Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

En får tacka

Ja, det skulle jag inte själv heller vilja. Men det betyder inte att jag måste prata om allas könsorgan hela tiden.

Ser inte varför jag skulle vara könsfixerad för att jag inte känner för att peka ut folks könsorgan hela tiden.

Men på vilket sätt menar du att man nödvändigtvis är dålig på svenska bara för att man önskar en utökning av språket?

Om man inte klarar språket med till buds stående ordförråd och längtar efter nya ord så har man antingen dålig språkkunskap eller dålig fantasi.

Det är klart att det känns konstigt att använda ord som gnaiuiftlu eller mrtkldt. Testa däremot att använda ordet "sotta" t.ex. Jag tycker att det flyter bra.

Hm... jo om man inte är ansiktsblind ser man lätt skillnad i de allra flesta fall. Sen är det ju så att även om man inte skulle göra det spelar det ingen roll. T.ex. ta vår statsminister, hon kommer in i din butik, du säger "hur kan jag hjälpa herrn?" och hon får väl då antingen skita i det och bara säga vad hon vill, eller rätta dig. Svårare än så är det ju inte.

Nej visst, vissa är arbetslösa, så om de får höra meningen "din lön är pensionsgrundande" fattar de ju själva att det som menas är inte din lön just nu (den är ju noll kr) utan den lön som en tänkt person samlar ihop under sitt liv. "Din" måste ju inte nödvändigtvis handla om just en enda person som hör meningen och ingen annan, utan kan även handla om en tänkt person.
Du kanske menar att vi bör göra om ordet "din" till "dien" eller något, som är ett ord som betyder "du fast inte just du som hör/läser detta"? Nä, just det, det menar du inte. För det vore onödigt och konstigt.

Det där stämmer ju dock inte, men om det får dig att må lite bättre att tro det så varsågod.

Ja, ordet som sådant flyter rätt bra. Men testa att använda det som ett namn på valfritt föremål i ditt hem. Försök verkligen tänka aktivt att det är ett alternativt namn på exempelvis en kaffekopp. För mig blir det lite knas i hjärnan när jag gör det.

Ja, i de allra flesta fall så är det lätt. Jag pratar om de fallen då det inte är lätt.

Och visst, råkar man göra fel så är det så. Men det är ju onekligen praktiskt med ett ord som gör att man inte ens riskerar det.

Jag pratar om exempelvis när man sitter en grupp personer vid ett bord och ska dricka öl. Någon har tomt glas och jag säger till någon som sitter mellan mig och den som har tomt glas: "Ge ölkannan till honom". Där har vi ett helt onödigt påpekande av kön. Inte hela världen kanske, men likväl onödigt.

Nej, du har inte "påpekat" hans kön. Han och hon används relativt sällan för att ge en upplysning och än mindre göra ett påpekande om någons kön. Maskulint (eller icke-feminint) resp. feminint kön ingår i orden som en grammatisk-semantisk komponent som begränsar vilka personer de potentiellt refererar till, men därav följer inte att varje användning skulle påpeka referentens könstillhörighet mer än vad den påpekar personens entalighet i motsats till andra personers flertalighet (de).

Jag använder ordet hen i situationer där det inte framkommer vilket kön personen man menar har. Men drar mig för att använda det på specifika personer. Blir tokig på allt tjat om att man är ickebinär osv.

Visst, jag förstår vad du menar. Och i majoriteten av fallen så orsakar det inga problem alls. Men jag tycker att det är rätt dumt att det är inbakat i språket att det är så svårt att undvika det utan att det låter jättetillkonstlat.

Hmm, knas i hjärnan ja...
Hur som helst: det man gjorde var ju inte fel. Vissa personer (för det mesta händer detta utomlands) vill bli tilltalade "doktor" då de gått i skola för länge och därmed tycker att de förtjänar det. Om du ovetandes tilltalar en sådan person som en vanlig dödlig så är det ju inte fel - han kommer att rätta dig om det nu är så viktigt, men det är ju inte mer med det. Nu säger jag alltså inte att du ska hitta på ett till ord som är någon variant av obestämdhet mellan doktorer och gatuslödder, utan snarare att det inte spelar någon roll så det är onödigt att ens tänka på det.

Precis som "han" kan "honom" (som ju är en böjning av "han") användas neutralt. Ditt "onödiga påpekade av kön" var alltså onödigt i sig, men existerade ju inte ens.
Sen så har vi ju naturligtvis situationen du beskriver, där du rimligtvis vet vilka du sitter och dricker öl med (jag brukar känna de allra flesta jag delar en kanna med, åtminstone till kön) och ändå säger "henom" istället för "honom", vad var det du sa om knas i hjärnan nu igen? Alltså ursäkta men det är faktiskt rätt roligt om du tänker efter. Det kan röra sig om någon du känt i 20 år och du undviker att säga "han" för att du tycker att könsbestämning är onödigt.

Jovisst, exemplet var inte ett exempel på där jag skulle säga hen, utan var bara ett exempel på när könandet är onödigt.

Ok, fast som sagt, det var ju inte ens ett könande. Jag står fortfarande fast vid att "han" (och "hon") kan användas helt könsneutralt.

Om något så bör vi kanske istället för att lägga till ett ord kanske ta bort ett ord, antingen "han" eller "hon", så att det bara finns ett sådant pronomen kvar. Vore det bättre?

I så fall skulle jag nog säga att det bästa alternativet är att lägga till ett och ta bort två. Men båda approacherna fungerar.