2007-12-15, 18:12
#1
Hej alla cannabisrökare och icke-rökare!
Jag tänkte dela med mig av en text, ett resonemang och en insikt som jag hoppas skall hjälpa er i ert bruk av drogen cannabis. Diskussionen jag vill ha kring denna text är huruvida ni känner igen er i situationen, ifall ni tagit ett uppehåll och hur det kändes samt andra reflektioner kring ansvarsfullt bruk och missbruk av cannabis.
Jag fick detta meddelande av en god vän som bor på andra sidan jordklotet:
Intressant, eller hur? Tre personer med kunskap om cannabis men ändå uttrycker den idag icke-rökande sidan oro över cannabisbruk. Hur kan det komma sig? Det måste finnas någon risk eller fara med cannabis som de flesta inte hört talas om. En risk som inte nämns av myndigheter, forskningsrapporter eller drogliberaler. En risk man glömmer bort i förmån för "haschpsykosen", "inkörsporten" och alla de andra myter som sprids av droghatare. Jag talar om den komplicerade risken som ingen riktigt tycks kunna skriva ned på ett papper. Trots att det är en enda stora risken med cannabis! Den enda reella faran med drogen.
Även om man känner sig lycklig när man sitter i soffan och röker cannabis femte helgen i rad så kommer man se tillbaka på tiden som bortslösad. Precis lika vettigt använd som för personen som spenderar tiden framför datorn.
Om man tycker om någonting, i det här fallet cannabis, så lurar man sig själv till att tro att ens tid spenderas bättre med aktiviteten än utan den.
Försök inte leta efter genvägar i livet som gör din nuvarande tillvaro lyckligare. Lev simpelt, ty om du tar dessa genvägar kan du hamna i en situation där du är förvirrad och olycklig. Investera din tid, visdom och styrka på viktiga saker i livet som familj, kärlek, relationer etc.
Eftersom man vill uppleva allting (solnedgångar, sex, mat...) i samband med cannabis kommer dessa saker tappa en del av sin charm ifall cannabis försvinner ur ekvationen. Samtidigt som man vill uppleva allting hög är man av åsikten att cannabis inte påverkar ens liv negativt. En paradox! Om man hela tiden längtar efter att vara hög så har cannabis per definition påverkan på ens liv.
Cannabis, som gör människor lyckliga, är alltså psykiskt beroendeframkallande eftersom man alltid känner att någonting fattas när man inte är "lycklig" (dvs cannabispåverkad). Samma sak gäller även alla andra psykiskt beroendeframkallande aktiviteter, exempelvis datorspel. Cannabis gör tråkiga aktiviteter roliga, och roliga aktiviteter helt underbara. Därav begäret att alltid ha roligt.
Jag tänkte dela med mig av en text, ett resonemang och en insikt som jag hoppas skall hjälpa er i ert bruk av drogen cannabis. Diskussionen jag vill ha kring denna text är huruvida ni känner igen er i situationen, ifall ni tagit ett uppehåll och hur det kändes samt andra reflektioner kring ansvarsfullt bruk och missbruk av cannabis.
Jag fick detta meddelande av en god vän som bor på andra sidan jordklotet:
Citat:
Gårdagen hade att erbjuda en sannerligen annorlunda kväll. Min fars bästa barndomsvän hade nämligen kommit på besök. Han är en gammal och mycket vis man som växte upp i en fattig familj och tjänade sitt levebröd utan någon högre utbildning. Saken är den att han varit med om många saker under sin livstid och blivit "utbildad" av livet självt. Han är mycket intelligent och vis man med stor erfarenhet av bl.a. cannabis.
Både min far och hans barndomskamrat har rökt cannabis i sin ungdom precis som många unga gör idag. De har lärt sig många saker den hårda vägen, dvs. genom att uppleva dem i första hand och reflektera över dem när de kunnat se tillbaka på det som hänt.
Min fars vän fick höra att även jag röker cannabis vilket resulterade i en intressant och saklig diskussion om det hela. Både han och jag har läst mycket om cannabis - båda är överens om att cannabis är en drog som ur medicinsk synvinkel har väldigt få bieffekter. Vi vet att myndigheter pumpar ut icke-vetenskaplig skräckpropaganda, vilket de alltid gjort. Vi båda vet att cannabis kan klassas som relativt ofarligt.
Det som förvånade mig var att han trots det var orolig över att jag röker cannabis. Jag var givetvis säker på att han oroade sig helt i onödan (att cannabis är nästintill ofarligt). Men genom sunda resonemang fick han mig att tänka; kanske har han rätt.
Både min far och hans barndomskamrat har rökt cannabis i sin ungdom precis som många unga gör idag. De har lärt sig många saker den hårda vägen, dvs. genom att uppleva dem i första hand och reflektera över dem när de kunnat se tillbaka på det som hänt.
