Udda grannar?

Tänkte det kunde vara skoj att höra vilka extremfall till grannar folk har/haft. Så det skulle vara skoj med en tråd där man får höra om alla psykfall ni stött på genom livet. Jag kan ju börja med ett par dårar jag haft i de hyreshus jag bott.

På ett ställe bodde jag vägg i vägg med en gammal dam i 80-års åldern. Hon hade hemhjälp ett par gånger i veckan så hon var nästan aldrig utanför dörren. Men de få gånger jag stötte på henne i trappen och på gatan så gick hon alltid omkring i en lång ljusblå kappa. Under kappan hade hon alltid nån typ av linne. Så där långt som nattlinnen brukar vara, så hon var ganska tunnt klädd under kappan. Hon gick alltid med händerna i fickorna på den och smög fram efter husväggarna när hon skulle till affären. Sedan var hon ganska smal men med ett pluffsigt ansikte och kortklippt kritvitt fjunigt hår. Sedan var hon kritvit i ansiktet, lika vit som lik så hon såg jäkligt hemsk ut.

Hon brukade knacka på nätterna i väggarna som gick till mitt vardagsrum och sovrum. Olika kombinationer som jag efter ett tag lärde mig känna igen. Hon började alltid i vardagsrumsväggen och gick sedan runt i sin lägenhet och följde alla väggar tills hon stannade vid min sovrumsvägg. Där ändrade hon kodknacket och sedan blev det tyst. Efter ett tag hörde jag ett sågande ljud på andra sidan sovrumsväggen och jag vette fan vad hon höll på med. Det var alltid på nätterna hon gjorde det och det blev värre...

Hon körde alltid samma procedur med knackningarna och sågningarna, men med tiden så ändrades det. Efter knackandet och sågandet var över så smög hon ut i trappen i mörkret och öppnade min brevlåda försiktigt. Brevlådan hade en knarrande fjäder och jag hörde därför varje gång hon öppnade den. Sedan stod hon så där i 5-10 minuter och tittade in, eller om hon lyssnade. Jag kollade ut i hallen en enda gång när hon gjorde så där och det var ganska skrämmande faktiskt. Hon stod där i mörkret och spanade in genom brevlådan och jag tordes aldrig mer titta ut i hallen när hon gjorde det. Mina värsta mardrömmar handlar om såna där äckliga underliga kärringar så det där var ju den ultimata skräcken för mig.

På dagarna stod hon alltid i fönstret som vätte ut mot gården och parkeringen. Hon gömde sig bakom en vit gardin och när man inte såg så drog hon undan gardinen och lutade sig fram så hon kunde se en när man hämtade cykeln ur cykelstället under hennes fönster. Hon var naken när hon stod där och då man råkade få syn på henne så slet hon snabbt för den långa gardinen igen, men man hann ju se att hon stått där naken. Sedan gömde hon sig där och man såg hennes skugga bakom gardinen. Ett tag trodde polarna att det var min morsa som vart hem till mig och städat eller nåt. Det var min första lägenhet och morsan brukade hjälpa till lite då och då. Men jag fick förklara att det fan inte var min morsa som höll på så där, och ett tag sade polarna att de hade sett kärringen i mitt fönster. Därför blev jag sen skitskraj för den där kärringen. Hon var riktigt jävla udda.

Där jag bor nu så har jag en jag kallar "smygarn". Det är en kvinna i 50-55-årsåldern som alltid smyger uppför trapporna när hon kommer in i porten. Alltid svartklädd och går försiiiiktigt på tårna av skorna när hon går upp. Sen stannar hon vid dörrarna och lyssnar lite innan hon går vidare. Kommer man ut genom dörren när hon håller på och joxar så där i trappen så fortsätter hon bara. Hon skäms inte det minsta över att hon håller på så där. Kommer man bakom henne i trappen så får man vänta också, för hon släpper aldrig förbi en. Hejar gör hon fan aldrig heller.

Sen har jag en pedant i trappen också. En som dammsuger lägenheten varje dag (ibland 2 ggr per dag) och bokar tvättider i tvättstugan varannan dag. Vart jag än hamnar så finns det alltid en massa psykfall i husen.

Det var ett axplock från min sida. Dela med er av alla dårar nu!

