Människan som vattenlevande djur

Människor har en rad egenskaper som gör oss välanpassade till ett liv i vatten. Jag undrar när i vår evolutionära historia som vi levde så vattennära. Hur länge sen var det och hur såg den miljön ut närmare bestämt (öppet hav, strand, flod, mangrove)?

Eller är de bara en konsekvens av fosterutvecklingen, som ju sker i moderns kroppsvätska?

Vi kan väl också diskutera de mänskliga egenskaper som indikerar vattenanpassning. Hos vilka andra djur finns motsvarande anpassning? Till att börja med, vilka är de?

- Simhud mellan fingrarna.
- Hårlös hud.
- Bäbisar kan simma innan de kan lära sig gå.
- Reflexen att hålla andan under vatten.
- Att man piggnar till av kallt vatten i ansiktet lär vara en reflex som förbereder kroppen för dykning (hjärnan syresätts intensivt).
- Somligas vurm för havet och strandtomters attraktivitet.
- O.s.v.

Människan har alltid varit beroende av vatten, ända sen vi nåde Nilen från Afrikas slätter har kustnära platser varit människans primära bosättning, det är snarare nu på modernare tid som vi lyckats erövra inländer genom konstbevattning och vattenresovarer.

Människan är nog snarare tvärtom väldigt dåligt designade för ett vattenlevande liv, med tanke på att vi trots allt härstammar ifrån haven. Vi har stora svårigheter att röra oss i vatten, otroligt begrännsad syn under vatten, väldigt dålig lungkapacitet eftersom vi är vana med kontinueligt syre och dessutom har jag för mig att en människa efter en längre tid i vatten riskerar att falla offer för fatal njursvikt eftersom kroppen inte klarar av att rena allt vatten.

Det är väl det vi inte har?
Snarare ett tecken på bepälsningens utgång. Har nog inte så mycket med en akvatisk mänsklig framtid att göra.
Inte riktigt, bäbisar har 'sim-reflexer' så fort de hamnar i vatten men kan definitivt inte simma.
Har nog mer med kylan än med själva vattnet att göra

Så det är en myt?

Är vi inte bättre anpassade till vatten än många andra däggdjur, som hundar och hästar?

Nej, inte vad jag vet. Just vår "anpassning" du pratar om verkar mer höra samman med vår evolution mot högre intelligens. Förstår inte riktigt ditt resonemang i förstaposten, utveckla gärna! Det fylogenetiska trädets huvudgrenar för däggdjur är rätt klart faktiskt och ingenstans nämns väl att vi gått ner till havet och upp igen? Valar är en av de få däggdjur som återvänt till havet, och denna gren har inte utvecklats för återfärd upp på land.

Det finns ju en teori som har få anhängare (bevisen är mycket mycket svaga) som tar upp precis det du gör - att människan i rakt led härstammar från havet. Vad teorin heter kan säkert någon annan, men den liknar mer Waterworld än biologi.

Aquatic ape hypothesis/theory heter teorin på egenlska om människan med ett akvatiskt ursprung, om man vill söka vidare.

Det Realizt tänker på är nog "dykreflexen". Existensen av denna är väl knappast ifrågasatt?

http://en.wikipedia.org/wiki/Mammalian_diving_reflex

Nje, men däremot är nog själva 'tillpiggnandet' bara en del av reflexen, inte själva reflexen i sig mao.

Som Bajsfacisten skrev så är det en välkänd hypotes (vattenapan). Läs böckerna av Elaine Morgan så får ni hela köret. Som "vetenskapsman" och forskare är min åsikt att hon är mest patetisk och mer pseudovetenskaplig än vetenskaplig.

Nu måste jag ändå inflika, det är väl relativt erkänt bland den vetenskapliga kretsen att människan har ett ursprung ur havet? Jag tolkar det som att du säger att tesen menar att själva arten 'Homo sapiens sapiens' ska ha ett akvatiskt ursprung, men förstod jag fel?

Självklart har människan ett ursprung i havet (eller grunda havsvikar åtminstone), liksom allt annat liv om man går tillräckligt långt bak. Morgan menar dock att arten människa gått tillbaka till ett vattenlevande stadium långt senare.

Allright, got'cha. Tack för att du redde ut begreppen

Enligt vad jag fick lära mig är det fullt möjligt att "människan" (föregångarna) under en period var vattenlevande. Det finns en hel del som tyder på det. "Vattenapa-teorin", tror jag det hette kallades. Men det finns flera andra "konkurrerande" teorier där människan är landlevande.