Min fars vän fick höra att även jag röker cannabis vilket resulterade i en intressant och saklig diskussion om det hela. Både han och jag har läst mycket om cannabis - båda är överens om att cannabis är en drog som ur medicinsk synvinkel har väldigt få bieffekter. Vi vet att myndigheter pumpar ut icke-vetenskaplig skräckpropaganda, vilket de alltid gjort. Vi båda vet att cannabis kan klassas som relativt ofarligt.
Det som förvånade mig var att han trots det var orolig över att jag röker cannabis. Jag var givetvis säker på att han oroade sig helt i onödan (att cannabis är nästintill ofarligt). Men genom sunda resonemang fick han mig att tänka; kanske har han rätt.
Intressant, eller hur? Tre personer med kunskap om cannabis men ändå uttrycker den idag icke-rökande sidan oro över cannabisbruk. Hur kan det komma sig? Det måste finnas någon risk eller fara med cannabis som de flesta inte hört talas om. En risk som inte nämns av myndigheter, forskningsrapporter eller drogliberaler. En risk man glömmer bort i förmån för "haschpsykosen", "inkörsporten" och alla de andra myter som sprids av droghatare. Jag talar om den komplicerade risken som ingen riktigt tycks kunna skriva ned på ett papper. Trots att det är en enda stora risken med cannabis! Den enda reella faran med drogen.
Citat:
Han berättade för mig att när han var ung så hade han samma attityd och åsikter gentemot cannabis som jag har idag. Han hade kul och njöt givetvis av livet med drogen. Men nu när han ser tillbaka på tiden då han rökte så skulle han hellre varit helt nykter istället för att bruka cannabis på det sätt han gjorde. Nu när han är äldre och med ett bättre perspektiv ser tillbaka på sitt liv så finner han det tråkigt, även om han för studen hade kul. Cannabis kan förändra ens egen uppfattning om livet.
Exakt på samma sätt kommer de som idag spelar dator sju timmar om dagen ångra sitt spelmissbruk om 20 år. Då kommer de tycka att de borde ha gjort bättre saker, även om de för stunden var lyckliga framför datorn.
Exakt på samma sätt kommer de som idag spelar dator sju timmar om dagen ångra sitt spelmissbruk om 20 år. Då kommer de tycka att de borde ha gjort bättre saker, även om de för stunden var lyckliga framför datorn.
Även om man känner sig lycklig när man sitter i soffan och röker cannabis femte helgen i rad så kommer man se tillbaka på tiden som bortslösad. Precis lika vettigt använd som för personen som spenderar tiden framför datorn.
Om man tycker om någonting, i det här fallet cannabis, så lurar man sig själv till att tro att ens tid spenderas bättre med aktiviteten än utan den.
Försök inte leta efter genvägar i livet som gör din nuvarande tillvaro lyckligare. Lev simpelt, ty om du tar dessa genvägar kan du hamna i en situation där du är förvirrad och olycklig. Investera din tid, visdom och styrka på viktiga saker i livet som familj, kärlek, relationer etc.
Citat:
Min fars vän berättade hur cannabisbruket ofta ser ut. Det följer ett visst mönster som jag tror att i princip alla känner igen sig i. Det stämmer åtminstone perfekt in på hur mitt cannabisbruk sett ut.
Jag har alltid tyckt att marijuana är bra för mig eftersom när jag rökte min första joint så tyckte jag om sättet den gjorde att mina känslor och tankar förändrades. Jag visste alla risker och nackdelar med drogen och var säker på att jag inte skulle bli förslavad under den. Det var bara kul att bli hög lite då och då.
Därefter gick mitt marijuanabruk till nästa nivå - musik blev bättre, mat blev MYCKET bättre, filmer kändes som om man deltog i filmen. Allt var bra. Att flumma runt med vänner och skratta, ha sex när man är hög... Man försökte alltid blanda cannabis med andra aktiviteter. Samtidigt visste man att cannabis inte är farligt eftersom man i slutet av dagen alltid var en ansvarsfull och frisk person.
Min fars bästa vän menar att problemet är att vilken person som helst, utan undantag, som tycker om någonting kommer att känna att någonting fattas i dennes liv om detta någonting försvinner. Det blir som en försvunnen pusselbit. Det är bättre att leva ett liv med mindre "underhållning" (av droger) som gör att man mår bra eftersom man inte alltid kan vara i det tillståndet. Denna känsla - detta begär efter någonting som fattas - kan få stora konsekvenser för ens liv och göra det svårare.
De flesta cannabisrökare upplever att de flesta saker kan upplevas bättre/roligare med drogen än utan den.
Jag har alltid tyckt att marijuana är bra för mig eftersom när jag rökte min första joint så tyckte jag om sättet den gjorde att mina känslor och tankar förändrades. Jag visste alla risker och nackdelar med drogen och var säker på att jag inte skulle bli förslavad under den. Det var bara kul att bli hög lite då och då.