Haha, jag har fullt av psykfall där jag bor nu. Fast jag väljer att berätta om en kärring som bodde under mig för ca 12 år sedan. Hon var skvatt galen och kollade på tv på högsta volym hela nätterna. Ingen idé att klaga, hon öppnade inte dörren, svarade inte i telefon och hade tejpat igen brevlådeinkastet. Sen fick jag höra att hon även tejpat för alla ventiler inne hos sig och hade anklagat grannar för att försöka ta kål på henne med gas via ventilerna...

I samma hus bodde en familj med en tonårsdotter som ni garanterat hade fått se på Idoluttagningarna idag. Lönnfet, överspacklad och övertygad om att hon var nästa Madonna. De stolta föräldrarna förärade den lilla kossan en alldeles egen karaokeanläggning med bra tryck i. Det hade kanske gått att stå ut med om inte den dumma subban hade varit totalt tondöv. Försök sitta och plugga medan en galen fjortis skrålar "La Isla Bonita" exakt en halv ton under orkestern, upprepa 50 ggr....

lol vad jag skrattar
Dagens bästa!

Har nog alltid haft bra grannar tror jag.
Det enda jag kan komma på är grannen ovanför. En alkis, 50+ som röker hash då och då. Inget fel med det - bara att han satt i uppgången och rökte en gång. Det stank något så inni helvete då det var skunk töj han rökte (billigt skit).
Polarn som själv var hashpundare då gick ner och joina honom

Jag har aldrig haft "nöjet" att ha riktiga psykfall till grannar, men det har allt funnits ett par skummisar.
Just nu har jag en familj i min trappuppgång som är vegetarianer, de proppar i sina småttingar ton med morotsjuice så de är alldeles illoranga i fejan. Sen luktar hela familjen unket och svett, en odör som ofta hänger kvar länge i trappuppgången när de springer upp o ner som galningar. De är också dagligen i vårt sophus och i vår container och hämtar möbler och prylar. Hela deras interiör är hämtad där ifrån. Saker som vi i vår familj har slängt har de tagit hem till sig, t ex en soffa och gamla leksaker. Sen är fadern i familjen en sådan som ska skryta om allting och bete sig som om han vore överlägsen alla andra. Han har ju inte ett jota att komma med! Uschanamej, vad de äcklar mig!
Har haft en medelålders rätt skabbig snubbe som granne med, han såg på porr twentyfourseven med högsta möjliga volym. Stönande efter stönande, t ex när man satt och försökte avnjuta en god middag.

Annars har jag klarat mig undan jobbiga grannar

Hahahah!

skrattar viker mig, jag hade aldrig stått ut.

Jag misstänker skarpt att vi var de underliga grannarna i området men hade iallafall en knäpp granne. En äldre dam som absolut avskydde mig trots att jag knappt hade någon kontakt med henne till en början. Det började med att det gick rykten i området om att jag, i skydd av natten, varit där och ryckt i dörrhandtaget samt öppnat brevlådan för att kasta in smällare. När jag frågade runt så visade det sig att det var sagda damen som spritt detta så jag konfronterade henne bara för att få höra att jag minsann var Djävulens son (i den bokstavliga meningen) och att mörker följde mig.

Sket fullständigt i detta och fortsatte med mitt liv men ryktena fortsatte och blev värre, jag hade till exempel varit där och ristat med kniv på dörren men hon kunde inte förklara varför inga märken fanns kvar. Jag stog och bråkade med henne när morsan kom gående så hon stannade upp och kollade vad det var frågan om, snabbare förvandling hade man fått leta länge efter, helt plötsligt var damen älskvärdheten själv, det hela handlade bara om ett missförstånd, lille Xobot som är så fin hade ju självklart inte gjort något, det var andra ungar. Detta fortsatte i några månader, hon hälsade glatt när hon såg mig & morsan tillsammans (aldrig när jag var ensam) och bakade till och med bullar speciellt till mig som hon kom ned med.

Hon var alltid mycket propert klädd och liten så hon var väl urtypen för den snälla farmorn, kanske därför föräldraenheterna tyckte det var en bra idé att låta henne sitta barnvakt till mig när morsans syrra behövde hjälp. När dörren stängdes och hon vände sig mot mig så dog hennes ögon, närmast jag kan beskriva dom är som en orm som tittar på en mus. Trots att hon inte gjorde något mot mig den kvällen, faktum är att hon inte sa ett enda ord tills föräldrarna kom och hämtade mig morgonen därpå, så var det droppen som fick bägaren att rinna över, jag totalvägrade att ha något som helst med psykoskvinnan att göra. Hon flyttade en kort tid därefter.

