Nyliberal missuppfattning?

Hela tiden läser jag om "nyliberala" gärningar runt om i världen.
Typ när jag läste om Burma och Burma påstods vara nyliberalt och det var därför de var så jävliga. Yeah that's liberal.

Har ni sett mycket av detta? Länkar om ni har
Sen är ju frågan om detta är missförstånd eller ett försök att smutskasta nyliberalism?

Kommunister är monarkister. Alla kungakandidater utom deras egen är deras fiende, så de buntar ihop dem och sätter samma etikett på dem alla. En kommunist fattar ingenting av konceptet "ide", utan ser bara till egen maktmaximering, projicerad på den psykopat som vann senaste maktkampen inom Partiet.

Man kanske bör skilja på ekonomisk liberalism och mer genomideologisk.

Det ena, det andra, eller en kombination av bägge. Men av erfarenhet har jag lärt mig att vara lite aktsam på det där med ärliga missförstånd. I politiska och filosofiska debatter är det inte så vanligt som ens godtrogenhet kanske vill få en att tro.

Apropå smutskastande. Det är inte alldeles enkelt att smutskasta kommunismen, så jag säger inte att du lyckats. (Ett falskt antagande om kommunismen kan ju faktiskt verka friserande.) Men det här är ändå omotiverat. Kommunister är inte monarkister. Och hur kan du uttala dig om vad kommunister fattar och inte fattar? (Det är minsann kollektivism, det också!) Kommunism är minsann en ideologi, så nog begriper man vad idéer är, om man är kommunist. Gör man inte det, då befinner man sig ju faktiskt på djurets nivå i förnuftskapacitet. Och man skall vara försiktig med att diagnostisera folk med psykopati! Gör inte samma misstag som Bo39, som utmålar liberaler som psykopater (eller som företrädare för en psykopatisk ideologi). Kommunister eller makthavare är inte psykopater, bara genom att vara kommunister och makthavare.

Svepande omdömen är farliga. Att uttala sig om specifika individer, men att säga att "alla kommunister" är psykopater som inte begriper var idéer är, det är minsann illa.

Det är väl typ sådana som Naomi Klein och Noam Chomsky som vräker ur sig en massa skit som sedan filtreras genom Ordfront och ETC och sprids på kultursidorna av typ Göran Greider och Åsa Linderborg. Då blir det dagens sanning. Skit rakt igenom.

Grattis du har distans o självinsikt.
(många) Kommunister har nog rätt bra koll på hur det ena och det andra. Men de ser saker på ett annat sätt, och det sättet blir de ofta förföljda, stigmatiserade och trakaserade för vilket givetvis får effekten att de inte blir så goa att tas med. Om man skulle lite försiktigt gå bortom kommunismstigmat o lite mer noga studera dom finner man nog att det förekommer variationer även i den gruppen och att de inte är en massa stöpta ur en Stalinfabrik.
Om man e demokratiskt liberal och säger att man accepterar andra åsikter och individens rätt till åsiktfrihet så kan man inte hyckla och bara hälla all skit på kommunisterna som om de vore en gödselstack. Du bryter man mot sina egna så kallade övertygelser.

Nu skall vi dock inte jämställa Naomi Klein med Noam Chomsky. Den senare har faktiskt imponerande sakkunskaper och uttalar sig väl i skrift. Även om jag inte håller med honom om hans slutsatser är han åtminstone en bildad man. Inget av detta kan jag säga om Klein, som inte levererar något som ens liknar ett argument. I alla fall inte i "No logo" som är den enda bok av henne jag läst. Om andra verk håller högre standard får man förbise vad jag skrivit här, men det håller jag inte för sannolikt. Som Johan Norberg påpekat finns det liksom inte några resonemang i hennes skrifter.

Visst har jag det


Nå, det blir ju samma misstag det här. Vad "många kommunister" har och inte har är svårt att uttala sig om. Ifall man nu inte verkligen har redig kontakt med många kommunister. Det enda som är givet är ju att de är - kommunister. De kan vara obildade och oerfarna finniga tonåringar, och de kan vara ruskigt bildade professorer i politisk teori eller idéhistoria. Sakkunskaper är inte en garant för förnuftigt tänkande. De kan ju alltid gömma sig bakom Humes lag, som säger att man inte kan härleda ett böra ur ett vara (Och for the record, det är många som gömmer sig bakom Humes lag, och ja, det har jag faktiskt erfarenhet nog att kunna säga.)


Jag blir också stigmatiserad och trakasserad för mina politiska åsikter. Men jag är ganska god att tas med, så länge man inte är otrevlig Men nej, alla kommunister är knappast stöpta ur en Stalinform. Och alla liberaler är inte stöpta ur en Nozickform. (Och alla objektivister är inte stöpta ur en Randform!)


Mjae. Friheten att ha åsikter och att yttra dem, innebär även friheten att kritisera och fälla moraliska omdömen. Kommunismen är inte en gödselstack. Gödsel får som bekant saker och ting att växa! Visst kan man väl med fog säga att kommunism är lika förnuftsvidrigt som en hög exkrementer är vidrigt för näsan, men då kan man inte sedan komma och addera radioaktivitet eller något annat till ekvationen utan saklig motivering. Att kritisera kommunismen går alldeles utmärkt, utan att man behöver hemfalla åt ogrundad smutskastning. Vill man kalla den mordisk har man stöd för det. Vill man kalla den monarkistisk och psykopatisk är det desto värre (för man är minsann inte psykopat, bara för att man är mördare, eller förespråkar idéer som leder till mord). Jag kastar ingen skit på kommunister. Jag slänger bara tillbaka den skit jag får på mig. Men visst har man rätten att kasta skit om man vill det, genom tal och skrift och bild. Ifall det sedan är rationellt är en annan fråga.

Kommunism är ungefär som att vilja att alla människor vore odödliga:
"Det är ju bra i teorin".
"Hur ska ni uppnå det målet då?"
"Vi bara antar att människor redan fungerar så och ignorerar all teori och erfarenhet som bevisar att vi har fel!"

Nu får du kommunismen att låta som en omöjlig utopi. Tyvärr är den snarare en möjlig dystopi. Den är inte bra, vare sig i teori eller praktik. Och jag vet faktiskt ingen kommunist som motiverat sig sådär (men det betyder ju inte att de inte skulle finnas).

Kommunismen fungerar utmärkt om man bara ändrar några saker.
Liberalismen är bättre på förändring ja, inte er renlärigas då, utan den mer pragmatiska.
"det folk tycker".