Därefter gick mitt marijuanabruk till nästa nivå - musik blev bättre, mat blev MYCKET bättre, filmer kändes som om man deltog i filmen. Allt var bra. Att flumma runt med vänner och skratta, ha sex när man är hög... Man försökte alltid blanda cannabis med andra aktiviteter. Samtidigt visste man att cannabis inte är farligt eftersom man i slutet av dagen alltid var en ansvarsfull och frisk person.
Min fars bästa vän menar att problemet är att vilken person som helst, utan undantag, som tycker om någonting kommer att känna att någonting fattas i dennes liv om detta någonting försvinner. Det blir som en försvunnen pusselbit. Det är bättre att leva ett liv med mindre "underhållning" (av droger) som gör att man mår bra eftersom man inte alltid kan vara i det tillståndet. Denna känsla - detta begär efter någonting som fattas - kan få stora konsekvenser för ens liv och göra det svårare.
De flesta cannabisrökare upplever att de flesta saker kan upplevas bättre/roligare med drogen än utan den.
Eftersom man vill uppleva allting (solnedgångar, sex, mat...) i samband med cannabis kommer dessa saker tappa en del av sin charm ifall cannabis försvinner ur ekvationen. Samtidigt som man vill uppleva allting hög är man av åsikten att cannabis inte påverkar ens liv negativt. En paradox! Om man hela tiden längtar efter att vara hög så har cannabis per definition påverkan på ens liv.
Citat:
I den har delen av diskussionen började jag se hur det i själva verket är. Det min fars kompis försökte övertyga mig om. Vi är unga och det finns såååå många saker vi kan göra. Det är bäst att inte investera tiden på att lura oss själva att vi kan leva ett lyckligt liv bara för att vi har cannabis. Precis som spelmissbrukarna slösar bort all fritid på ett helt onödigt spel.
Vissa lever för stunden - en ung hjärna har svårt att reflektera över framtiden och hur man kommer se tillbaka på sig själv efter 30 år.
Man ska aldrig tro att ens situation är bättre än ifall man inte hade haft cannabis. Det är det perspektivet man kommer att få i framtiden. Man ser tillbaka på sig själv och inser hur mycket tid man slösat bort på cannabis.
Vissa lever för stunden - en ung hjärna har svårt att reflektera över framtiden och hur man kommer se tillbaka på sig själv efter 30 år.
Man ska aldrig tro att ens situation är bättre än ifall man inte hade haft cannabis. Det är det perspektivet man kommer att få i framtiden. Man ser tillbaka på sig själv och inser hur mycket tid man slösat bort på cannabis.
Citat:
Det som gör mig orolig, eller snarare förvirrad, är exempelvis att det nu är lov och det enda jag gör är att sitta i mitt rum, lyssna på musik utan något som helst ansvar. Och jag tänker; det vore skönt att bli hög nu och njuta av tiden. Jag får dessa tankar/begär efter drogen ibland och det enda som stör mig är begäret att röka. Själva rökningen i sig är inget problem, men att jag får ett sug efter att bli hög direkt när jag har tråkigt är det som oroar mig.
Till exempel, om jag är ute med några vänner på baren, det är bra musik, sexiga kvinnor, mycket öl och cigaretter... Trots allt det känner jag att det fattas någonting. Ekvationen är inte fulländad. Pusselbiten fattas - jag behöver även en joint.
Jag har begäret att blanda drogen med andra nöjen. Drogen börjar ta kontroll över mitt liv. Utan drogen känner jag att någonting fattas. Antingen undermedvetet eller medvetet.
Jag är alltså beroende av marijuana och har kommit till slutsatsen att det är omöjligt att inte bli det ifall man tycker om drogen och accepterar den (eftersom den har väldigt få bieffekter).
Till exempel, om jag är ute med några vänner på baren, det är bra musik, sexiga kvinnor, mycket öl och cigaretter... Trots allt det känner jag att det fattas någonting. Ekvationen är inte fulländad. Pusselbiten fattas - jag behöver även en joint.
Jag har begäret att blanda drogen med andra nöjen. Drogen börjar ta kontroll över mitt liv. Utan drogen känner jag att någonting fattas. Antingen undermedvetet eller medvetet.
Jag är alltså beroende av marijuana och har kommit till slutsatsen att det är omöjligt att inte bli det ifall man tycker om drogen och accepterar den (eftersom den har väldigt få bieffekter).
Cannabis, som gör människor lyckliga, är alltså psykiskt beroendeframkallande eftersom man alltid känner att någonting fattas när man inte är "lycklig" (dvs cannabispåverkad). Samma sak gäller även alla andra psykiskt beroendeframkallande aktiviteter, exempelvis datorspel. Cannabis gör tråkiga aktiviteter roliga, och roliga aktiviteter helt underbara. Därav begäret att alltid ha roligt.
Kan inte göra annat än att hålla med denna posts fakta.
