för dem avtalsenliga lönerna och för att få sina grundläggande rättigheter som arbetstagare tryggade. Knappast inte för att bedriva politiska kampanjer eller engagera sig demokratiskt. För jag kan tänka mig att det sistnämnda är det vanligaste argumentet, nämligen att om majoriteten av representanterna tycker det är bra att SSU är ungdomsförbund så är det berättigat.
Men borde inte facket istället vara öppet för alla arbetstagare? Det är ju rollen som arbetstagare som är det enda väsentliga. Det är det man delar - inte dem politiska åsikterna! Inse att demokratin har sina brister. Om vi säger att det på min arbetsplats finns jag och två till lönetagare, varav jag är den enda som INTE vill att SSU skall vara ungdomsförbund i vår fackliga organisation, så får jag således inrätta mig efter majoritens vilja. Visst har jag valmöjligheten att gå ur förbundet om det inte passar. Men återigen, det kan inte vara intressant i sammanhanget. Jag är fortfarande en lönetagare så bör inte facket vända sig till mig då?
Det enda vettiga måste vara att sluta ägna sig åt sidoverksamheten och koncentrera sig på att syssla med det ett fackförbund skall göra - företräda sina medlemmar. Jag tycker inte att det är ett bra mål att representera enbart majoriteten när man kan företräda alla sina medlemmar. Sedan har vi också partistödet till socialdemokraterna. Hur kan det vara rättfärdigt att en medlem tvingas betala sex kronor av sin medlemsavgift till sossarna bara för att andelen sossar är högre?
Säger man sig stå för en fri avtalsrörelse borde man heller inte dra sig från att samarbeta med de politiska partier som gynnar facket i en fråga, inte gå ut i förväg och bestämma samarbete på grund av ideologi. Det är irrationellt.