Men jag tror att det är av det skälet jag mådde fysiskt illa när jag läste;
fyfan va vidrigt, pissgula ögon som plirar in i mörkret letandes..

själv så har jag aldrig stött på några riktigt sjuka grannar...

Hade däremot en granne där jag bodde tidigare, en kväll när jag hade gäster så ringde det på dörren. gick och öppnade och där står då min granne på 65+ i polisuniform och förklarar att det är lite väl högljutt innefrån mig. förklarade då att det var en lördagskväll (klockan var väll runt 19:00) och prata får man väll göra!?

En stund senare så ser man hur "polisen" smyger runt nedanför mig och skall syna så varken fimpar eller liknande har dumpats från min balkong. Denne polisen övervakade även oss hela kvällen/natten.

sedan dess så har vi aldrig hälsat på varandra!...

Så man kan säga att han va en nazipolis.

Jag anses säkert vara en udda granne av en del av mina grannar. Av olika anledningar. Främst pga att jag inte hälsar på dom. de är inte mina vänner, vi råkar bo brevid varandra. Bodde de någon annanstans så skulle vi ju inte hälsa så varför göra det nu?

Men en av mina värsta grannar var ett äldre finskt par som satt ute på balkongen tamejfan jämt vinter som sommar. När jag gick till jobbet, och när jag kom hem. På helgerna satt de där, från morgon till kväll, så jag antar att de satt där på vardagarna också. Finnkärringen såg ut som Goonies-kärringen och gubben hade bara ett öga, så varenda unge var ju livrädd att gå in i trappen, då man var tvungen att passera deras balkong. Utanför deras dörr kunde det stå allt ifrån krukor till stora plastsäckar med papper och kläder.

Ibland försökte de kommunicera på en blandning av svenska och finska. ofta berusade. jag kan tala en del, inte mycket, finska men låtsades aldrig förstå dom, förutom då jag skrek håll käften (Torpa kini, stavning?) åt kärringen då kompisens unge ville gå förbi men hon försökte prata med lillkillen så han stortjöt av förskräckelse. Efter det flyttade dom snabbt. Jag har sett henne ibland gå med deras lika vidriga vuxna dotter. Fan vad jag hatade de jävla dräggen.

Ja jisses,
jag kommer även att tänka på den ensamstående morsan som bodde några våningar ovanför, två unger, två fäder. Inga av fäderna brydde sig om ungarna, utom när de åkte på returmatch hos morsan. ibland båda på samma dag. Vilka moraliska gränser får ungar som växer upp i sån miljö? På julen kom ena grabben ner och ville visa sina paket. Jag var väl lite som en fadersgestalt antar jag... Jag tittade lite på hans grejjor och berömde vilka fina saker han hade. Lego-kopior från Överskott, ungefär. Fan man får ju en knut i magen bara man tänker tillbaka eländet.

//ss

Nej men, en sån här tråd finns det inte tusen stycken av, tur att du gjorde en.

För några år sedan hade jag ett typexempel på en granne som 'levde ett liv för sig' under mig. Naturigtvis vägrade han ha någon som helst kontakt med någon av oss som bodde i trappan. Träffades man så tittade han in i väggen när man gick förbi.
Av någon anledning så verkar sådana där enslingar ha en speciell dygnsrytm. Rekordet var när han spelade samma skiva ett dygn i sträck (sedan dess hatar jag Eddie Meduza), naturligtvis bankade jag i vägg och golv och ringde på dörrklockan; allt utan resultat. Jag lyckades faktist konfrontera killen dagen efter spelningen, på min fråga varför han gjorde som han gjorde svarade han "jag måste spela, ditt bankande stör mig".
Efter ett tag vägrade han gå ned i soprummet, istället började han spola ned soporna i toaletten. Naturligtvis resulterade det så småningom i ett jättestopp i toan (inte i stammen).
De flesta av oss hade (mer eller mindre slokörade) ringt efter en rörläggare, men min granne visste bättre råd; han använde badkaret som (förhoppningsvis tillfälligt) sopupplag. Det finns en sanning som gäller oss alla: skita bör man annars dör man, min granne valde här att låsas som ingenting, dvs han sk*et hela holken full.
Naturligtvis började det lukta en smula dävet i huset, så hans mamma tillkallades för att tala förnuft med sin son.
Jag flyttade för att studera i samma veva men jag hörde att han fick "åka och vila sig" en tid.